RECENSIONER
VÄLJ KATEGORI
MENY

Mr Brown har helheten – och ny god meny

februari, 2017
Visa / dölj inlägget

I slutet av januari lanserade Mr Brown sin meny 2.0. En meny med några nyheter men även med den populära Grillådan – bra det.
Vid mitt besök var jag nyfiken på att testa några av deras smårätter, som egentligen snarare är mellanrätter. Ett klokt beslut av mig, visade det sig.

Den här lördagen var restaurangen snarare halvtom än halvfull, men med en trevlig stämning ändå. Jag valde som sagt att ta tre smårätter som varmrätt. Det här med smårätter, eller mellanrätter, är en personlig favorit. Det är inte tapas, men ändå får man smaka på olika rätter. Perfekt!

Den här kvällen valde jag Fish Tacos (Pankopanerad torsk med ananassalsa och krämig vitkålssallad), Tuna Sashimi (Halstrad tonfisksashimi med ingefära och yuzukräm) och Springrolls (Vietnamesiska vårrullar med köttfärs och räkor, serveras med nudelsallad och fisksås).
Av de här tre smårätterna kändes Fish Tacos som den mest klockrena rätten. Den panerade torsken tillsammans med en söt och något het salsa var väldigt gott, den krämiga vitkålssalladen (det vill säga coleslaw) var gott till. Kanske att den här rätten hade varit godare med en hårt tacobröd istället för ett mjukt dock? Men annars var det väldigt gott!

Tuna Sashimin var också väldigt god – med ingefära på toppen, en bädd av sallad och en syrlig, men ändå inte för sur, kräm blev det väldigt balanserat. Men kanske att det saknades något ”poff” i smakerna!? Rätten kändes inte helt färdig. Vårrullarna med köttfärs och räkor var goda, men jag kände inte direkt av räkorna. Istället tog köttfärsen över, sedan hade jag föredragit att äta den här rätten med ätpinnar och inte kniv och gaffel. Smakerna hade nog också mått bra av att få lite soya till. Men generellt – en god rätt!

Som helhet är Mr Brown ett väldigt gött ställe. Det är god mat, skön stämning och trevlig personal.

Prisnivå: 59:- för Fish Tacos, 89:- för Tuna Sashimi och 79:- för Springrolls.

Stället:

Mr Browns lokal är väldigt fin. Sköna och lugna färger. Men det är en väldigt stor lokal och är det inte fullt känns det lätt ganska ensamt.

Service:

Trevlig personal
som verkade ha
ganska bra
koll på läget.

Mat:

Väldigt gott, men inte helt klockrent. Men som sagt, väldigt gott.

Slutbetyg:

Mr Brown får en fyra den här gången. Jag gillar den nya menyn som erbjuder mer än tidigare och jag gillar den avslappnade stämningen.

Skriv en kommentar...

Ett varmt lunchtips på en favoritrestaurang

februari, 2017
Visa / dölj inlägget

En favorit är värd fler recensioner än vissa andra. En sådan favorit är Pique Nique – vi har recenserat restaurangen hela tre gånger (läs samtliga HÄR). Och nu är det då alltså dags igen!

Den här gången besökte jag Pique Nique för en trevlig fredagslunch. Det var inte lika mycket folk som det brukar, men det gjorde ju å andra sidan att vi kunde välja och vraka bland sittplatserna. Pique Nique serverar lunch måndag till fredag och utöver en daglig rätt finns även soppa, chèvresallad med rödbetor och serranosallad.

Dagen, eller lunchen, till ära valde jag chèvresalladen. Och här kommer mitt tips!
Salladen serveras vanligtvis med kall ost, det vill säga icke tillagad. Men om du frågar snällt, som jag gjorde, kan du få den varm. Och det gör verkligen att salladen lyfter!

I den här salladen får du rödbetor, chèvreost, bacon, tomat, oliver, sallad och en aioliliknande cremé. Salladen är god både som helhet men även ingrediens för ingrediens.

I övrigt är Pique Nique supermysigt som lunchställe – ingen stress och hets, utan ett avslappnat ställe med god mat.

Prisnivå: 89:- kronor för en lunch inklusive bröd, kaffe och kaka.

Stället:

Jag gillar inredningen på Pique Nique väldigt mycket. Mysigt och personligt.

Service:

Personalen är alltid supertrevlig och serviceminded.

Mat:

Supergod mat!

Slutbetyg:

En stabil fyra till en riktig favorit.

Skriv en kommentar...

Februari, sjukuari, vabuari –
matsaker jag funderar på vid förkylning

februari, 2017
Visa / dölj inlägget

Okej. Så årets ”sjukaste” månad är här – Februari.
För min del har de senaste fem dagarna spenderats i sjuksängen med en envis förkylning. Sjukt tråkigt. Igår och idag har dock hjärnan varit pigg, ni vet när man är pigg psykiskt men kroppen inte riktigt är med fysiskt?

I alla fall. Under de här dagarna har jag funderat en hel del på mat – det är ju så det blir när man är hungrig på middagar med vänner, god mat och upplevelser. Och följande har jag kommit fram till.

+ Jag är riktigt sugen på en plankstek. Med perfekt tillagat kött, pommes duchesse, bearnaisesås och sparris. Stekt sparris.
Så nu ska jag på planksteksjakt i Jönköping. Var hittar man den bästa planksteken i Jönköping – tips någon?!

+ Jag vill göra ett besök på Restaurang Hemma. Jag vill dricka en god drink och äta mig riktigt nöjd och mätt på flera rätter ur deras meny (klicka här för att se den).

+ Jag vill se om Bob. på Tändsticksområdet är lika fint som det ser ut som på bilderna som publiceras lite här och där. Och om det kommer leva upp till mina förväntningar – för de är skyhöga! Ägaren Aydin Tassel har i intervjuer med lokala medier hypat restaurangen och sagt att man ska skapa en speciell stämning, det ska bli väldigt spännande att se om det blir så.

+ Det här med att surfa runt på lokala restaurangers menyer har blivit en daglig vana… Och utöver den där planksteken och Hemmas meny så är jag så sjukt sugen på (ja, fortfarande…) Voxs meny (se här).
Måste. Dit. Snart.

Skriv en kommentar...

Tortellini – bästa pizzerian i stan?

februari, 2017
Visa / dölj inlägget

Bilden till höger är kärleksfullt lånad av Kyparn.se

Ingen som någon gång har knallat Jönköpings gator upp och ner kan ha missat det stora antal pizzerior som finns. Många, inte oväntat, med italienskklingande namn. En av dessa pizzerior är Tortellini på Söder.

Till skillnad från de flesta andra pizzahak i stan ligger inte fokus på det där roterande kebabspettet och den eviga diskussionen kring vilken kebabsås som egentligen är bäst. Nej. Någon kebab finns inte ens med på menyn. Fokus är i stället på tunna klassiska pizzor. Och så på pasta.

Just den här gången var det det sistnämnda som lockade mig mest, och jag beställde en ”pasta maestro” (är det en italiensk restaurang är det ju också givetvis viktigt att rätterna har italienska namn) som består av penne, biff, champinjoner, vin, grädde och parmesan.

Den här kvällen valde jag och mitt sällskap att käka i lokalen i stället för att ta med oss hem. Att säga att restauranginredningen är mysig är att ta i lite väl mycket. Just hög mysfaktor och pizzeria är ju ofta en ekvation som sällan brukar gå ihop. Däremot skulle jag påstå att Tortellini är klart trevligare att sitta och äta på än många andra pizzerior i stan. Inredningen känns fräsch, och just avsaknaden av kebab gör att du inte löper någon risk att dofta som en kebabtallrik när du lämnat stället. Inget att anmärka på när det gäller lokalen med andra ord.

Det jag däremot skulle vilja gnälla lite över är hur dåligt personalen tajmade färdigställandet av våra olika rätter. En i mitt sällskap, bestående av tre personer, valde att beställa en pizza och fick den här flera minuter före oss andra. Med tanke på hur lätt de tunna pizzorna svalnar var han därför tvungen att börja äta själv. Här tycker jag att man kan förvänta sig lite mer av en restaurang.

När det gäller maten har jag dock nästan bara lovord. Det jag förväntade mig var att få en såsig och gräddig rätt där pastan sugit åt sig rikligt av såsen. Låt mig säga så här: jag blev absolut inte besviken. Pastan var perfekt al dente (självklart måste man slänga sig med italienska termer när en italiensk pizzeria ska recenseras) och såsen var härligt krämigt. Ruccolan som pastan var toppade med bidrog också med ett härligt bett. Det enda att anmärka på var att köttet var något segt.

Enligt min mening är Tortellini Jönköpings bästa pizzeria. Så nästa gång du knallar genom Jönköping och blir sugen på pizza eller pasta vet du vart du ska.

Prisnivå: Pastarätten gick på 110 kronor. Inte särskilt billigt, men heller inte särskilt dyrt. Lagom helt enkelt.

Stället:

Jämför vi med bara pizzerior är Tortellini en femma.
Ser vi till hur det står sig mot andra typer av restauranger känns däremot en trea mer lämpligt. Fräscht, men inte särskilt hemtrevligt.

Service:

Kommer man i ett sällskap tycker jag att man kan förvänta sig att
få maten ungefär samtidigt. Att så inte var fallet drar givetvis ner betyget.

Mat:

Pastan är riktigt god. Lite bättre kvalitet på köttet och Tortellini hade nosat på femman.

Slutbetyg:

Summa summarum
skulle jag säga att det här är Jönköpings bästa pizzeria.
Väl värd ett besök.

Skriv en kommentar...

En sista måltid på Sushi Latino

januari, 2017
Visa / dölj inlägget

Nu har Sushi Latino gått i graven.
Personligen tycker jag det är väldigt tråkigt – för mig har Latino alltid erbjudit något unikt; både i matväg och service. Det har varit trevligt att besöka restaurangen om det så gäller lunch, take away eller middag.

Men nu är det alltså slut med det.
Jag såg till att få äta en sista måltid på Sushi Latino i torsdags. Maten smakade lika bra som vanligt, men upplevelsen i övrigt lämnade mer att önska. Det tog 45 (!) minuter för oss att får vår mat trots att vi tog standardlunchen ”Business”. Det var mycket folk, men inte SÅ mycket folk – så vad var det som tog sådan tid? Var det så att personalen bestämt sig för att ”njuta” så mycket som möjligt av en av de sista lunchserveringarna? Det är hur som helst väldigt tråkigt att känslan när vi lämnade Sushi Latino för sista gången (!) inte var lite god som den brukar.

Sammanfattningsvis är det väldigt tråkigt att Sushi Latino lägger ner – men om inte viljan finns att driva en restaurang på ett bra sätt; då kanske det är lika bra att lägga ner. Tack för den här tiden, Sushi Latino!

Skriv en kommentar...

Klassiskt och säkert på Anna Gretas

januari, 2017
Visa / dölj inlägget

Bilden till bilden tillhör Google Maps.

En vinterkväll i januari. Innan tö och vårsol. Snövita gator och en stad i vinterdvala. Få ställen lockar ut en ur sitt varma hem en sådan kväll, men Anna Gretas kändes mödan värd.
Runt 19.00 och den lilla lokalen var nästan full. Inte överdrivet full, men medelmåttigt sådär att alla platser är tagna men inget känns trångt. En överfull restaurang kan förstöra mycket men en tom restaurang förstör allt.

Upplägget på Anna Gretas är simpelt. Man väljer 4-5 tapas och skriver ned på en namnmärkt lapp, men att få dem matcha varandra är krångligare. Man hoppas på fullträff och låter sig bli serverad.

Det gick varken snabbt eller slött att få in vår mat. Personalen var trevlig men trött. Jobbade de över dagen innan? Var den varma stämningen en kuliss? Glöden tycktes inte komma ifrån köket. Nåväl, min tapastallrik bestod av rödbetor med chèvre, bönsallad med manchego, marinerade kronärtskockshjärtan, stekta champinjoner och ja, sniglar. En blandning inom ramarna där man inte riskerar skärsår av smaker som inte gifter sig.

Inget för överlagat, inget för rått. Djärvt tillagade rätter där kocken varken varit rädd att bränna chèvreosten eller översalta svamparna. En snigel eller två var seg, och bönsalladen hade kanske dressats med för mycket honungssötma. Anna Gretas känns klassiskt, men likt så många andra klassiska restauranger blir de bekväma. Maten är visserligen bra och väl tilltagen. Men gnistan är borta och mättast av alla är personalen.

Stället:

Litet och mysigt, men inte trångt.

Service:

Matt personal som inte hade kul på jobbet.

Mat:

God och vällagad, men inget utanför gränserna.

Slutbetyg:

Klassiskt och vardagligt, snudd på tråkigt.

Skriv en kommentar...

Inte bara öl på Idlewild Beer Café

januari, 2017
Visa / dölj inlägget

Bilden till vänster är kärleksfullt lånad av Idlewilds Facebook-sida.

Ett kafé med öl där man väljer mat efter dryck.

Låter väl sådär för en vinkonnässör om jag ska vara ärlig. Ett ställe där drycken sjunger solo och måltiden spelar bas, en jazzkonsert för ett hårdrocksfan. Men den ädla bryggkonsten och ägarens brinnande ölintresse kittlade min nyfikenhet. När några vänner skulle dit en fredag var jag inte sen att haka på.

Själva Tändsticksområdet i Jönköping är en plats man önskar allt gott. Mer liv och rörelse där och vi hade haft en bättre stad. Vackra tegelhus med karaktär i varje sten. Den gamla lokalen var som en uppstädad pub. Dunkel men upplyst och ett märkligt blått sken som belyste vårt bord. Det otippat behagliga ljuset gjorde sig dock väl med kopparinredningen.

Stället var nästan fullt när vi kom, för att senare på kvällen bli proppfullt. Man kände snabbt att man befann sig bland stammisar. Mannen bakom baren verkade likvärdigt fascinerad av folk som av öl och mötte vår dryckesefterfråga med råge. Min fördom om att all öl smakar piss krossades av fruktiga klunkar med ananastoner och tunga stoutglas fyllda med så mycket smak att de rann över. Bitterheten var nästan obefintlig och ersatt av sirapssötma med nyanser av bränd karamell.

Med dryck på denna nivå spelar maten mindre roll. Men när smørrebrødet landade framför mig var upplevelsen en annan. Visserligen inget hembakt rågbröd, men en framstående fräschör genomträngde den lilla mackan. Ärtgrön avokadoröra och en krispigt stekt halloumiskiva. En vitkålssallad armerad med färsk koriander till höjde pubmaten till fredagsmys.

Stället:

En blandning av reda och oreda, men något gjorde att stället inte kändes fulländat.

Service:

Riktigt trevlig ägare, som hellre snackade än skyndade på maten.

Mat:

Inte det bästa jag ätit, men fräsch och god pubmat som överraskar.

Slutbetyg:

Utbudet av öl och den autentiska pupandan gör att Idlewild landar på en fyra.

Skriv en kommentar...

Honeycomb goes sushi

januari, 2017
Visa / dölj inlägget

Bilden till vänster är kärleksfullt lånad av Honeycombs hemsida.

Och så blev det då klart att Honeycomb lämnar Atollen och Jönköping. Jag är inte förvånad, men tycker att det är väldigt tråkigt.

Honeycomb fick Jönköping att kännas som en något större stad, nästan som en storstad. Men att verksamheten inte har gått runt ekonomiskt är jag inte förvånad över. Frozen yoghurt med topping är ett bra koncept, men att inte kunna erbjuda något med vintertid håller inte.

Honeycomb hade nog kunnat klara sig om man vintertid till exempel erbjöd frukost, brunch, våfflor och fika. Nu har det istället blivit lite halvdant och det som har erbjudits har inte varit klockrent.

Men hur som helst – jag tycker det är väldigt tråkigt och hoppas att någon lokal aktör öppnar ett Frozen yoghurt-ställe.

UPDATE: Så först kom beskedet att Honeycomb lämnar och sedan blev det bekräftat/avslöjat/meddelat att det öppnar ännu en sushirestaurang (!) i Honeycombs lokaler. Bra och kul att något nytt öppnar, MEN – helt seriöst; ännu ett sushiställe?!

Herre min gud. Sushi är jättegott, missförstå mig inte, men lite variation vore ju inte dumt. Men Jönköping verkar ju ha en tendens att falla in i mattrender – först hamburgare, sedan tapas och nu sushi. Vad kommer härnäst? Spännande att se.

UPDATE 2: Tyvärr har även nyheten om att Sushi Latino på Klostergatan ska stänga ner. En mindre sushirestaurang alltså, men det som öppnar i lokalen ska servera hamburgare. Hurra…

Skriv en kommentar...

Ljusterapi och våfflor, men torrt på Spira!

januari, 2017
Visa / dölj inlägget

Vi på JKPG Matguide har recenserat Spiras brunch ett antal gånger. Mycket tack vare att det är en av få ”riktiga” brunchställen i Jönköping. Inför det nya året har man bytt brunchmeny, så sjävklart passade jag på att smyga dit…

Spiras brunch är endast öppen söndagar 11-14 och det verkar gå helt okej att bara droppa in, men boka är väl att föredra. Som ni säkert vet är Spira en lokal med stora fönster och mycket ljusinsläpp och det är just därför ett perfekt ställe för ljusterapi i mörka januari.

När man har betalat blir man tilldelad ett glas med alkoholfri cider. Sedan står buffén uppdukad utmed baren. Här finns sallader, äggröra, bacon, korv, lax och mycket mer. Matutbudet är bra. Det är en blandning av klassiska och nya smaker.

I den bortre delen av baren står desserterna uppdukade. Här finns créme brulée, mousse, paj och mycket annat. Men framför allt så finns det Belgiska våfflor – en kock står nöjt och fixar nybakta våfflor och som topping finns det tre val. Jag valde chokladmousse och vaniljglass och var inte besviken om vi säger så…

Till maten serveras kaffe och cidern du fick i entrén. Men det är här min lilla kritik kommer… Varför erbjuds inte mer dryck? Vid kaffet skulle det till exempel kunna stå juice, vatten och kanske smoothie? Det hade höjt Spiras brunch till en högre nivå.

Prisnivå: 195 kr per person, barn under 12 år äter gratis (!). Ett högt pris, men jag tycker att våfflorna gör det okej.

Stället:

Spira är väldigt fint. Särskilt när den första vårsolen (?!) tittar fram och bländar gästerna.

Service:

Personalen i köket är supertrevliga, men serveringspersonalen tycker jag nog kan bättre.

Mat:

En stark fyra.

Slutbetyg:

För mig är det här en femma egentligen, men den sista stjärnan faller bort på grund av bristen på dryck…

Skriv en kommentar...

Stabilt fredagsmys på Tegel (Gästrecension)

januari, 2017
Visa / dölj inlägget

Här kommer en gästrecension, gjord av Linda Gladh. Linda driver även en egen blogg som är full av goda recept, tankar om träning och livet. Godatankar.com heter den, kika in där vettja

Vill även du göra en gästrecension, eller börja blogga för oss? Kontakta oss på hej@jkpgmatguide.se

Här kommer Lindas recension:

När man ska gå ut en fredagskväll för att äta lite gott och umgås så har jag några favoriter jag väljer mellan – N.E.O, Brasseri Park och Galleri Tegel står högt på listan, alla med en trevlig miljö, lagom prisnivå på maten och en mysig känsla över sig. Den här kvällen föll valet på Tegel, där det funkar lika bra med en middag för två som om man är ett helt gäng som ska ut och äta.

Inredningen på Tegel är mysig och ombonad, sitter du i deras första del har du köket som en öppen och central punkt, något som känns både fräscht och välkomnande, och i deras andra del har du en stor öppen lösning med själva galleriet på balkongen en trappa upp.

Tegel har ju sitt eget koncept – en Qul Kväll – som i princip går ut på ett antal små förrätter följt av en huvudrätt, den stora skillnaden är här att du inte kan välja vare sig förrätter eller varmrätt. Däremot kan du självklart ange saker du är allergisk mot, eller som jag gjorde för kvällen, be att få menyn gravidanpassad. Trots att jag tillhör den kategorien av människor som kan dreggla över en meny redan ett par dagar innan jag ska gå ut och äta så älskar jag verkligen det konceptet – det gör att man får äta något man kanske inte hade valt annars och dessutom upplever jag att maten oftast är väldigt genomtänkt och vällagad.

En av de få sakerna man KAN beställa för sig är deras musslor, perfekt om man nu bara vill ha en lite lättare måltid. Konceptmåltiden ”en Qul Kväll” anpassas genom att du får välja storlek på den – small, medium eller large – vi valde medium vilket innebär 5 mindre förrätter/starters och en huvudrätt, följt av en pralin till kaffet.
Som första huvudrätt fick vi en lök- och pumpasoppa att värma oss med, mustig och smakrik var det en perfekt start i ett riktigt ruggigt väder. Därpå följde en trio av tapas i form av en crostini med ryggbiff, pepparrotskräm och inlagd rödlök, ett fröknäcke med rökt havsaborre och en crostini med en konfiterad äggula. Den sistnämnda var jag mest nyfiken på, för det är något jag aldrig ätit, men den saknade jag något salt till, däremot var de två andra tilltuggen oerhört goda och välbalanserade.

Som sista förrätt kom de obligatoriska gratinerade musslorna in i bilden, den här gången med smak av paprika. Det här är ju en av Tegels paradrätter, de är alltid goda och serveras med ett gott surdegsbröd att doppa i spadet och den här kvällen var inget undantag.

Huvudrätten bestod av rosastekt ankbröst med en liten potatisbakelse och rödvinssky. Anka är en favorit hos mig och den här var perfekt tillagad och hade gott sällskap på tallriken av grönsaker och den goda potatisbakelsen.
Till kaffet serverades en liten chokladtryffel med ett hallon och en klick dulce de leche, precis lagom för att man ska döva sötsuget!

Servicen på Tegel är, tja bra. Som man egentligen bör förvänta sig att en service ska vara, med servitörer som har koll på maten och är trevliga utan att vara påträngande, men kanske inte så jättemycket därutöver – vilket jag i och för sig inte tycker behövs på den här typen av lite mer avslappnat ställe.

Tegel är och förblir en favorit när man vill ha en opretentiös kväll med god mat till ett vettigt pris.

Stället:

Älskar att köket är öppet, och den gamla industrilokalen (?) känns som den matchar maten perfekt.

Service:

Bra service helt enkelt!

Mat:

Funderade lite på om man skulle ge Tegel en femma, för de gör ju sin grej så bra, men det känns som det blir lite fel med – för Tegel levererar alltid en riktigt bra fyra.

Slutbetyg:

Tegel får en stabil fyra och levererar upp till mina förväntningar, som vanligt

Skriv en kommentar...

Slutet gott, allting gott på El Gordo!

januari, 2017
Visa / dölj inlägget

Ibland kräver en restaurang fler än ett besök innan det går att ha en åsikt. Så var fallet med El Gordo. När jag testade det första gången i januari 2016 förväntade jag mig att trilla av stolen, det gjorde jag inte och skrev det här.

Under andra besöket på El Gordo kan jag inte påstå att jag trillade av stolen MEN jag är betydligt mer positiv efter den här måltiden! Anledningen? Det kändes som en hel del saker var bättre.

Inredningen är oförändrad efter starten och jag tycker fortfarande att den verkligen skapar en känsla om att vara utomlands. Stort plus i min bok!
Servicen var betydligt bättre den här gången. Nu var personalen personlig, engagerad och kunnig. Vår servitris kom med bra tips på rätter, ”störde” oss lagom mycket och kändes som helt rätt person på rätt plats.

Maten då? Jag och mitt eminenta sällskap valde att dela på ett gäng tapas. Vi beställde El Gordos charkbricka, Pimentos de Padrón (Stekta chilifrukter med salt), Tataki de atun (Halstrad tonfisk med soja, ingefära, vitlök och wasabicremé), Hamburguesa (Liten hamburgare med manchego, picklad lök och aioli), oliver och manchego-ost.
De ”enkla” sakerna bland de här rätterna var bra, men det är inte så svårt att misslyckas med Pimentos, charkbrica, oliver och manchego-ost.

Tonfisken med soja, ingefära, vitlök och wasabicremé var väldigt god med en perfekt balans mellan de olika smakerna. Ett bevis på det är att rätten var uppäten långt innan en bild hann tas…
Vid förra besöket på El Gordo var hamburgaren torr och inte så kul, den här gången var den dock något helt annat. Saftig, smakrik och en trevlig del av tapasrätterna.
Till dessert delade vi på en superminiliten Crème Katalan som avrundade måltiden på bra sätt.

Så, slutsatsen av det här: Slutet gott, allting gott och ibland kräver en restaurang fler än ett besök!

Stället:

En väldigt fin lokal som känns spansk och internationell och inte alls som Jönköping.

Service:

Toppklassig service!

Mat:

En stark fyra för bra mat!

Slutbetyg:

Så blir det en femma den här gången!

Skriv en kommentar...

Det här är vad jag ser framemot under 2017!

januari, 2017
Visa / dölj inlägget

+ Vox Hotel
Ett besök på Voxs brunch är ett måste under året! Har inte riktigt haft tiden under 2016 att bruncha så mycket. Men i år så!

+ Dirty Dick’s
Då restaurangen är relativ nyöppnad så har jag inte varit där ännu. Verkar vara en grym meny och bra stämning! Längtar efter att göra ett besök.

+ Ölbryggeriets bistro
Ligger i Huskvarna – tidigare vid namnet Kroatorpet! Husmanskost och egenbryggd öl. Kan det bli bättre? Kommer bli ett par besök här under 2017!

+ Brasserie Park
Jag är inte så förtjust i ”fine dining” i högre uträckning men ska ge brasseriet en ärlig chans i år!

Skriv en kommentar...

Fem saker jag längtar till i matväg 2017

januari, 2017
Visa / dölj inlägget

År 2017 är bara några dagar gammalt, och så här i lindan av det nya året tänkte jag passa på att räkna upp fem saker jag ser framemot i matväg 2017.

+ Ett ställe som fyller behovet av koriander
I min beskrivning av mig själv nämnde jag min stora kärlek till färsk koriander. Tidigare har Nonsense, till viss del Wrapped burrito bar och, framförallt, Spice it up fyllt det behovet vid lunchtid. Men i höstas kom det tråkiga beskedet att Spice it up inte kommer stå på torget i år. Men som Krunegård sjunger är ju askan den bästa jorden. Det är med andra ord ett bra tillfälle för en ny aktör att ge sig in i koriandersvängen. Jag skulle komma dit. Direkt.

+ Fortsatt häng på Pique Nique
Restaurangen/kaféet med det mest svårstavade namnet i Jönköping är mitt absoluta favoritställe. Det spelar ingen roll om det är för en melodikryssfika en lördagmorgon, en after work-tallrik och Holba en fredagkväll eller för en lunch – Pique Nique levererar alltid. 2017 ser jag framemot fortsatt häng på Jönköpings trevligaste ställe.

+ Ölkvällar på Idlewild
Precis innan jul besökte jag och ett par vänner ölkaféet (visst finns det något härligt nostalgiskt i ordet ”ölkafe”?) Idlewild på Tändsticksområdet. För min del blev det kärlek vid första ögonkastet. Trevlig atmosfär, bra musik på lagom hög volym i högtalarna och framförallt: bra service och ett stort ölutbud. 2017 blir det fler ölkvällar här. Det lovar jag redan nu.

+ Lunch på Tegel
Ska jag nämna en restaurang som jag särskilt ser framemot att äta dagens lunch på framöver blir det Tegel (som, liksom ölkaféet, ovan även det ligger på Tändsticksområdet). Vällagade råvaror som läggs upp på tallriken framöver dina ögon samt möjligheten att själv välja kolhydrater till från en relativt stor buffé är ett vinnande koncept. Från Tegel har jag alltid gått mätt och nöjd. Det längtar jag till att göra även 2017.

+ Nya matupptäckter
Den som känner mig vet att jag är aning kräsen (och till viss del trångsynt) när det gäller mat. Konsekvensen av detta blir att det kan ta lång tid innan jag ens vågar testa en ny rätt. 2016 åt jag exempelvis falafel för första gången (men det krävdes ett judiskt kvarter i Paris och en kilometer lång kö till restaurangen för att jag skulle våga pröva). Oväntat bra kan jag konstatera så här i efterhand. 2017 hoppas jag således att jag ska fortsätta att långsamt vidga min mathorisont. Kan det här till och med bli året då jag ska våga äta sushi för första gången, nu när vi trots allt börjar närma oss en sushitrend i Jönköping?

Nu vet du vad jag ser fram emot 2017. Nu vill jag veta: Vad du ser fram emot?

Skriv en kommentar...

Vad ser jag fram emot 2017

januari, 2017
Visa / dölj inlägget

Logotyperna för varje restaurang är kärleksfullt lånade från restaurangernas Facebook-sidor.

Liksom förra året så gör även jag en lista på matsaker (och lite annat) som jag ser fram emot 2017:

+ JKPG Matguide
Japp, jag har varit lite frånvarande här. Det har varit lite mycket annat men nu känns det som det börjar stabilisera sig och jag längtar verkligen efter att köra på hårt igen med JKPG Matguide.

Har du tips på vad vi ska skriva om? Eller är du intresserad av att börja skriva för oss (speciellt om du är 40+), maila hej@jkpgmatguide.se.

I riktig matväg så är det så mycket jag inte hunnit testa, samtidigt så är jag lite besviken. Det är för mycket lika. Är det inte hamburgerbar eller Tapas så är det Sushi som öppnas.
Kom igen nu Jönköping, lite mer variation klarar vi väl av.

Men vad är jag då sugen på att testa:

+ Dirty Dick’s
Här har jag faktiskt varit, fast bara på en snabb lunch. Och jag blev positivt överraskad. Maten på lunchen var supergod. Lockade mig och jag måste testa en kväll här snart.

+ Zócalo
Ett mexikanskinspirerat ställe som enligt rykten ska öppna på A6, ihop med ett gäng andra. Ska bli intressant att se om A6 kan få sig ett lyft.

+ Wrapped
Det är ju inte direkt nytt, men har inte haft möjlighet att testa än. Ska bli kul och känns som ett perfekt ställe för mat i fart.

+ Idlewild
Jag gillar öl. Så att jag inte varit på det nya ölcaféet är skam. Är riktigt nyfiken.

Som alla de tidigare åren saknar jag fortfarande någon som vågar satsa på nyttig mat, för oss som är petiga med kosten. Som vågar skriva ut vad det är i maten och näringsberäkna den. På macronivå. Det skulle hjälpa Beach 2017 😉

Skriv en kommentar...

Matsaker jag ser fram emot under 2017

december, 2016
Visa / dölj inlägget

Logotyperna för varje restaurang är kärleksfullt lånade från restaurangernas Facebook-sidor.

Förra året gjorde jag den här listan inför 2016, så jag tänkte varför inte göra en för 2017?
Det här ser jag fram emot i matväg:

+ Bob.
Nu verkar det bara vara alkoholtillståndet som saknas innan Bob. öppnar på Tändsticksområdet. OM jag är taggad på det här!

+ Idlewild
Under 2016 blev det inget besök på ölkaféet Idlewild, men nästa år SKA jag dit.

+ Dirty Dick’s
I höstas öppnade Dirty Dick’s i Lingons och Micocinas tidigare lokaler. Och jag är riktigt nyfiken på att besöka den här restaurangen – mina förväntningar handlar om god mat, trevlig stämning och en riktig upplevelse.

+ Izakaya Moshi
Klassiska Johans kafé har gått i graven och under 2017 ska Izakaya Moshi öppna i samma lokaler. Izakaya Moshi är en japansk pub med rötter i Växjö och som nog kommer fylla ett tomrum i Jönköpings restaurangutbud –
i alla fall om man får tro deras hemsida. Spännande!

+ Vox
Jag har hört så mycket bra om Vox kvällsmeny och under 2017 MÅSTE jag pallra mig dit.

+ Grand Hotel
Hotellet vid Hovrättstorget erbjuder Afternoon Tea och det är något som jag verkligen vill testa. Kan det vara mysigt och trevligt i Jönköping? Har Grand Hotel lyckats skapa den där känslan som finns i London?
Det återstår att se.

+ JKPG Matguide
Att driva och föra JKPG Matguide framåt är självklart något som jag ser väldigt mycket fram emot. Har du tankar om hur vi kan förbättras, maila hej@jkpgmatguide.se.

Skriv en kommentar...

Sushi Yama eller Sushi Yummy?

december, 2016
Visa / dölj inlägget

Som en något tidig julklapp öppnade Sushi Yama på Barnarpsgatan i Jönköping. Ett stenkast från Sushibaren på ena hållet och ett stenkast från Izakaya Moshi som ska öppna i Johans kafés förra lokaler.
En sushität gata med andra ord.

Vad är Sushi Yama då? De grundades 2008 och är idag Sveriges största sushikedja med cirka 28 restauranger runtom i Sverige. De har expressenheter men även ”vanliga” restauranger.

Och just att Sushi Yama är en kedja är något som är väldigt tydligt i lokalen och i serveringen. Inredningen skriker vit och accentfärg turkos, vilket gör stället opersonligt. Menyn står på stora skärmar ovanför kassan/köket men det är väldigt förvirrande att försöka välja mat därifrån. Istället är det enklare att ta en av de tryckta menyerna från kassan, där är det tydligt vad som finns att välja på.

I kassan tas din beställning emot av en glad person som sedan skickar vidare din beställning 30 centimeter till gästens höger där kockarna står. Vi slår oss ner vid ett bord och sedan tar det inte lång tid innan maten serveras. Bra att det gick snabbt förstås, men det fick också mig att tänka McDonalds.

Jag åt tio yamarolls av sorten Spicy san. Den innehöll lax, röding, sallad, gurka, chilimajonnäs och var toppad med avokado, chilimajonnäs och sesamfrön. Och maten var väldigt god! Rullarna var lagom stora vilket gjorde att det var enkelt att äta och med avokadon på toppen blev det en väldigt god balans mellan salladen och gurkan i innehållet och det mjuka på toppen.

Så sammanfattningsvis – maten var supergod, men att Sushi Yama är en stor kedja är något som verkligen märks. Det är varken positivt eller negativt skulle jag säga, men det här är inte någon personlig och mysig restaurang som till exempel Sushi 036. Och jag skulle nog säga att Sushi Yama borde heter Sushi Yummy…

Prisnivå: Mina tio bitar kostade 149:-.

Stället:

Som sagt – opersonligt och vitt med inslag av turkost.

Service:

Helt okej? McDonalds-service för att använda ett nytt uttryck.

Mat:

Gott! Väldigt gott. Lagom stark chilimajonnäs och bra blandning mellan de olika texturerna.

Slutbetyg:

Den nyaste sushistället i stan får en trea i totalbetyg!

Skriv en kommentar...

Tre klapptips i sista minuten

december, 2016
Visa / dölj inlägget

Att det börjar lacka mot jul kommer inte som någon nyhet. Trots den totala avsaknaden av snö är Jönköping julpyntat, och från som så gott som varje affär strömmar tonerna av julmusik.

Med julen kommer också julklappshetsen som ett brev på posten. Kan det vara så att du fortfarande inte köpt alla julklappar ännu? Har du en matintresserad familjemedlem, släkting, kompis eller kollega? Då är det här blogginlägget till dig. Här kommer jag nämligen med tre stycken kokbokstips som alla passar utmärkt som julklapp. Och vem vet – du kanske blir bjuden på något från dem som tack?

> Mackor av Jonas Cramby
Jonas Cramby har flera år arbetat som skribent och krönikör på bland annat Café. Det märks. Den här kokboken är oerhört välskriven och som så gott varje macka beskrivs med en humoristisk twist. Och mackor ja, det är precis var den här boken handlar om. Här finns recept på klassiker som BLT, Grilled cheese och Croque madame till lite mer, för oss, exotiska smaker.

Jag fullkomligt älskar den här boken, och jag gör det av tre anledningar. 1) Det här är mackporr på högnivå. Fotona som Roland Persson har tagit till boken är så vackra att du vill laga i princip varenda macka. 2) Du kan själv välja ambitionsnivå. Vill du lägga en hel dag eller flera veckor i köket för att göra en macka? Då finns det här recept på hur du gör varenda sak från grunden själv. Är du lite mer stressad? Lugn. Här finns också enkla genvägar, och mackorna blir ju faktiskt väldigt goda även om du inte bakat baguetten själv. 3) Det är stor variation. Som jag sa tidigare finns det mer traditionella smörgåsar att tillaga. Men för den som känner för att go wild and crazy finns det här även recept på hur du gör din egen glass-sandwich. Du läste rätt.

Med andra ord: En given julklapp till mackälskaren.

> Kött, vilt, fågel av Tommy Myllymäki
Myllymäki, som för något år sedan försökte bygga upp ett krogimperium i Jönköping som han nu lämnat, har skrivit fyra stycken kokböcker. Jag äger tre av dem: Såser, Grönsaker, tillbehör, garnityr och Kött, vilt, fågel. Egentligen skulle jag kunna tipsa om att köpa alla tre, då de kompletterar varandra och tillsammans fungerar som en större helhet, men väljer ändå ut den sistnämnda.

Liksom i det ovanstående tipset är bilderna fantastiska. Bara det faktum att Charlie Drevstam får fotocredd på framsidan säger det mesta. Varenda rätt ser oerhört god ut, och får en att vilja ställa sig i köket.

När det är en stjärnkock som skrivit boken är det lätt att tänka att allt kommer vara oerhört svårlagat. Men tänk inte så i detta fallet. Myllymäki förklarar på ett sätt värdigt en hemkunskapslärare om hur varje rätt ska tillagas. De rätter jag har provlagat har också blivit oerhört goda.

Köp och hoppas att du blir hembjuden på någon av rätterna. Det skulle bli en succékväll, jag lovar.

> Bröd, bröd, bröd av Martin Johansson
Feministen i mig reagerar än aning kring att alla tre böckerna jag tipsar om är skriven av vita medelålders män, men det får gå för den här gången. Jag måste nämligen få tipsa om en av mina absoluta favoritkokboksförfattare: Martin Johansson.

En period i mitt liv (kalla den hipsterperioden) var jag närmast besatt av att lära mig baka surdegsbröd. Jag testade en hel del olika recept och fastnade till slut på Johanssons hemsida. Det jag föll för vad enkelheten. Utan degblandare, utan en massa komplicerade jästider och utan att få surdegsbakandet att verka som en vetenskap värdig Nobelpriset i kemi förklarar han på ett enkelt sätt hur du bakar på hemgjord jäskraft. Fascinerande. Det enda du behöver är egentligen en bunke, ett lock, en ugn och ett par händer.

Då arbetslivet kräver mer tid än studiedito har jag övergett surdegsbakandet. For now. Men boken Bröd, bröd, bröd är perfekt ändå. I den finns det nämligen samlat recept på både bröd bakat med jäst och bröd bakat med surdeg. Den röda tråden är snarare att allt är oerhört enkelt. Och oerhört gott. I boken finns det också recept på både pizza och sötebröd.

Det enda varningsfinger är egentligen bara risken att den som får presenten riskerar att bli lika besatt i brödbakning som jag blev en gång.

Så. Hoppas att tipsen kan vara till nytta. Och hoppas att du får en god jul med mycket god mat!

Skriv en kommentar...

Cheap Monday – El Duderino

december, 2016
Visa / dölj inlägget

I måndags blev det lite skönt häng med kompisar på lokal, och valet föll som så många gånger på El Duderino.
Det har blivit ett favoritställe på grund av så många anledningar. Jag tycker det är ett hemtrevlig och personligt ställe. Inredningen är skön och personalen, ja personalen är riktigt riktigt bra. Alltid trevligt snack med glimten i ögat och de brinner verkligen för det de gör.

Just nu kör de ett upplägg med olika temadagar, och just på måndagar kör de Cheap Monday. Alltså halva priset på mat, och man är ju smålänning så klart man drar dit…

Var dag i veckan har sin temadag, så kolla in det.

Just idag föll mitt val på råbiff till förrätt och entrecote till huvudrätt.

Råbiff är något av en personlig favorit och den serverar de med bravur, med klara fina smaker och ett trevligt upplägg.
Entrecoten är bra stekt och serveras med ett par stora klyftpotatisar och en ratatouille, enkelt och gott.

Prisnivå: Halva pris! Skitbilligt. 68:- för råbiff och 175 bagis för entrecote är inget annat än ett superpris.

Stället:

Stilrent, snyggt och hemtrevligt!

Service:

Går gärna hit och bara snackar med personalen. Supertrevliga.

Mat:

För det priset ett klipp, till fullpris är det fortfarande bra.

Slutbetyg:

Tja det är ju ett av mina favoritställen, personalen i kombination med deras varierande utbud av öl ger en femma.

Skriv en kommentar...

Ny sushifavorit i Jönköping!

december, 2016
Visa / dölj inlägget

I slutet av september började snacket gå på stan. Det skulle öppna en ny sushirestaurang på Klostergatan och de skulle servera sushi med en touch av Skandinavien. Spännande, var min spontana tanke och nu så här två månader senare har jag äntligen fått till ett besök!

Sushi036 har en tydlig meny med sushi och maki. Jag valde tio bitar som bestod av en lax, en tonfisk, en gravad lax, en sill, en avokado och fem 036-maki. De sistnämnda består av gräslök, spicy majonnäs, gurka, avokado och lax. Rullarna är toppade med rostad lök, spicy majonnäs och en räka.

Maten serverades på en tallrik i träpappliknande material och såg väldigt aptitligt ut. Jag var något skeptisk inför sushin med sill och gravad lax, och de är nog inga nya favoriter, men de var verkligen helt okej! Och framför allt så uppskattar jag kreativiteten i att försöka förnya sushin. 036-makin var favoriten på tallriken och den mjuka rullen tillsammans med knaprigt rostad lök blev väldigt gott. Majonnäsen var lagom spicy och tog inte över de andra ”mjuka” smakerna som jag tycker så mycket om.

Sammanfattningsvis tycker jag att Sushi036 var riktigt bra. Och det är riktigt kul att det öppnar ännu en sushirestaurang i Jönköping – Sushi036 är en ny sushifavorit i Jönköping!

Prisnivå: 119 kr för tio bitar och 20 kr för misosoppa.

Stället:

Betong, trä och graffiti. ÄLSKAR Sushi036’s lokal! Ett litet minus för logotypen dock, tycker inte alls att den går ihop med övrig stil.

Service:

Naturlig och väldigt trevlig service.

Mat:

Pangsushi!

Slutbetyg:

Sushi036 får en fyra i betyg, en väldigt stark fyra. Helt klart en ny favorit!

Skriv en kommentar...

Inte mer än god mat på Sjön

december, 2016
Visa / dölj inlägget

Efter en lång tids väntan blev det då dags för mig att testa Sjön. Förväntningarna var skyhöga.

Till att börja med ska sägas att Sjöns lokal är fantastisk fin. Spelar ingen roll om det är dag- eller kvällstid – fönstrena ut mot Vättern ger restaurangen ett otroligt djup. Borden, stolarna och tavlorna skapar en lugn och trevlig stämning.

Just det här besöket var det lördag och det var halvfullt i restaurangen. När vi anlände blev vi placerade vid ett runt bord och fick menyerna. Servitrisen/servitören gick iväg direkt men vände snabbt för att fråga ”Ja, just det – vill ni ha något att dricka?”. Det ville vi…

Det märktes tydligt att Sjön helst såg att vi valde deras 4-rättersmeny för 545 kr, men just den här kvällen var vårt sällskap inte superhungrigt så vi valde istället en varmrätt från bistromenyn (som bestod av en förrätt, en varmrätt och en dessert). Det fanns alltså två alternativ – antingen 4-rätters eller bistro.
Att ha ett så ”litet” utbud är helt okej för mig, jag förstår att en restaurang som Sjön har det upplägget. Vad som dock inte är okej är servitrisens/servitörens reaktion när vi beställde ”endast” en varmrätt. Hen blev märkbart besviken och sedan var vi nästintill osynliga för hen resten av kvällen. Vi fick dryck, bröd och mat men det var utan någon vidare service.

Maten då? Ja, den var fantastisk! Köttet var perfektion och smälte i munnen, tillbehören i form av puré och en supergod sås var också av en väldigt hög nivå. Varje tugga var en njutning och jag var lite ledsen när maten tog slut.

Efter en perfekt varmrätt bestämde vi oss även för att äta en dessert. Även den föll mig i smaken med äpple på olika sätt i olika texturer och glass. Supergod.

Sammanfattningsvis skulle jag säga att Sjön lever upp till förväntningarna när det gäller maten, men servicen – nej, där finns det mer att jobba på…

Prisnivå: Cirka 250 kr kr för en varmrätt och 95 kr för dessert.

Stället:

Fantastisk lokal!

Service:

Att anpassa servicen efter
vad gästerna äter tycker inte jag är okej.

Mat:

En klar femma till Sjöns mat, underbart gott!

Slutbetyg:

Sjön är en restaurang som SKA leverera en femma. Men tyvärr drar servicen ner allt och det blir en tvåa…

Skriv en kommentar...

Magi på Samboosak

november, 2016
Visa / dölj inlägget

Jag har testat alla libanesiska restauranger i stan, förutom Samboosak. Så när vännen föreslog ett besök där, kunde jag bara inte tacka nej.

Samboosak ligger på Östra Storgatan och erbjuder libanesisk mat i alla former. Restaurangen har två våningar med en modern inredning. En stor takkrona (som jag förövrigt är helt kär i), spegel längs halva väggen och en i övrig ljus inredning. Fint!

Man beställer maten i kassan och för mig blev det en Classic som består av fyra meza, två grillspett och valfri kolhydrat. Jag valde Hummus, Mhammara som är stark paprika med lök, kummin, valnötter och tomatpuré, Tabboulé som är finhackad bladpersilja med tomat, lök, bulgur och citron och sist Warak arish som är vinblad fyllda med ris, tomat, persilja, mynta och lök. Till det valde jag kycklingspett och stekt potatis.

Maten var fantastiskt god. Hummusen var nog favoriten, sådär perfekt nötig smak! Den krispiga potatisen gjorde sig fin i kombination med den starka paprikan och valnötterna gav ett bra tuggmotstånd. Kycklingspetten var lagom stekt och inte alls så torr som den kan bli. Hela måltiden i sig var magisk. Värt!

Prisnivå: 99 kr för fyra meza och två grillspett, samt ris, potatis eller bulgur till. Billigare än vissa ställen i stan och så himla värt!

Stället:

Fin och modern inredning. Fantastisk takkrona och spegel längs väggen. Saknar dock myskänslan, men gillar det ändå!

Service:

Man betalar och får sin mat. Okej service, inget mer.

Mat:

Fantastiskt gott.
Kanske bästa libanesiska maten i stan? Kan va så.

Slutbetyg:

En stark 4+.
Rekommenderas varmt!

Skriv en kommentar...

En kul kväll på Tegel

november, 2016
Visa / dölj inlägget

Galleri Tegel ligger på Tändsticksområdet och för den som inte kan sin Jönköpingshistoria innebär det att restaurangen ligger i en av lokalerna som för länge sedan användes till att bland annat tillverka tändstickor.
Besöker du Tegel en kväll mitt i veckan blir du antagligen placerad i det första rummet nära köket. Det är en väldigt trevlig plats att sitta på då du kan hålla koll på vad kockarna gör. Är det helg får man ofta sitta i det stora rummet som gör att du får njuta av en fin takhöjd och kika på spännande konst.

Tegel erbjuder något som de själva kallar för Kul kväll. Konceptet går att få i tre storlekar (small, medium och large) där large helt enkelt innebär sex smårätter som förrätt, en varmrätt och dessert. Samtliga i sällskapet väljer samma storlek, men är man inte superhungrig kan man även välja endast en varmrätt. Även om man kan välja endast en rätt skulle jag varmt rekommendera att testa Kul kväll!

tegel3

Just den här kvällen valde jag och mitt sällskap storlek Medium. Den första rätten vi fick var en löksoppa (Kul kväll brukar inledas med en soppa) som smakade väldigt gott. Personligen har jag lite svårt för just lök, men den här soppan var len och välbalanserad vilket gjorde att löksmaken inte tog över för mycket. Rätt 2 var en friterad fiskboll, det kanske inte låter särskilt spännande men det var väldigt gott. Och antagligen inte något som man skulle välja själv på en meny (och det är ju det som gör Kul kväll och överraskningsmomentet roligt). Efter fisken fick vi en vårrulle med en sås med hetta, efter den mjuka smaken från fisken var det väldigt gott med något med lite hetta. Den sista smårätten var en miniburgare med pulled vildsvin – väldigt gott!

Efter de fyra inledande rätterna serverades vi musslor (som också ”alltid” är en del av Kul kväll). Och sedan var det då dags för varmrätten! Just den här kvällen var det högrev med potatispuré och rödvinssås. Men, varmrätten höll inte samma nivå som de tidigare rätterna…
Låt mig förklara – med smårätterna byggs förväntningarna upp och man ser framemot en riktig pang-varmrätt! När då köttet är segt och smakerna inte helt 100 procentiga så blir det en besvikelse.

Efter varmrätten serverades vi en liten chokladkaka som verkligen blev pricken över i. En Kul kväll på Tegel är mer än bara ett koncept och är något som verkligen bör upplevas. Är du en kräsen person som gärna vill veta exakt vad du ska äta, då är nog det här inget för dig. Men testa, det är faktiskt kul….

Prisnivå: Small = 250:-, Medium = 350:-, Large = 450:-.

Stället:

Tegel är så fint!
Industriellt men ändå mysigt.

Service:

Servicen på Tegel är helt okej, ingen pangservice vilket jag i alla fall förväntar mig.

Mat:

Det hade blivit en femma
för maten om varmrätten var bättre…

Slutbetyg:

Det blir en fyra i helhetsbetyg. Men egentligen är Tegel värt en femma, men det är några småsaker som sänker betyget.

Skriv en kommentar...

Brooklyn Burger räddar en fullspäckad vecka

november, 2016
Visa / dölj inlägget

En fullspäckad vecka innebär för det mesta mat ute på stan. Denna torsdagskväll föll valet på Brooklyn Burger vid Sofiakyrkan. Restaurangen etablerades i Huskvarna 2014 och har sedan dess utvecklats in till Jönköping. Brooklyn Burgers grundfilosofi är närproducerat och hemgjort och jag som älskar hemmagjorda burgare kunde bara inte låta bli att prova.

Inne i restaurangen är miljön avslappnande och personalen verkar ha det trevligt tillsammans. Inredningen är stilren och modern, inga onödiga prylar i vägen. Passar perfekt för ett hamburgarhak. Man gör sin beställning i kassan och får maten serverad till bordet. Mitt val föll på en burgare som kallas M. Jordan som innehöll aioli, stekt tomat, inlagd lök, philadelphia, cheddarost och bacon. Till det valdes sötpotatispommes och cheddardip.

Och jag blev inte besviken över valet. Köttet var perfekt stekt och saftigt. Den inlagda löken gav tuggmotstånd och syrlighet till burgaren, perfekt med baconet. Osten smälte samman och tillsammans med aiolin gav den en fyllnad till burgaren. Sötpotatispommesen var en bra komplett till burgaren, dock något tjocka vilket oftast leder till att pommesen inte blir helt friterade. Men det är en smaksak.

Vill du ha en god burgare till lunch eller middag så är det värt att besöka Brooklyn!

Prisnivå: Burgarna ligger mellan 79:- till 109:-. Sideorders mellan 20:- till 35:-. Värt för maten man får.

Stället:

Modern och
stilren inredning.

Service:

Trevlig och hjälpsam personal. Inte så mycket kontakt med personalen dock.
Man beställer och får sin mat.

Mat:

Fantastiskt.
Hade jag bara ätit hamburgaren skulle
maten lätt få en femma.

Slutbetyg:

Goda burgare, trevlig personal. Bra ställe helt enkelt!

Skriv en kommentar...

Pescadores levererar – igen

november, 2016
Visa / dölj inlägget

En kväll för ett tag sedan skulle vi fira en underbar 40-åring. Valet av restaurang föll på Pescadores, som ligger nere på vårt mysiga Tändsticksområde.

När vi kom till restaurangen hade de rört ihop det lite med bokningen men det löste dom galant. Väldigt proffsigt!
Vi tog en flaska champagne och efter det blev det val av mat. För mig var det inte svårt – det blev svenska smaker i mindre format till förrätt. Rätten bestod av löjrom från Kalix, skagenröra, prästostpaj och sill med syrad lök. Såå perfekta smaker tillsammans och en väldigt bra start på måltiden!

Huvudrätten blev smörstekt torskrygg med rostad rotselleri, bacon, portabellosvamp, dill, skirat smör samt potatispuré. Det var också mycket gott, men jag saknade dock lite mer grönsaker. Lite mer ”hot vegetables” hade höjt rätten till nästa nivå.

Efter den här utsökta måltiden klarade jag inte av någon dessert men mina vänner som tog in en sådan var även nöjd med denna. Kvällen på Pescadores blev helt enkelt väldigt trevlig – bra service och god mat!

Prisnivå: 169 kr för förrätten och 269 kr för varmrätten.

Stället:

Pescadores är mysigt, mycket tack vare att det är placerat på Tändsticksområdet.

Service:

Bra service som hjälpte oss trots strul med bokningen.

Mat:

Väldigt god förrätt och en nästan lika god varmrätt.

Slutbetyg:

Pescadores är en väldigt bra restaurang och passade perfekt för att fira födelsedag med underbara vänner!

Skriv en kommentar...

Trisslunch på Sofiehof

november, 2016
Visa / dölj inlägget

Bild till vänster är kärleksfullt lånad av Sofiehofs Facebook-sida.

Varje sista onsdag i månaden samlas gamla underbara arbetskamrater för att ha en trisslunch. Var och en köper en lott och träffas på lunch för att äta och skrapa. Just den här trisslunchen gick vi till Sofiehof.

När man stiger in på det moderna brasseriet Sofiehof får man genast en avkopplande känsla och får välja på en kött- eller fiskrätt, de har alltid även en vegetarisk rätt. För min del blev det Pocherad kummelfilé med vitvinssås, musslor, räkor och örtslungad potatis. Det är lyx för mig på en lunch.

Maten hade underbara smaker, dock behövde jag salta lite. Men hellre det än att det är för salt. Sofiehofs salladsbord är riktigt bra och man får ”vanligt” vatten smaksatt med någon grönsak, fräscht! Till kaffet fick vi denna gång äppelpaj med vaniljsås och små mjuka kakor vilket verkligen blir pricken över i.

Det enda man gör är att lägga till cirka 10 kr i förhållande till många andra lunchrestauranger i Jönköping. Och det är det verkligen värt.

Prisnivå: 105 kronor för en lunch på Sofiehof.

Stället:

Fin och trevlig lokal som ger en avkopplande känsla.

Service:

Godkänd service.

Mat:

En väldigt god lunch som känns extra lyxig.

Slutbetyg:

Lunchen på Sofiehof är väldigt bra och helt klart värt 105 kr.

Skriv en kommentar...

Jag är Veronica och jag är ny här!

november, 2016
Visa / dölj inlägget

Hej!

Jag är döpt till förstanamn Veronica och det har jag varit nöjd med i livet. Nu börjar jag bli till åren och är från och med idag en del av bloggänget på JKPG Matguide!

Mitt intresse för mat började när jag gick en kurs som hette ”Kryddor och vin i maten”. Då var jag ganska ung och lärde mig mycket. Jag älskar vanlig husmanskost men med åren har jag varit ute och rest ganska mycket och mer och mer tagit med mig hem olika länders matkulturer. Det finns såå mycket där ute.

Skriv en kommentar...

Tack för den här tiden Johan!

oktober, 2016
Visa / dölj inlägget

Det kanske inte har undgått någon men det i mitt tycke klassiska Johans Café går nu i graven.
Det är många koppar kaffe och jättekanelbullar som inmundigats här under åren, och på senare tid en och annan frukost efter morgonträning.

Undertecknad kan inte mer än tacka Johan Ernfridsson som under många år drivit caféet och önska all lycka till i framtiden.

Så vad händer med stället nu?
Det ska bli Japansk pub, med öl, sake, japanska cocktails samt givetvis japansk mat allt enligt lokala nyheter.
Izakaya Moshi som namnet kommer vara, finns redan i Växjö och vi önskar dem varmt välkomna till Jönköping!

Skriv en kommentar...

En helt okej trerätters

oktober, 2016
Visa / dölj inlägget

Det finns trerätters som bäst beskrivs med: OJ! WOW! SHIT!
Men, så finns det trerätters som mer känns ”okej, jag blev mätt”.

Egentligen är det inget fel på någon av de övre kategorierna, men klart att det är roligare att äta riktigt bra mat när man väl betalar för en trerätters. Men i alla fall. Utan att avslöja så här på förhand vilken kategori som den här middagen hamnade i, så kommer här en recension av ett fredagsbesök på Aqua.

Aquas lokal är stor, går i färgerna svart, vitt och turkost och restaurangen rymmer många sittplatser. Just den här fredagen var vi ett större sällskap och fick därför sitta i hörnet, vid ett större bord. Helt okej plats, det är avskilt och det gör det lätt att kunna prata med alla vid bordet. MEN – sitter man längst in i soffan, som jag gjorde, är det väldigt omständigt att ta sig ut…

I alla fall. Aquas kvällsmeny består av lite allt möjligt. Pasta, fisk, kött och sallad. Efter rekommendation från en i sällskapet föll mitt val av förrätt på pilgrimsmusslor med tomatmousse och rödbetschips. Musslorna låg upplagda i mitten med tomatmoussen bredvid. Så långt, så bra. Men resten av det som ligger på tallriken känns verkligen överflödigt – kom igen liksom, några salladsblad och tomathalvor? Varför? Antagligen för att fylla ut, men jag tyckte bara det blev konstigt. Hur smakade pilgrimsmusslorna då? Ja, de kunde ha varit bättre tillagade. Jag tänker att pilgrimsmusslor ska ha en lätt stekyta och sedan vara mjuka och goda på insidan. De här musslorna saknade stekyta och var sega på insidan. Men tillsammans med tomatmoussen och rödbetschipsen var smakerna helt okej.

Så var det då dags för varmrätt. Jag valde råbiff som enligt menyn skulle serveras med kapris, äggula, senap och sötpotatis. När jag fick min tallrik undrade jag för mig själv om det var något som hade exploderat i köket? Jag menar – råbiffen var intryckt mot korgen med pommesen, och runt biffen låg (ännu mer) salladsblad, ostskivor och krutonger. Här hade det varit bättre för Aqua att tänka: Less is more. Plocka bort salladsbladen, ostskivorna och krutonger – placera råbiffen (som är huvudpersonen i den här rätten) i mitten, och lägg tillbehören – kapris, senap och rödlök runt. Servera sötpotatispommesen på en separat tallrik eller på ett annat sätt…
Hur smakade det här då? Jo, men det var gott. Biffen var något kompakt för min smak men tillsammans med äggulan, senapen och kaprisen smakade det som en råbiff ska smaka. Jag tyckte om att det var sötpotatispommes till, det höjde verkligen rätten.

Till dessert blev det för mig crème brûlée med hallonsorbet. Brûléen var lagom söt och sorbeten gav det en fin balans. Men, under det knäckiga skalet (som var superbra) var brûléen iskall. Det är en väl en smaksak, men jag föredrar min brûlée lite varm på insidan.

Helheten då? Det var en okej trerätters. Men långtifrån ”OJ! WOW! SHIT!”.

Prisnivå: Maten kostade 439:- totalt.

Stället:

Som redan nämnt – Aquas lokal är inte superfin. Men fräsch.

Service:

Godkänd service.

Mat:

Som sagt, en trerätters
som är helt okej.

Slutbetyg:

En trea till Aquas kvällsmeny! Ska Aqua få ett högre betyg så krävs det en del förändringar.

Skriv en kommentar...

Vox föll på detaljerna

oktober, 2016
Visa / dölj inlägget

Vad är bättre än kombinationen lördag och hotellfrukost? Typ ingenting, tänker jag.
Så för några veckor sedan bestämde jag och en vän att prata ikapp över just en hotellfrukost. Valet föll på Vox Hotel.

Sedan Vox öppnade har Jönköpingsbor nästintill vallfärdat till deras helgbrunch. Men nu är brunchkonceptet borta och Vox satsar istället på ett större och bredare frukost. Så hur var frukosten då?

Ja, till att börja med fanns det väääldigt mycket mat. Ett stort utbud av bröd med bland annat frallor, korv, skinka, ost och annan ”topping” till mackan, kokt ägg, äggröra, bacon, melon, ananas, plättar och minst hundra saker till… Det som hamnade på min tallrik smakade bra. Äggröran var i en bra konsistens och lagom gräddig, baconen var bra tillagade men det absolut bästa var nog ändå plättarna. Plättar med lite Nutella var ett väldigt bra sätt att avsluta frukosten.

Men. Jag tycker inte att utbudet kan räknas som ersättning för brunchen. För att få in känslan av ”det lilla extra” till den här frukostbuffén hade jag gärna sett smoothies, någon vitaminshot och framför allt – gott kaffe. Nu kör Vox på kaffe via iPad-automat och kaffet var blaskigt och smakade inte särskilt bra.

Helheten då? Lokalen är fin, stämningen var skön och maten god. Men det är inget mer än en frukostbuffé på ett hotell…

Prisnivå: 135:- kronor om man inte bor på hotellet och det kan jag tycka är lite för dyrt för vad man får. 95:- hade jag med nöje betalat för Voxs frukost.

Stället:

Vox är ett väldigt fint hotell. Det är genomtänkt design med guld och det skapar en väldigt bra stämning.

Service:

Helt okej service?
Varken mer eller mindre.

Mat:

En god hotellfrukost,
helt enkelt. Men det saknar det där lilla extra.

Slutbetyg:

En trea till Vox! Hade frukosten känts mer ”lyxig” och om det hade funnits till exempel bättre kaffe skulle jag tro att Vox kunde få högre poäng.

Skriv en kommentar...

Inte sista måltiden på Bryggan trots besvikelsen

oktober, 2016
Visa / dölj inlägget

Lediga torsdagar spenderas för det mesta på något mysigt café eller restaurang. Det är mitt sätt att koppla av efter arbetet och samla ny kraft inför kommande dagar. Denna torsdagseftermiddag föll valet på Bryggan Bistro. Min bloggkollega, fantastiska Alice har redan recenserat maten på bryggan och det kan ni läsa här.

Jag älskar att sitta ute på Bryggans uteservering och se ut mot fina Munksjön. Just denna kväll var det lite väl kallt så vi satte oss vid ett fönsterbord inomhus. Lika fin utsikt och varmare! Bryggan har en stilren inredning med ett tema som följer hela vägen. Det är både mysigt och modernt, vilket jag tror passar de flesta målgrupperna. Denna torsdagskväll var det lagom mycket folk, vilket kanske kan vara en ursäkt för att ett par bord inte var undanplockade. Men att bordet bredvid oss inte blev undanplockat trots att vi satt där och åt är en annan sak. Konstigt eftersom Bryggan brukar vara rätt så snabba och duktiga på att hålla restaurangen ren!

Bryggan erbjuder frukostbuffé, brunch, lunch och har en bistromeny. Så det finns alltid något, oavsett vad man är sugen på. Jag valde mellan deras varmrökta lax som serveras med potatisgratäng eller ungrostade rotfrukter och ceasarsalladen med kyckling, bacon, prästost och Bryggans egna ceasardressing. Valet föll på den omtalade ceasarsalladen och förväntningarna var höga eftersom den va fantastisk god när jag åt den för ett par månader sedan. Denna gången blev jag tyvärr lite besviken. Salladen kändes torr då det var snålt med dressing och kycklingen skulle behövt ett par minuter till för att få den perfekta ytan och smaken. Men baconet och brödet gav salladen en bra krispighet och tuggmotstånd samt prästosten gav en fyllighet och god syrlighet. Med fräschare sallad och lite mer dressing skulle smakerna sitta perfekt!

Well well. Bryggan är trots allt ett av mina favorithak i stan och har nästan aldrig gjort mig besviken. Varken mat- eller servicemässigt. Så det får bli ett återbesök snart för att smaka annat gott som finns på menyn.

Prisnivå: Salladen kostade 139:-. En annars god sallad, men inte just vid detta besök.

Stället:

Fräscht och modernt. Stilrent och faller nog många i smaken.

Service:

Inte mycket kontakt. Man betalar och hämtar maten själv. Men verkar vara
trevlig personal!

Mat:

Åh, surt att salladen inte höll deras vanliga standard denna gång. Men den har fortfarande goda smaker!

Slutbetyg:

Bra stämning,
trevlig personal och stilrena lokaler! Hoppas på bättre mat nästa gång!

Skriv en kommentar...

En schnitzlig lunch på Aqua

oktober, 2016
Visa / dölj inlägget

Här kommer den mest vanliga frågan runt 11-tiden: ”Vart ska vi äta?”
Just den här lunchen blev svaret: Aqua.

På Barnarpsgatan ligger Aqua dinner & drinks, en restaurang som både serverar lunch och à la carte. Lokalen är ljus, modern och har tydliga inslag av turkost. Vid lunchtid är Aqua ett populärt ställe men trots att det ofta är lång kö lyckas personalen alltid hitta en plats till nya gäster.

Lunchen på Aqua har ett speciellt upplägg, så det är viktigt att följa alla steg. Ungefär så här kan man sammanfatta det:
> Kliv in. Ställ dig i kön.
> När du snart är framme vid kassan/baren finns en tv till vänster som visar menyn. Det är ofta en fisk- eller kötträtt, samt bland annat en sallad och en fjärde rätt. Bestäm dig för vad du vill ha så fastnar inte kön på grund av dig.
> Du kommer fram till kassan och beställer din mat samt betalar.
> Efter betalningen går du några steg fram och tar dricka och en skål med sallad.
> När du sedan vänder dig om mot restaurangen står alltid någon i personalen där för att placera dig vid ett bord.
> Efter en stund kommer maten och det är dags att äta!

Just den här lunchen valde jag schnitzel som serveras med bearnaisesås och stekt potatis.
Schnitzeln är väldigt stor och känns faktiskt som en ”bra” schnitzel, alltså inte något som har legat i frysen länge och sedan stekts på lite snabbt. Utan som en riktig schnitzel som har bankats, panerats och stekts av ett proffs.
Den stekta potatisen var helt okej som tillbehör, men inget wow. Bearnaisesåsen är också okej, men det är svårt att avgöra om den har slängts upp från en stor hink eller gjorts från grunden. Jag skulle gissa på det förstnämnda, vilket självklart drar ner betyget.

Helheten är dock bra. Man blir mätt och det är gott.
Men det är ingen panglunch.

Prisnivå: 95 kronor för lunch.

Stället:

Helt okej. Aqua har en fräsch lokal som går i vitt, svart och turkost. Men det är inte så inspirerande? Och kanske dags att förnya.

Service:

Servicen är
alltid bra på Aqua.

Mat:

En god lunch. God sallad och god schnitzel.

Slutbetyg:

Aquas lunch får en trea i betyg. En bra lunch, helt enkelt.

Skriv en kommentar...

Brasserie Park – bäst när livet kräver en lyxlunch

oktober, 2016
Visa / dölj inlägget

Vissa dagar kräver en lyxlunch. En lunch som man på förhand vet kommer smaka fantastiskt och göra just den vardagen lite bättre. När det är dags för en sådan lunch, då brukar jag gå till Brasserie Park.

När man kliver in på Brasseriet möts man ofta av en trevlig person bakom baren som vänligt hjälper en att få ett bord. Sedan får man fundera på vad man ska äta, menyn står på bordet. Vill man ha något att äta som man vet alltid är gott – då tar man Wallenbergare.
Sedan beställer man, får lite vatten att dricka och går för att hämta lite sallad och nybakat bröd. Salladen är enkel, men väldigt god. Smakrik på något sätt. Brödet, just den här dagen, var helt magiskt och det var väldigt svårt att inte ta flera skivor…

Efter en stund, lagom lång, så serveras maten. Till Brasseriets Wallenbergare serveras klassiska tillbehör – potatispuré, lingon, ärtor och skirat smör. Mmmm.
Själva Wallenbergaren är perfekt tillagad, den smälter i munnen. Smakerna sitter som en smäck och det söta i smöret möter de sura lingonen på ett perfekt sätt. Purén är av bästa möjliga konsistens och varje tugga av den här rätten är ren njutning.

Om det är något som jag ska ”klaga” på är det priset. Wallenbergaren är en stående rätt på menyn och kostar 135 kr, eftersom rätten är väldigt god känns det okej – MEN varför inte låta den kosta 95 kr?

Efter att personalen dukat av avrundar man lunchen bäst med en god kopp kaffe – sedan är man helt klart redo för att möta eftermiddagen!

Prisnivå: Wallenbergaren kostar 135 kr, en ”vanlig” lunch ligger på 95 pix.

Stället:

Brasserie Park är en av de vackraste restaurangerna i Jönköping, tycker jag. Speglar, ljust skinn, marmor osv…

Service:

Lunchservicen är helt okej. Inte så jättemycket kontakt med personalen, så okej.

Mat:

Mmmmm. En femma för den här Wallenbergaren!

Slutbetyg:

Wallenbergaren på Brasserie Park får en välförtjänt fyra! Ät här.

Skriv en kommentar...

Här finns stans bästa pommes

oktober, 2016
Visa / dölj inlägget

Vissa gånger går jag och äter mat, tänker ”det här ska jag skriva en recension om”, men sedan blir det aldrig av. Detta har hänt när jag besökt Brooklyn Burgers senaste restaurang vid Sofiakyrkan. Flera gånger. Men samtidigt kanske det är positivt? När jag nu äntligen har fått tummen ur och skriver kan jag göra bedömning över en längre tidsperiod. Håller restaurangen över tid eller inte?

Som det går att utläsa ur namnet säljer Brooklyn Burger hamburgare. Restaurangen på Väster, i de lokaler som den italienska restaurangen Salotto tidigare huserade i, är deras tredje i Jönköpingsområdet. Sedan tidigare finns de även i Huskvarna samt på Torpa. Med andra ord går det att påstå att grundarna börjat bygga upp ett litet burgarimperium i stan. Särskilt sedan Munchies verkar vara på väg att checka ut helt.

Till skillnad från deras andra restauranger så ligger Brooklyn Burger city på perfekt lunchavstånd. Det innebär att jag framförallt besökt restaurangen under lunchtid. Och det brukar jag inte vara ensam om. Allt som oftast är det mycket folk inne på hamburgerian och det märks. Akustiken i lokalen lämnar nämligen en hel del övrigt att önska, och det blir lätt väldigt stimmigt.

Väl framme i kassan brukar jag oftast beställa Brooklyn Original. På den finns dressing, ost, rödlök, tomat, sallad och saltgurka. Saltgurkan brukar dock åka väck redan i beställningen. Ett mönster som för min del hängt i sedan jag hade min första burgarupplevelse på McDonalds years ago. Till detta serveras pommes och dricka. För en ytterligare merkostnad går det även att beställa dip, och jag kan varmt rekommendera aiolivarianten som enligt mitt tycke är mycket god.

Maten då? Rent generellt skulle jag säga att Brooklyn Burger har stans bästa pommes. De är mycket krispiga, men utan att det smakar allt för mycket frityrolja. På dem har de också en god pommeskrydda som häver fram smaken ytterligare. Fem plus. Hamburgarna däremot… Det är något i dem som skaver, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Antingen är det något i dressingen, eller något i köttet. Missförstår mig rätt. De är goda. Men inte lika goda som de borde kunna vara. Jag har tidigare recenserat Bada bing här på JKPG Matguide och i jämförelse skulle jag vilja säga att deras hamburgare är klart godare.

Men med det sagt innebär det inte att jag inte tycker att Brooklyn Burger är bra. Jag har ju trots allt besökt restaurangen ett tiotal gånger och lika många gånger tänkt ”Nu ska det bli en recension”. Och jag kommer fortsätta besöka det även i fortsättningen. Ett betyg gott som något, och ett bevis på att de håller i längden.

Prisnivå:
Dyrt. En burgare med pommes, dip och läsk spräcker 100-kronorsgränsen även under lunchtid. Det tycker jag är ganska dyrt.

Stället:

Inredningen är snygg och modern samtidigt som väggarna ser väldigt gamla och vackra ut. Däremot är akustiken i lokalen väldigt dålig. Kanske beroende på avsaknaden av tyg?

Service:

Du beställer i kassan och sedan kommer de ut med maten. Svårt att få så mycket mer än tre plus under det korta bemötandet.

Mat:

Som jag skrev tidigare – Brooklyn Burger har stans bästa pommes. Däremot drar själva burgaren ner betyget och totalt landar det på en svag fyra.

Slutbetyg:

Bra om än lite dyr lunchmat. Men gillar du hamburgare är det helt klart värt ett eller flera besök.

Skriv en kommentar...

Jureskog <3 McDonalds?

oktober, 2016
Visa / dölj inlägget

Det finns dagar då arbetet och plugget tar över och det inte finns tid kvar till att laga mat. Man är helt enkelt i behov av något snabbt. Jag har aldrig varit ett stort fan av McDonalds, men när de inledde samarbetet med stjärnkocken Johan Jureskog drogs min uppmärksamhet allt mer dit. För er som inte vet så har Johan vunnit både VM och OS i matlagning med Svenska Kocklandslaget och även fått Gastronomiska Akademiens guldmedalj. Så jag blev lite förvånad men också förväntansfull över samarbetet. Äntligen någon som kan allt om mat och fina råvaror som ska göra mat åt en snabbmatskedja. Så på lunchrasten bestämde vi äntligen att smaka på de så kallade gourmentburgarna av Jureskog. Ska jag vara ärlig så var förväntningarna inte alls stora på smakerna.

Det började med att vi fick stå i tio minuters kö. Det är rätt så länge för en snabbmatskedja kan man tycka. Men när jag väl fick beställa min burgare så valde jag Jureskog Texas. När beställningen var gjord fick jag vänta ytterligare tio minuter på burgaren. Och därmed rök 20 minuter av min rast. Inga sura miner för det då jag möttes av trevlig personal i kassan som förklarade att burgarna var väldigt populära den här tisdagseftermiddagen. Det köpte jag för alla runtomkring verkade ha beställt en Jureskog. Jag ställde frågor om smakerna på burgaren, om det var för starkt och personalen verkade ha stenkoll på vad burgaren innehöll samt hur den smakade. Ett stort plus!

När burgaren äntligen var i mina händer blev jag glatt överraskad över hur den såg ut. Personligen tycker jag alltid att hamburgarna i reklamen ser alldeles perfekta ut jämfört med verkligheten. Men Jureskogs Texasburgare verkade vara lik bilderna. Man såg tydligt genom de olika lagren – brödet, isbergssalladen, baconet, osten, BBQ-burgaren och picklade rödlöken. Den såg väldigt aptitlig ut vid första ögonkastet. När jag tog ett bett utav hamburgaren kände jag nästan direkt hetta och pepprighet, men i lagom mängder. Det brände aldrig i munnen och det blev aldrig obehagligt på något sätt. Det var två köttbitar i burgaren, vilket är väldigt mättande. Själva köttsmaken var okej, något överstekt och det märktes tydligt att de hade försökt häva fram extra köttsmak med hjälp av kryddor. Goudaosten som hade en krämig och rökig smak hade smält fint över köttet. Tillsammans med den smälta osten, BBQ-såsen och majonnäsen blev burgaren aldrig torr, utan den var riktigt kladdig! Baconet och den krispiga salladen gav en fin textur och tuggmotstånd. Något jag skulle önska mer utav är den picklade rödlöken, för den var fantastisk god och gav en fin syra som balanserade ut hettan. Men det där är bara finkänslighet.
Dock om jag ska ta upp något som inte var lika bra, så var det Jureskogs dippers. Alltså pommesen. Det var alldeles för tjocka skivor vilket ledde till att de tappade frasigheten. Kändes som om man tuggade på vanlig stekt potatis.

Sammanfattningsvis så är jag väldigt förvånad. Jureskog har gjort ett bra jobb och burgarna skiljer sig från de andra i McDonalds-kedjan. Så vill du ha snabb men smakrik lunch så ska du absolut prova Texas by Jureskog!

Stället:

Jadu, McDonalds har alltid haft sin speciella stilrena inredning. Inget direkt mysigt ställe, men funkar bra för snabbmat.

Service:

Stötte på otroligt trevlig personal som tog sig tiden att svara på frågor och inte alls såg stressade ut trots den enorma kön.

Mat:

Jag skall inte ljuga. Hamburgaren var över mina förväntningar. Pommesen drog ner betyget lite dock.

Slutbetyg:

Hamburgaren av Jureskog höjer Donken maten till en högre nivå. Gott!

Skriv en kommentar...

Spira är bättre måndag till torsdag

september, 2016
Visa / dölj inlägget

Restaurang Spira har recenserats på den här sidan tidigare, men då är det brunchen som har fallit offer för kräsna recensenter… Så här kommer något nytt – en recension av ett lunchbesök på Spira!

Just vid det här lunchbesöket serverade Spira en så kallad fredagsbuffé. Inför besöket tänkte jag att ”Jaha, nu får vi resterna från det som har serverats tidigare i veckan”, och även om det kanske var så tyckte inte jag att det märktes på maten.

Vid restaurangens långa bar stod ett långbord uppdukat med olika sallader, tillbehör i form av potatis och kött, fisk och fågel. Allt såg fräscht ut och det var svårt att inte plocka till sig av allt = bra betyg!
På min tallrik hamnade till slut bland annat oliver, en grönsallad med tomat, gurka, ost och oliver, kyckling med pesto, fläskfilé, rödbetssallad med fetaost, stekt potatis, några kalla röror och tomat med mozzarella. En hel del smaskiga grejer, med andra ord.

Och det mesta var faktiskt väldigt gott! Salladerna var fräscha och smakade gott. Kycklingen var perfekt tillagad och varken torr eller rosa. Peston var väldigt god. Rödbetorna var dock något för hårda och fläskfilén var seg och senig… Men utöver två mindre bra ingredienser var helheten väldigt bra. I alla fall så bra som en lunchbuffé kan vara.

Sammanfattningsvis så var just det här lunchbesöket inte det bästa jag har upplevt, men heller inte det sämsta. Men jag vet att Spira kan bättre när det kommer till lunch… Och kanske är det så att Spiras lunch är bäst att besöka måndag till torsdag då det är fasta rätter som serveras på tallrik tillsammans med en salladsbuffé. Ja, så är det nog.

Prisnivå: 95:- för en lunch med kaffe/te.

Stället:

Spira ÄR en väldigt fin byggnad. Så är det.

Service:

Helt okej? Inte jättemycket kontakt med personalen.

Mat:

En trea för
en helt okej buffé.

Slutbetyg:

En vanlig trea helt enkelt. Varken bättre
eller sämre än så.

Skriv en kommentar...

Fina fisken Pescadores

september, 2016
Visa / dölj inlägget

Trots att jag älskar skaldjur och det faktum att Pescaodres har funnits på Tändsticksområdet sedan 2011, var det premiär för mig på Pescadores först i förra veckan. Jag har dock hört mycket gott om Jönköpings enda renodlade fisk-och skaldjursrestaurang och jag kan, nu efter besöket, inte annat än att instämma i berömmet!

Stället ligger mitt i Tändsticksområdet i ett av de gamla husen bredvid Bongo Bar. Känslan är industriell och inredningen har små detaljer från fiskeindustrin.

Menyn är enkel, men maten är absolut inte enkel. Det är märks att Pescadores kan sina fiskar och skaldjur och känslan när man fick in sin Tapas á la Pescadores är att man sitter på Smögenbryggan.
Något som jag också uppskattar med Pescadores är desserten. Efter salta skaldjur så behövs det något sött och jag kan varmt rekommendera deras Crème brûlée med månadens sorbet.

Det var mitt första besök, men definitivt inte mitt sista!

Prisnivå: Från hundralappen upp till 899 kronor för en skaldjurstallrik de luxe för två. 69 kronor för ett glas Prosecco. 25 kronor för mineralvatten.

Stället:

Industriellt, kakel
och rustikt.

Service:

Bra.
Uppmärksam och diskret personal.

Mat:

Fantastiskt bra. Ni måste avsluta middagen med en Crème brûlée.

Slutbetyg:

Gillar man skaldjur ska man definitivt besöka Pescadores.

Skriv en kommentar...

Är N.E.O bästa tapashaket?

september, 2016
Visa / dölj inlägget

När man jobbar heltid och pluggar heltid finns det nästan aldrig något utrymme till att umgås med vänner. Så min lediga dag spenderades med en vän på Restaurang N.E.O. och tapas stod på menyn.

N.E.O har alltid imponerat mig med sin mat, dock kanske inte med servicen. Just av den anledningen har det varit några få visiter dit på den senaste tiden.

Vi hade inte bokat bord den här torsdagskvällen och när vi väl kom till restaurangen verkade det inte heller som om vi hade behövt göra det eftersom det fanns gott om platser. Vi valde att sätta oss ute och ha en fantastisk utsikt över sjön. Menyerna fick vi direkt och lika fort kom frågan om dryck, man hann inte riktigt landa och ta in miljön.

Tapasmenyn var omfattande och det fanns smått och gott både från Spanien och Italien. Jag frågade servitrisen om vilka rätter hon rekommenderade och hon svarade på mina frågor, något stressad. Jag beställde in serrano kroketter, minibläckfisk och getost med honung, tryffel och hasselnötter. Och jag ångrade inte valet av maträtter. Så himla gott! Kroketterna hade en extra fin paneringsyta och var fantastiskt krispiga. Minibläckfisken hade en del smak av chorizo men citronen och tomatsåsen balanserade ut smakerna fint. Och getosten var mild och rund, något utöver det vanliga. Den söta honungssmaken och tuggmotståndet i hasselnötterna höjde upp getosten. Fantastiskt gott.

Maten var höjdpunkten på N.E.O. Väljer man att sitta på uteserveringen så får man se en fantastiskt miljö, vilket man inte kan inne i själva restaurangen. Även om N.E.O har en del att förbättra i sitt värdskap och service så är restaurangen värt ett besök för den goda maten.

Prisnivå: Tapasrätterna börjar från 39:- styck och sträcker sig till 150:-.

Stället:

Uteserveringen är fantastiskt med vyn över sjön. Miljön inne i restaurangen är modern med en genomgående tema.

Service:

Personalen är trevliga. Går dock att förbättra servicen genom att personalen frågar hur maten smakade, om vi ville ha något mer etc.

Mat:

Har inga anmärkningar på den fantastiska maten denna kväll. Genomtänkt och gott.

Slutbetyg:

Det är värt att besöka N.E.O för maten och den fina miljön. Servicen kan förbättras för en solklar 5:a.

Skriv en kommentar...

Sol och super-sallad på Bryggan

september, 2016
Visa / dölj inlägget

Jaha, så då är det september igen.
En månad som i Jönköping brukar vara något kylig, blåsig och ganska vacker när naturen går från sommar till höst. Men i år är det annorlunda. Sommaren har förlängts och september har hittills bjudit på flera somriga dagar och kvällar. Och då gäller det såklart att passa på att njuta av Jönköpings uteserveringar!

Tillsammans med några vänner slog jag mig därför ner på Bryggans populära uteservering vid Munksjöns Norra strand. Solen värmde och det kändes faktiskt mer som maj än september…

Bryggan Café & Bistro har ett väldigt genomtänkt koncept. Hit ska alla kunna gå, oavsett om de är sugna på mat, fika eller bara en kaffe. Och det där verkar Jönköpingsborna uppskatta. Bryggan är ofta tokpackat med gäster!

Något som Bryggan även är bra på, utöver att locka folk, är sallader. Deras caesarsallad är väldigt populär och Bryggan har faktiskt vunnit JKPG Matguides salladskategori två gånger. Så av bland annat just den anledningen beställde jag en chèvresallad vid mitt besök.

Det tog ganska lång tid, kanske lite väl lång för en sallad – om jag ska börja med något negativt… För här kommer hyllningsorden:
Salladen bestod av bland annat grillad chèvre, rödbetor, granatäpplekärnor, solrosfrön, valnötter, syltad rödlök och fikon. Med rödbetor som bas blev salladen väldigt matig, vilket helt klart gör den till en fullgod måltid.
Den syrade rödlöken vägde på ett väldigt bra sätt upp chèvren som kan bli väldigt ”tung” i smaken. Även konsistenserna med det mjuka i osten och rödbetorna skapade tillsammans med de crunchiga nötterna en väldigt god, fräsch och frisk sallad!

Ett ställe som Bryggan som ligger mitt i smeten och har ett tacksamt läge hade (med fel ägare) kunnat servera skitmat för en dyr peng. För det är oftast så det blir när människor vill tjäna pengar… Därför är jag så glad att Bryggan drivs av vettiga personer som skapar god och bra mat. Och just av den anledningen tycker jag att Bryggan är värt ett besök, i alla fall för att njuta av septembersolen!

Prisnivå: Sallad kostade 139 kr, en helt okej kostnad för så mycket god mat – tycker jag.

Stället:

Bryggan är fint och fräscht. Uteserveringen är varm och stor.

Service:

Hade inte jättemycket kontakt med personalen…
Men den var okej?

Mat:

Gott! Supergott! Ät.Sallad.Här.

Slutbetyg:

Ett högt betyg för en supergod sallad och en mysig uteservering, det är inte svårare än så.

Skriv en kommentar...

Anna Gretas har det där lilla extra

september, 2016
Visa / dölj inlägget

Anna Gretas Mat & Bar är kanske mest känt för sina tapas. Restaurangen, som ligger vid Västra torget, var bland de första i Jönköping att servera de spanska smårätterna. Och Anna Gretas har i flera år varit ett välbesökt ställe.

Men – Anna Gretas är inte bara duktiga på tapas. Vid lunchtid serverar de husmanskost och utöver en kött- och en fiskrätt finns det även alltid vegetariskt alternativ. På Anna Gretas är man duktig på att ge gästerna det lilla extra. Jag ska försöka förklara…

Till att börja med får man alltid som lunchgäst en liten skål med sallad och en bit bröd som förrätt. Den här salladen ger lunchen en bra start och det är skönt att få äta upp salladen i god tid innan själva maten kommer.

När maten då serveras är det ofta fint upplagt och smakar väldigt bra. Just den här lunchserveringen bjöd Anna Gretas på fisk- och skaldjursgryta med ris – och som det smakade! Ibland har ju lunchmat en tendens att vara både smaklös och tråkig, men den här var helt tvärtom. Gott, helt enkelt.

Så efter en god lunchmåltid är det då dags för kaffe. Och återigen bjuder Anna Gretas på det lilla extra. Till kaffet serveras nämligen småbitar av någon slags chokladkaka.

Anna Gretas är med andra ord inte bara bra på tapas. Hit kan man även gå för en fin lunch. Men – ett tips: Gå inte hit om du har ont om tid! En lunch på Anna Gretas vill man nämligen njuta av.

Prisnivå: Bordsserverad lunch med sallad, bröd, dryck, kaffe och kaka kostar 95 :-.

Stället:

Anna Gretas lokaler är superfina. Mysiga och unika. Lagom stora.

Service:

Servicen är alltid på topp på Anna Gretas. Ännu en sak som är lite extra bra.

Mat:

Jag har aldrig lämnat Anna Gretas och varit missnöjd med maten. Man skulle kunna säga att de har god-mat-garanti.

Slutbetyg:

En fyra får Anna Gretas lunch. Den är helt enkelt väldigt bra!

Skriv en kommentar...

Valuta för pengarna på Rosegarden

september, 2016
Visa / dölj inlägget

Så här: Ibland är man väldigt hungrig.
Då är det bra att det finns restauranger att besöka som verkligen kan mätta. En lördag för några veckor sedan var jag dels rejält hungrig men också sugen på god mat från Asien.
Jag gjorde det enda rätta och styrde stegen mot Rosegarden vid Hovrättstorget.

Rosegarden är inte restaurangen att gå till om du söker lugn och ro, här är det fart och mycket folk. Men om du ändå vill sitta lite ensamt rekommenderar jag att ta ett bord i bardelen längst bort i högra hörnet.

Buffén, som är hjärtat av Rosegardens utbud, serveras både till lunch, helglunch och kvällstid. Jag tror att innehållet är lite olika, men oavsett tid kan jag garantera att det finns mycket mat.

Det som är bäst med den här buffén tycker jag är att allt är fräscht. Sushin smakar precis lika bra som om du är på sushirestaurang och det finns ofta en hel del olika typer av sushi, så trots att det här är en buffé kan du hitta en ny favorit. Utöver sushin serverar Rosegarden även asiatiska grytor, såser och friterade råvaror. Och allt är fräscht!

Smakerna är lätta och det blir aldrig för kladdigt runt de stora behållarna. Men det finns mer… På buffén finns även dumplings med både vegetarisk och kött som fyllning, samt en avdelning med sallad och nudlar där du enkelt skapar din egna nudelsallad.

Som ni förstår är det väldigt lätt att besöka Rosegarden med ett större gäng, oavsett om någon är sugen på sushi eller friterade räkor. Allt finns – som sagt!
Att det även serveras mjukglass med friterad banan till dessert är ytterligare ett plus…

Så avslutningsvis – är du riktigt hungrig och inte har något emot att mätta magen med en asiatisk buffé? Gå då till Rosegarden!

Prisnivå: 129 kr kostar helgbuffén. Då ingår buffé, dessert och kaffe eller te.

Stället:

Det är fräscht, stort och med ett försök att vara personlig. Helt okej.

Service:

Man märker inte direkt av servicen… Men den är väl okej?

Mat:

Mmmm…. Gott!

Slutbetyg:

En trea till ett mycket bra ställe! Men en buffé kan knappast få högre betyg än just en trea.

Skriv en kommentar...

En nykomling i JKPG Matguide-familjen!

september, 2016
Visa / dölj inlägget

Michelle Osein heter jag och är en nybliven 22-åring, bosatt i Jönköping sedan 2013. Flyttade till storstan från en liten by i Småland för studier och ett roligare liv.

Jag är född och uppvuxen i Baku, Azerbajdzjan och sedan barnsben har jag fått prova på och äta all sorters mat. Under de senaste fem åren har jag haft förmånen att resa runt i Europa och smaka på det goda som varje land har att erbjuda och utvecklat mina smaklökar.

Jag har jobbat inom branschen sedan 15 års åldern och en del av dessa år som ansvarig för olika restauranger. Flytten till Jönköping innebar studier och såhär tre år efter har jag en sjuksköterskeexamen och en hel del livserfarenhet i botten. Idag läser jag till Food & Beverage Manager på FEI Stockholm samtidigt som jag jobbar på sjukhuset.

För mig är mat och dryck något utöver det vanliga. Det finns inget som slår fantastiska kvällar i vänners sällskap där vi delar på en flaska vin och äter god mat. Jag må inte vara den bästa kocken, men jag vet exakt hur en god måltid ska komponeras och smaka.

Nu har jag fått chansen att göra det jag är bäst på, nämligen äta! Följ min resa genom Jönköpings växande restaurangliv!

So long!

Skriv en kommentar...

Mr Brown: Kan maten kompensera för läget?

augusti, 2016
Visa / dölj inlägget

En viktig aspekt att tänka på när du går i öppna-restaurang-tankar är att välja rätt läge. Geografiskt alltså. Och det är just läget som får mig att tveka på den nya restaurangen Mr Brown Äterias möjligheter till långsiktig framgång. Men mer om det senare. Det bör däremot redan nu sägas att restaurangen ligger i korsningen mellan Klostergatan och Kungsgatan i Jönköping, i Kaffe Paus och Kaffecompagniets gamla lokaler. Detta är en av Jönköpings mest trafikerade korsningar, och när jag rangordnar ord för att beskriva utemiljön kommer inte ”mysigt” på topp 100.

På semestern läste jag om en fransk kock – vem kommer jag inte ihåg just nu – som sade att om inte läget är attraktivt måste man kompensera detta genom att laga godare mat än konkurrenterna. Det var också med dessa ord i mitt huvud jag nyfiket bokade bord på Mr Brown för att testa deras a’la carte-meny.

I sin marknadsföring lägger ägarna stor vikt vid att du som gäst ska köpa in mat tillsammans med någon i ditt sällskap och dela på den. I menyn kallas det ”groupie”. I marknadsföringen ”som det nya”. Restaurangen har också så kallade selfie-rätter, det vill säga rätter som är beräknade till en person. Kanske berodde det på att Mr Brown just startat, men när jag besökte stället med ett antal vänner hade vi i sällskapet en del problem med att förstå vilka rätter som var vad. Men efter visst huvudbry och hjälp från personalen beställde vi in en så kallad grillåda att dela på. I den ingick kyckling, flankstek, ribs och lammkorv. Till dessa serverades tre olika såser: mojo jojo, chimichurri och citronmajjo samt pommesfrites. I glaset? En av de minst hippstriga ölsorterna på marknaden: Åbro Bryggmästaren.

Är du typen som behöver mycket mat för att bli mätt är detta stället för dig. Grillådan innebar, kanske föga överraskande, väldigt mycket kött (köttkoma: check). Av de olika rätterna var det framförallt kycklingen som föll mig i smaken. Välkryddad och väldigt varsamt stekt. Även de andra kötträtterna var goda, men kycklingen var en klass för sig. Men om det var mycket kött var däremot såserna snålt tilltagna, och det blev snabbt huggsexa om citronmajjon, som vi upplevde som den godaste av dem tre.

För att liksom spä på känslan av mättnad beställdes det givetvis också in dessert. För min del blev det någon slags glasshistoria med minimarshmallows, jordnötter, en rad olika såser och sist, men inte minst, ministrutar. Om denna var en groupievariant eller inte låter jag dock vara osagt. Det jag däremot kan säga är att glassen var god, om än väldigt svåräten. Att få plats med både glass och topping i de minimala strutarna skapade vissa, kladdiga, bekymmer.

Men åter till där vi startade. Läget. Som jag sade tidigare finns det en kurva med bra/dåligt läge längs ena axeln och bra/dålig mat längs den andra. När det gäller den första har jag redan nu konstaterat att Mr Brown ligger dåligt till geografiskt, även om ägarna hävdar annat i de intervjuer jag läst. När det gäller den andra skulle jag placera restaurangen någonstans i mitten: bra mat, men inte bättre än restaurangen med samma prisnivåer och bättre lägen. Detta gör att jag känner mig tveksam om detta kommer bli någon framgångshistoria. Nu återstår det att se om Mr Brown lyckas få mig (och dig) att omvärdera detta nästa gång.

Prisnivå: Övremedel. Huvudrätten kostar runt 300 pistoler per person. Efterrätten runt 100. Som gäst går du där ifrån med känslan att du fick vad du betalade för. Varken mer eller mindre.

Stället:

Som Alice skrev i sin recension: Nyrenoverat, modernt och snyggt. Jag skulle dock vilja lägga till: om än lite opersonligt. Och inomhus vill säga. Jag skulle inte vilja sitta på uteserveringen och andas in avgaser.

Service:

Trevlig personal som tog sig tid att prata och förklara. Tummen upp!

Mat:

En svag fyra. Gott. Du får vad du betalar för helt enkelt.

Slutbetyg:

Bra mat. Återstår att se om det kompenserar för läget. Gör ett besök själv och bedöm.

Skriv en kommentar...

Dirty Dick’s kommer strax…

augusti, 2016
Visa / dölj inlägget

Så det händer lite i restaurangvärlden i Jönköping ändå.

I före detta Mi Cocina & Lingons lokal så har Dirty Dick’s Saloon öppnat, där de lockar med (förutom namnet) personlighet och hög kvalité enligt Jönköpings-Posten. Dirty Dick’s Saloon drivs av Carina Stark som senast var hotellchef på badhotellet i Tranås.

Spännande och annorlunda, och det kommer bli en recension därifrån om inte bara för att jag ser fram emot den rubriksättningen…

Utöver det så är det dags för Harrys att öppna igen efter renoveringen, redan nu på lördag är det dags enligt Jnytt Enligt Jon Espeset är det en totalrenovering vi då får se, men framförallt av Harrys.

Så en del spännande händer i det närmsta, och har ni tips om mer saker så tveka inte att kontakta oss.

Skriv en kommentar...

En lunch på Jönköpings (typ) nyaste ställe

augusti, 2016
Visa / dölj inlägget

Efter en lång väntan har nu Mr Brown öppnat på Klostergatan. Äterian, som stället kallar sig själv, ska erbjuda lite allt möjligt – brunch, lunch och À la carte. Spännande!

Under förra veckan hade stället lunchpremiär och självklart ville jag testa den nya kvarterskrogen.
För den som inte har koll på lokalen på Klostergatan kan det vara på sin plats att dra lite historik. Först var det Kaffe Paus, ett kafé som hade en magisk salladsbar och som också var en av de första kaféerna i Jönköping att ha öppet sent på kvällarna. Kaffe Paus var ett av mina stammisställen, så när en brand förstörde stora delar av lokalen och fick ägaren att lägga ner var jag såklart ledsen. MEN sedan såg det ut som stället skulle ”återuppstå” och bli något bra igen.

Våren 2015 öppnade KaffeCompagniet och lokalen genomgick en enorm renovering. När KaffeCompagniet öppnade var stället som förändrat och erbjöd bland annat lunch och afterwork. Den sistnämnda var väldigt trevlig. Men tyvärr klarade inte KaffeCompagniet sig särskilt länge och man stängde igen. I april 2016 kom beskedet att just Mr Brown skulle öppna i samma lokaler.

Så, puh. Det var det.
Tillbaka till lunchbesöket…

Just den här dagen fanns följande att välja på:
Grekiska färsbiffar, tzatziki och rostad potatis
Pocherad kapkummel, skaldjurssås och kokt potatis
Risotto, svamp, granatäpple
Mr Brown´s texasburgare med ostcreme, bbq-sås och pommes frites

Jag valde den första rätten, det vill säga grekiska färsbiffar, och blev inte besviken. Visst – det kanske inte är någon pangrätt från början, men det är faktiskt ganska lätt att dels misslyckas med biffarna med även med tzatzikin.
Det hade dock inte Mr Brown gjort.

Färsbiffarna var lagom stekta och saftiga. Smaken hade en bra balans. Och tillsammans med den rostade potatisen och tzatzikin, som hade precis lagom med vitlök i, blev rätten en perfekt lunchmåltid.

Med andra ord – det här kan nog mycket möjligt bli ett riktigt bra lunchställe. Centralt, inspirerande lokal och god lunchmat.

Prisnivå: 90:- för lunch med sallad, dricka och kaffe. 80:- för takeaway.

Stället:

Vad ska man säga? Nyrenoverat, modernt och snyggt.

Service:

Alltså servicen på ett lunchbesök är inte så mycket att säga om… Men personalen var trevlig.

Mat:

En bra lunch helt enkelt. Bra balans och bra storlek.

Slutbetyg:

En stark trea till ett starkt lunchställe. Ät lunch här!

Skriv en kommentar...

Stans bästa arbetarfik?

augusti, 2016
Visa / dölj inlägget

”På med kaffet! Glöm inte äggen! Skynda dig för fan! Nu börjar det!”

I ett avsnitt av humorserien Grotesco förekommer det en sketch där ett gäng glada hantverkare från Göteborg, självklart till tonerna av sovjets nationalsång, ska skapa stans bästa arbetarfik. Om det var några sådana ambitioner som låg bakom då Raggmunken drog igång sin verksamhet på Solåsen i Jönköping för antal år sedan låter jag vara osagt, men det går i alla fall konstatera att skulle det utlysas en tävling om JKPG:s bästa arbetarfik hade stället haft goda vinstmöjligheter.

Allt som hör ett bra arbetarfik till finns nämligen där. Ägg- och falukorvsmackor? Check! Köttbullesmörgås? Check! Husmanskost? Check! Ett stort antal blåställ bland lunchgästerna? Check!

Som namnet avslöjar är raggmunk med fläsk ett stående inslag på menyn. Även rättens nära släkting, fläsk med löksås och potatis, har förärats en fast plats på menyn, och det är det jag beställer under mitt lunchbesök.

Lunchen får du direkt i kassan. Och även om kön ser oroväckande lång ut när jag stiger in på restaurangen går det förvånansvärt snabbt och effektivt. Ett klart pluspoäng. Till lunchen finns också ett salladsbord att ta för sig av, men då jag ser mig själv som grönsaksskeptiker valde jag att låta denna vara. ”Det är ju också, trots allt, lök i såsen”, försvarar jag mig med.

Och trots att det förekommer rikligt med lök i såsen slinker den ner lätt, även om jag personligen föredrar mer finhackad lök i min löksås än Raggmunkens grovskivade dito. Såsen balanserar väl upp med det salta fläsket som är välstekt. Det är ju också i denna kombination mellan söt lök och salt fläsk som rättens tjusning sitter. Jag är också förvånad över den bra kvalitén på den kokta potatisen. Just kokt potatis brukar ju annars ha tendensen att inte bli särskilt bra i storkök.

Åter till Grotesco-sketchen. Under den korta tid arbetarfiket får ha öppet är det intensivt och bullrigt. Så blir det nog när ett stort gäng arbetare ska utfodras snabbt under sin korta lunchrast. Och så är det också på Raggmunken. Den som eftersträvar en lugn lunchmiljö är därmed förvarnad. Men är inte just lunchmiljön särskilt viktig rekommenderar jag ett besök på, vad jag här med korar till, stans bästa arbetarfik.

Prisnivå: Jäkligt prisvärt. 75 kronor för lunch med så bra kvalitet är närmast unikt i dessa tider i Jönköping.

Stället:

Bullrigt, intensivt, svårtillgängligt utan bil och allt förutom mysigt. Men samtidigt har det också sin charm.

Service:

Den kontakten du har med personalen är vid kassan då du får din mat. Personalen som står och serverar maten där är trevlig. Varken mer eller mindre.

Mat:

Om det finns ett mått för kvalitet per krona ligger Raggmunken väldigt bra till. Vällagad och god mat utan krusiduller.

Slutbetyg:

Som jag sa tidigare. Det är inget för den som vill ha en lugn och stilla lunch. Men har man inte de kraven är det få lunchställen i Jönköping som är så prisvärda.

Skriv en kommentar...

Vill du starta restaurang eller kafé i Jönköping? Kolla här!

juli, 2016
Visa / dölj inlägget

Kanske är du sugen på att öppna restaurang eller kafé i Jönköping?
Kul! Och genom att lite snabbt söka av Blocket var det faktiskt väldigt lätt att hitta några matställen som är till salu.

Men – ett tips bara: Tänk inte att det är enkelt att driva restaurang och att du kan satsa på skräpråvaror och då skapa skräpmat. Gör det istället ordentligt, satsa på fina och bra råvaror och skapa magiska maträtter som får Jönköpingsbor och besökare att vallfärda till just din restaurang eller kafé.

Okej, en sak till. Satsa på att ha bra service, har du otrevlig personal gör det nämligen ingenting om din mat är fantastisk. Är ni otrevliga kommer ingen att gå tillbaka…

I övrigt: Kör, säger vi!
Kombinationen Jönköping och mat är ju nämligen helt magisk.

”Genuint mysigt café AAA läge”
Länken ovan är annonsen för vad jag tror är Kaffebönan. Det framgår inte i annonsen om det är just Kaffebönan men beskrivningen känns som ja, det är nog det.
Vad är Kaffebönan då? Jo, ett mysigt och klassiskt kafé med en fin innergård.

”Välkänd kvarterskrog på Söder”
Är du mer sugen på pub eller kvarterskrog? Då är det här annonsen för dig! Tweeds Inn på Klostergatan är till salu – tråkigt förstås, då det är ett stammisställe för mig, men jag hoppas att en ny ägare tar hand om det.
Tweeds Inn renoverades 2014 efter en brand och har nu en klassisk pubinredning, rutiga tapeter, fåtöljer och så vidare. Tweedan är även supporterpub för Jönköpings Södra.

”Cafe A-läge”
Nära Munksjön och populära bryggan ligger Honeycomb. Kaféet är ensam i Jönköping med att servera frozen yoghurt med alla möjliga typer av topping. Serverar även kaffe, våfflor och lite fika.
Det jag tror om Honeycomb är att man måste fokusera ännu mer på frozen yoghurt och kanske tänka bort fika och istället tänka salladsbar och typ mer lunch/mat. Tänk hälsofik – fast utan tråkig mat!

”JFC Jönköping Fried Chicken”
Är friterat mer din grej så är även Jönköping Fried Chicken till salu. Och ska man tro Glenns recension finns det tydlig utvecklingspotential… Här tänker jag: SATSA PÅ VETTIGA RÅVAROR!!!! GÖR DET PÅ ETT BRA SÄTT!!! HUR SVÅRT KAN DET VARA??

”Vägkrog vid E4:an | Gränna”
Har du alltid drömt om en vägkrog så kan du köpa den här i Gränna! Har aldrig besökt den här, men här kan jag, precis som ovan, utlova utvecklingspotential bara genom att titta på bilderna…

”Restaurang med bästa läge i Jönköping”
Det var inte så länge sedan som Taste of Beirut öppnade upp även på Solåsen (finns på Torpa också). Här är lunchen populär och brukar ofta vara väldigt god. Libanesisk snabbmat kan man säga, med ett sort utbud av meza.

”Kastrullhäxan”
Nära Västra torget ligger restaurangen Kastrullhäxan och den är också till salu. Lunchen här är Kastrullhäxans hjärta och det är ofta mycket folk som vill äta husmanskost här.

”Unikt Café”
Den här annonsen tycker jag det är jobbigt att länka till… Johans Café & Matsal är ett av Jönköpings mest klassiska och bästa kaféer faktiskt. Här kan man sitta i någon fåtölj och snacka skit med en vän, äta lunch eller sitta och jobba/plugga med en fika. Deras enorma kanelbullar och potatiskaka har alltid varit fantastiskt goda, så även deras frukosbuffé. Jag förstår att ägarna väljer att sälja efter att ha drivit Johans i väldigt många år, MEN det är väldigt tråkigt. Jag hoppas innerligt att någon tar över det här och gör det lika bra.

Skriv en kommentar...

Fyra mattips i sommar-Jönköping

juli, 2016
Visa / dölj inlägget

Restaurang N.E.O, City
Kombinationen tapas och en fantastisk uteservering kan göra vilken kväll som helst till en pangkväll. Så när du behöver en pangkväll är det till N.E.O du ska styra stegen – i alla fall i sommar.
Smårätterna består bland annat av klassiska spanska och italienska rätter, men även några spännande ”moderna” rätter. Är du inte sugen på tapas är även pizzan supergod.

Stället: Som sagt – N.E.O har en fantastisk uteservering. En ljus och varm sommarkväll är det här du vill vara.
Service: Jag ska vara ärlig – servicen är inte på topp här. Det får man vara beredd på. Men den är helt okej.
Mat: Maten är superbra. Tycker jag. Smakerna sitter och både de klassiska men även de nya rätterna brukar vara klockrena och hålla hög klass. Extra-tips! Våga testa någon tapas som du tycker låter lite konstig – den är oftast godast.

donatello

Donatello, A6
Donatello var tidigare Majoren och är placerad inne på A6 mitt i varuhuset. Om det regnar (eller om du bara är trött på att vara ute) kan en dag på A6 vara en bra idé och då borde faktiskt lunchen intas på just Donatello.
Deras salladsbar är fräsch, stor och riktigt god. Portionen är riklig och jag skulle påstå att det finns en mättnadsgaranti.

Stället: Vad ska man säga – det är inte jättefint men heller inte jättefult. Fräscht, ljust och så.
Service: Trevligt bemötande i kassan men mer än så är det inte.
Mat: Gott! Färska och fräscha råvaror och som sagt mycket mat för pengarna.

chopchop

ChopChop Asian Express, A6
Det här är stället för den där måltiden som är antingen innan man ska åka iväg eller precis när man har kommit hem. ChopChop ligger placerat vid rondellen nära A6-parkeringen och erbjuder asiatisk mat.
Två saker är viktiga att komma ihåg här – du får mycket mat och deras Orange Chicken är underbar. Jag är helt såld på den här rätten som jag tycker är godast med ris. Orange Chicken är lättfriterad kycklingfilé wokad i ChopChops hemliga apelsinsås och smälter i munnen.

Stället: Nybyggt, stort och fräscht. Trots att det en snabbmatskedja tycker jag att restaurangen är trevlig och får det att kännas lite mindre som ett snabbmatsställe.
Service: Helt okej! Alltid trevligt bemötande.
Mat: Mmmmmm… När jag testade deras Tofu-wok blev jag sjukt besviken, väldigt smaklöst men som redan nämnt är deras Orange Chicken vääääldigt god.

coffehousebygeorge

Coffeehouse by George, City
Nästa ställe är platsen att gå till när det är soligt eller kyligt och du är fikasugen eller bara generellt matsugen. På Coffeehouse by George som, precis som N.E.O, ligger vid Munksjön finns en fin stor uteservering men också väldigt trevliga inomhusplatser. Matmässigt här är pastan väldigt god, så även salladerna och fikat.
Hit kan man med andra ord gå oavsett vad man är sugen på och hur hungrig man är. Coffeehouse har även alkoholrättigheter om man vill avsluta kvällen med något sådant.

Stället: Modernt men ändå mysigt. Både stor uteservering och sittplatser inomhus.
Service: Alltid trevligt bemötande i kassan. Kafé-service liksom.
Mat: Stabilt och gott. Här är det svårt att bli missnöjd skulle jag säga – det är ingen pangmåltid, men inte heller dåligt.

Skriv en kommentar...

Sushibar är sushivärldens McDonalds

juni, 2016
Visa / dölj inlägget

SushiBar (Eller Sushi Bar? Det verkar finnas två stavningar beroende vart man läser.) ligger på Barnarpsgatan och jag misstänker att studenterna från högskolan ett kvarter bort är stammisar på stället. Något som kanske priserna med studentrabatt också vittnar om.

Jag vet inte om det är för att jag är hungrig efter en lång dag på jobbet, men jag blir en smula besviken på portionerna. De är små och inte mycket ris i Nigrin. Dessutom tar sältan i Sojan över hela rätten och gör att ingen annan smak kommer fram. Något som däremot är bra är den inlagda ingefäran och rullarna.

Det känns som Sushi på svenska, som om man har förenklat rätterna och tagit bort den asiatiska delen men enbart behållit ris och lax för att fria till nordborna.

Plötsligt så slår det mig!
SushiBar är som sushivärldens McDonalds. Man får sin mat snabbt, det är bukfylla och när man är klar så har man glömt bort vad man ätit. Dessutom lär man förmodligen återvända i sin jakt på något snabbt och enkelt i matväg.

Prisnivå:
Mellan 75 och 200 kronor beroende rätt. Jag köpte en mellan och det gick på 85 kronor. Dryck tillkommer.

Stället:

Rent, snyggt och fräscht.

Service:

Betala-mat-klart. Det vill säga, inget större intryck.

Mat:

Förenklad asiatisk mat som är helt okej.

Slutbetyg:

Snabbmat som fyller sin funktion.

Skriv en kommentar...

På besök i pushnotisernas Mecka

juni, 2016
Visa / dölj inlägget

”På något sätt var det bättre förr – när människor rökte ihjäl sig i stället för att prata ihjäl sig.”

Så här i Kenthysterien känns det rätt att inleda med att citera Jocke Bergs mellansnack från 2005-ish om det faktum att lysande mobilskärmar ersatt tändarna under balladerna. Samtidigt upplever jag att utvecklingen inte riktigt har gått åt det håll Kentsångaren förutspådde efter de smarta telefonernas intåg i våra liv. I alla fall inte när det gäller samtal IRL. För mig brukar därför restaurangbesök vara en frizon från sociala medier, nyhetsflashar och SMS.

Denna frizon från telefoner rimmar därför dåligt med Pinchos koncept. Stället marknadsför sig som apprestaurang och konceptet är att kunderna bläddrar sig genom menyerna i sina telefoner och även gör sina beställningar via dessa. När maten sedan är klar plingar det till i telefonen och gästerna får gå och hämta sin mat i baren. Inte läge för flygplansläge på telefonen med andra ord.

När man väl släppt blicken från mobilen och tittar runt i restaurangen möts man av en inredning i lätt burlesk stil med mörkröda detaljer som får tankarna att flyga i väg till Moulin Rouge, fast utan strippor. Personalen är i sin tur klädda i en outfit som påminner om cirkusdirektörer från mitten 1900-talet.

Men åter till menyappen. I likhet med många andra nya restauranger i Jönköping beskrivs Pinchos som ett tapasställe. Men definition av tapas är där snarare smårätter i stället för spanska smårätter. Menyn består av en salig blandning. Här samsas kebabrulle, fish and chips och hamburgare med serranoskinka, dumplings och korvhinkar. Det finns med andra ord något för alla smaklökar. Varje rätt kostar mellan 30 och 50 spänn och runt fyra stycken brukar vara lagom för att bli mätt.

Efter att ha scrollat igenom menyn några gånger bestämde jag mig för att äta hamburgare, plankstek och skagenröra. En rejäl måltid kan tyckas. Men betänk att alla rätter först har beskjutits med en krympstråle till ett miniformat. Maten i sig är god, även om den andas mer halvfabrikat än fine dining.

Allt som allt är Pinchos en trevlig restaurang. Men vill du ha en mobilfristund när du går ut på restaurang bör du se dig om efter andra ställen.

Prisnivå:
Medel. Varje rätt kostar mellan 30-50 kronor. Samma sak gäller efterrätterna. Och tittar vi på drinkmenyn är prisnivån snarast låg. En färgglad, godispyntad och sockerkickad cocktail kostar runt 80-90 kronor. Svårt att hitta billigare ute i Jönköping.

Stället:

Den burleska inredningen är snarare kul och kitchig än snygg och modern. Men det känns fräscht, nytt och annorlunda.

Service:

Personalen är i sig själv väldigt trevlig. Men går jag på restaurang vill jag bli serverad maten vid bordet. Inte själv gå fram och hämta den i baren efter en pushnotis.

Mat:

Finns något för alla smaker. Maten är god, men alla
delar känns inte särskilt därlagade.

Slutbetyg:

Vill du testa något nytt, annorlunda och prisvärt är det värt att besök. Men förvänta dig inga stjärnor i Guide Michelin.

Skriv en kommentar...

Brunchen spirar på kulturhuset

maj, 2016
Visa / dölj inlägget

En lat söndag i maj, vad passar då inte bättre än brunch?

Senaste gången jag var på Spira var 2013 och då under Tommy Myllämäkis regi.
Lokalen är detsamma men restaurangen drivs numera av FC Event/Företagscatering. Jag är inte kvinna nog att bedöma om det har blivit bättre eller sämre, men oavsett vad så behövs det variation av brunchställen i stan. För det finns faktiskt inget trevligare än att ta en riktigt lång brunch med sina vänner.

När man betalar får man ett glas alkoholfritt bubbel och det sätter agendan på något sätt. Det där lilla extra.

Själva brunchen då?
Den är bra. Den är enkel. Det finns något för alla. Det är gott.

Det serveras allt ifrån en riktigt ljuvlig Caesarsallad (som man bara kunde ha ätit) till lax i alla dess former, revbensspjäll och pannkakor.
Sedan har vi dessertbuffén och tro mig, jag har ätit många bruncher i mitt liv, men har nog aldrig sett ett mer gediget utbud av efterrätter. Jag bara måste slå ett slag för den fantastiska Crème brûléen och bärpajen.

Kombinationen god mat och trevlig atmosfär gör att Spira är väl värt ett besök. Om inte annat för den goda Caesarsallad och för att stilla sockersuget.

Pris:
195 kronor och då ingår ett glas äppelcider. Barn under 12 år äter gratis. Vill man ha annan dryck förutom vatten får man betala extra.

Stället:

Kulturhuset är maffigt. Högt i tak och schysst inredning.

Service:

Inget att klaga på, men hade de tagit bort tallrikarna innan desserten hade det varit fint.

Mat:

Varierat utbud av mat. Dessertbuffén får en femma.

Slutbetyg:

Trevligt, gott och väl värt ett besök.

Skriv en kommentar...

För dig som vill ha taco – på riktigt

maj, 2016
Visa / dölj inlägget

Likt krokusar ur snön på senvintern slog det förra året upp nya foodtrucks på Hovrättstorget och förvandlade torget till en ny restauranggata. Hittills i år har det dock varit sämre med den varan. När jag gick igenom stan senast var det enbart Spice it up som slagit upp sin knallorangea matvagn utanför Hovrätten.

Spice it up var tidiga, i Jönköpingska mått mätt, med att hänga på den kvalitetstacotrend som Jonas Cramby och gänget drog igång runt 2012 inspirerade av det amerikansk/mexikanska fusionköket i Texas. För er som tror att taco är blandfärs och kryddpåse kan jag hälsa er att the real deal är något helt annat.

Tidigare år har jag tyckt att deras tacoinspirerade lunchalternativ varit väldigt goda, och så fort jag nu såg den orangea vagnen bestämde jag mig för att göra ett besök. Deras lunch brukar vanligtvis bestå av tre alternativ: en taco, en köttgryta och en vegetarisk gryta. Då jag, sedan något år tillbaka, börjat älska koriander var tacon ett lätt val.

På tortillabrödet serverades denna gång en så kallad carnita (det vill säga en sönderkokt fläskkarrégryta med lite sötstarka inslag), picklad rödlök (hipstrigt värre), crème fraîche, koriander och så deras ljuvliga jordgubb-chili-salsa. Den är to-die-for. Jag lovar. Det blev en färggrann tallrik som smakade lika gott som den såg ut. Och trots att de två tacosarna kanske inte ser så mycket ut för världen tycker jag inte att du ska låta dig skrämmas – jag stod mig riktigt länge på lunchen.

I en matrecension kan det ju också vara på sin plats att säga något om stället. Just i detta fall kan det vara lite svårt, eftersom konceptet med foodtruck är att du får maten i luckan och sedan antingen äter den utomhus på Hovrättstorget eller tar med någon annanstans. Med andra ord så är ”stället” minst sagt väderberoende. En solig majdag kan det vara fem plus. En regnig dito kan det vara en överstruken geting.

Som du säkert har förstått så blev jag mycket glad när Spice it up återigen valde att parkera sin bil på Hovrättstorget, och det kommer att bli många tacoluncher där i sommar. Samtidigt kan jag inte annat än tycka att det är synd att inte fler matvagnar samlats där ännu. Är matvagnstrenden redan död?

Prisnivå:
Medel. En dagens kostar 85 spänn utan dricka. 95 spänn med. Ordinarielunchpriser i JKPG med andra ord, även om dryga 100-lappen för två taco kan kännas lite väl häftigt.

Stället:

Svårt att bedöma eftersom det är så väderberoende. Men matvagnen är ju snygg och det är trevligt med reaggetonerna.

Service:

Personalen som står och serverar maten i luckan är trevlig. Varken mer eller mindre.

Mat:

I mitt tycke har Spice it up den överlägset bästa tacon i Jönköping. I kategorin ”snabbmat” – en klar femma.

Slutbetyg:

Har du inte besökt Jönköpings mest mobila restaurang tidigare är det lätt värt ett besök. Om du, som jag, gillar riktig taco kommer du inte ångra dig.

Skriv en kommentar...

Dubbelrecension: Det bästa av två världar?!

maj, 2016
Visa / dölj inlägget

Två restaurangbesök på två dagar kräver ett ”nytänkande” sätt att recensera, tycker jag. När de båda restaurangerna även ägs av samma personer är det ännu mer intressant, tänker jag.

I måndags besökte jag Tegel på Tändsticksområdet för en såkallad jobbmiddag. I tisdags var det Park Brasserie, eller Brasseriet mer kallat i folkmun, som gällde med vänner.

Nu kör vi…

Stället:
Tegel: Älskar Tegels lokal. Det är inget att säga något om. Det här besöket var ju en måndag och det är smart att då låta samtliga gäster sitta i det första rummet nära köket. Skapar en spänning och ett givet samtalsämne när man ser rätterna förberedas i köket. 4 stjärnor.

Brasseriet: Även om Brasseriets lokal skiljer sig väldigt mycket från Tegel så är det en favorit. Golvet, speglarna, det ljusbruna skinnet, stolarna, borden, disken, bilderna osv… Brasseriet håller Brasserie-konceptet hela vägen – det gillar jag! Vad jag inte gillar är att det finns vissa platser där det drar väldigt mycket från fönstret vilket leder till att det blir kallt. I övrigt tummen upp. 4 stjärnor.

Service:
Tegel: Trots att det var en måndag var vi faktiskt inte det enda sällskapet på Tegel den här kvällen. Men vi fick superbra service för det! Vi fick ofta frågan om vi saknade något i glasen och när maten serverades var den tydligt presenterad. Det enda som inte var superbra var att själva konceptet Kul kväll inte förklarades fullt ut för de i sällskapet som inte testat det innan. 4 stjärnor.

Brasseriet: Just den här kvällen blev jag faktiskt lite besviken på Brasseriets service. Den brukar vara bättre än så här. Fram till att maten var serverad var den dock bra, sedan hände något. Vi tackade visserligen nej till dessert först, men när vi själva hämtar en meny och söker ögonkontakt med samtliga i servicen kanske man kan anta att vi ville beställa? Som tur var (för båda parter…) kunde vi till slut beställa dessert när vattnet skulle fyllas på.
Jag tänker nog vara lite hård här och sätta en stark tvåa… 2 stjärnor.

Mat:
Tegel: Äntligen! Dags för maten – huvudpersonen. Det var ju som redan nämnt kul kväll som gällde den här kvällen och vi valde medium som storlek. Medium innebär väl fem (eller fyra?) smårätter och en varmrätt, tror jag. I alla fall – det fungerar så att köket lagar vad de vill och serverar utan att gästerna innan servering vet vad det är. Bästa konceptet i Jönköping! Vi inledde med en löksoppa, följt av bland annat minilammkorv i bröd med hemmagjord senap. Varmrätten var kött (?) med någon slags coleslaw… Och jag skulle vilja säga att smårätterna var betydligt mer spännande än varmrätten. Köttet var segt och smakade inte jättemycket. Men smårätterna var som sagt goda. 3 stjärnor.

Brasseriet: Hur var maten på Brasseriet då? Jag valde deras råbiff och jag blev inte besviken. Det är klassiska smaker som bland annat senap, kapris, rödlök och äggula som bildar en väldigt god smak som helhet. Jag tror faktiskt att råbiffen på Brasseriet är den bästa råbiffen i Jönköping (Tips!). Efter en stunds skitsnack och x antal försök till uppmärksamhet beställde vi in även dessert. Jag tog marängsviss med chokladmaräng, hallonsås, glass och grädde. Det var väldigt gott, men något svårt att äta. 4 stjärnor.

Prisnivå:
Tegel: Kul kväll medium kostade 333 kr tror jag och det tycker jag är ett väldigt bra pris för den matupplevelsen.

Brasseriet: 180 kr för råbiffen och 125 kr för desserten. Mycket bra pris för råbiffen – kanske lite högt för desserten…

Slutbetyg:
Tegel: Slutbetyg då! Tegel landar till slut på en fyra för mig. Det är ett väldigt bra ställe och framför allt är konceptet kul kväll verkligen något kul! 4 stjärnor

Brasseriet: Här är jag lite kluven. Men det blir en trea till slut. Den här gången faller Brasseriet på servicen… 3 stjärnor.

Skriv en kommentar...

Ett nytt stammishak? Mycket möjligt!

april, 2016
Visa / dölj inlägget

För mig finns det framför allt två saker som gör att en restaurang kan bli ett stammishak. Den första är att den ligger nära – den andra är att den serverar god och genuin mat.

Den första punkten lever Kock och bar på Klostergatan definitivt upp till. Från där jag bor är det väl ungefär 50 meter – väldigt nära med andra ord.

Den andra punkten är väl den som skulle kunna vara lite svårare att uppnå. Men. Inte för Kock och Bar.

Restaurangen bygger sitt koncept runt tapas och är en av få restauranger som även har den spanska klassikern Sangria på menyn. (Plus i kanten för det sistnämnda)
Som många i Jönköpingsområdet vet är själva tapas-konceptet inte direkt något unikt i Jönköping. Det finns väldigt många tapas-restauranger…

Men det jag tycker om med Kock och bar är att trots att de har ett ”vanligt” koncept sticker deras tapas ut från mängden. Istället för att försöka göra spanska tapas, fast i Sverige, har de tagit svenska smaker och skapat tapas.

Som till exempel Älgfärsbiff med kantarell och timjansås som var en av de tapas som fanns på min bricka vid besöket. Visserligen upplevde jag rätten som något salt, men biffen var perfekt stekt och trevligt serverad med såsen ovanpå.

Så, tillbaka till inledningen.
Det är alltså framför allt två saker som kan göra en restaurang till ett stammishak – placeringen och
maten. För mig får Kock och bar check och ja på båda två!

Ps. Även om man inte bor 50 meter från Kock och bar tycker jag definitivt att det är värt ett besök. Ds.

Prisnivå: Fem tapas för 250 :- är ett väldigt bra tapaspris skulle jag säga.

Stället:

Alltså… Inredningen på
Kock & Bar känns opersonlig och ogenomtänkt. Sedan är det väldigt dålig akustik vilket gör att ljudet studsar något enormt när det är fyllt.
Stort minus.

Service:

Trevlig personal med
glimten i ögat och tydlig servicemind.

Mat:

Mmmmmmm.
När allt är lika gott och man inte vill att det ska slut?
Ja, så gott var det!

Slutbetyg:

En fyra blir det i slutbetyg! Ett bra betyg, såklart.

Skriv en kommentar...

Recensionen jag helst inte hade skrivit

april, 2016
Visa / dölj inlägget

Egentligen vill jag helst inte skriva den här recensionen. Anledningen? Egoism! Jag vill helst bevara hemligheten om Jönköpings trevligaste och mysigaste café/restaurang för mig själv. Men en matrecensent gotta do what a matrecensent gotta do. Så här kommer den ändå: recensionen av Pique Nique.

Låt oss börja med att slå fast att det absolut sämsta med stället är namnet som är omöjligt att stava om du inte först är inne på deras Facebook-sida och kollar efter. Pique Nique ligger i korsningen Klostergatan/Gjuterigatan och serverar både luncher på dagen och mackor/tapas med sydeuropeiska smaker på eftermiddagen/kvällen.

Jag och mitt sällskap gick dit en torsdagkväll. Lite på chans. Ibland är det fullpackat med folk. Ibland inte. Denna gången gällde det sistnämnda, men om du inte, som jag, bor 300 meter därifrån kan det vara bra att ringa och boka bord först.

Det första du slås av när du går in på restaurangen är den hemtrevliga atmosfären. Det känns sannerligen mer som att kliva in i ett vardagsrum än att stega in på en restaurang. De stora fönstren släpper in mycket ljus och i fönsterbrädena ligger det högar med böcker, tidningar och annat smått och gott. Inredningen består också av udda bord och stolar (och en soffgrupp).

Är du sugen på en stor bit kött med flottig sås och pommes frites har du kommit fel. Menyn består framförallt av lättare rätter där olika ostar oftast spelar en huvudroll. Både jag och mitt lunchsällskap beställer in varsin macka med mozzarella, serranoskinka, soltorkad tomat, pesto och sallad med aioli. Till det dricker vi en mousserande svartvinbärsdryck – ett väldigt trevligt alkoholfritt alternativ. Och för den som önskar öl rekommenderar jag att testa någon av det hawaiianska bryggeriet Konas sorter.

Maten då? Mackan är perfekt avvägd. Lagom mycket skinka, lagom mycket mozzarella och lagom mycket bröd. Ackompanjerat med peston och den soltorkade tomaten får detta smaklökarna att dansa glädjedanser på tungan. För den som är sugen på något lättare, men fortfarande matigt rekommenderas det varmt.

Med andra ord. Tveka inte. Gå och ät på Jönköpings trevligaste ställe. Den enda som kanske ångrar sig är jag som i framtiden får boka bord i förväg.

Prisnivå:
Medel. Mackan och dricka går runt 100 kronor. Kanske i dyraste laget för en lättare måltid, men smakupplevelsen gör det lätt värt det.

Stället:

Intimt, hemtrevligt,
you name it.

Service:

Personalen på Pique Nique är en stor del den hemtrevliga atmosfären. Alltid lika trevliga.

Mat:

Mackan är mycket god. Men för mig, som inte är särskilt förtjust i smakrika ostar är menyn en aning begränsad.

Slutbetyg:

Jönköpings trevligaste kafé. Lätt värt ett besök.

Skriv en kommentar...

Buffén är Rosegardens hjärta

april, 2016
Visa / dölj inlägget

På bilden: Vincent Ruckman, Rosegarden

Under slutet av 2014 slog Rosegarden upp dörrarna precis vid Hovrättstorget i Jönköping. Sedan dess har restaurangen mättat många magar – framför allt med sin buffé.

Kategorin Kinesiskt/Thailändskt blev jämn i toppen, men till slut kunde Rosegarden vinna med 25 procent av rösterna. Under 2016 har restaurangen flera planer på förbättringar, bland annat i lokalen.
– Vi vill förbättra och förändra lokalen lite. Vi har en scen i nuläget med pelare som vi gärna vill göra något åt. Sedan vill vi lägga till lite mer grupplatser med en lite lugnare och bekvämare atmosfär, säger Vincent och lägger till:
– Sedan vill vi också jobba mer med vår meny. Vi vill ha fler ekologiska rätter och fler efterrätter, så det ska vi fokusera på.

För Rosegarden handlar mycket av verksamheten om buffén – en buffé som bland annat innehåller dumplings, sushi, ris- och nudelrätter. Utöver buffén har Rosegarden även en à la carte-meny och där är Spicy Lammbiff den mest populära rätten.
– Vårt utbud är väldigt brett, vi har många olika rätter, men det är buffén som är mest populär. Den är prisvärd och innehåller väldigt mycket, säger Vincent Ruckman.

Och om du skulle rekommendera en restaurang, utöver Rosegarden, vad säger du då?
– Då säger jag La Locanda, det är ett väldigt bra ställe. Sedan gillar jag Twin City.

Topp 5: Kinesiskt/Thailändskt

Skriv en kommentar...

Segerreceptet: Lagar all mat med kärlek

april, 2016
Visa / dölj inlägget

På bilden: Vartan Calisir, Liban Deli

Med 51 procent av rösterna kammade Liban Deli hem segern i kategorin Libanesiskt.
Frågar man restaurangens ägare Vartan C
alisir är anledningen till segern enkel:
– Vi lagar all mat med kärlek.

I lokalen på Barnarpsgatan är det ofta fullt. I alla fall om man besöker den runt lunchtid. Tillsammans med take away är det lunchen som är mest populär och enligt Vartan Calisir finns det flera anledningar till det.
– Dels är det namnet Liban Deli som säger väldigt mycket. Folk vet att man får bra mat, mycket mat och att de alltid blir mätta. Vi är stolta över vår mat och det når fram till gästerna, säger Vartan.

Men det är inte bara det som gör Liban Deli till den mest populära restaurangen i kategorin Libanesiskt i Jönköping.
– Vi lagar all mat med kärlek. Vi gillar att jobba med mat och vi tummar inte på kvaliteten. Det uppskattar våra gäster.

På Liban Deli finns ett stort urval av meza, det vill säga smårätter, men det finns två som är mer populära än vissa andra.
– Framför allt är det tabbouleh, persiljesallad, och vitlökskräm som gästerna väljer oftast. Men sedan är vår moussaka på uppgång, den är vegetarisk med mycket smak och väldigt god.

När Vartan Calisir själv ska tipsa om en restaurang i Jönköping, utöver Liban Deli, faller valet på Ester.
– Det är väldigt gott där och de har bra lunch. Sedan gillar jag att de köper kött från närliggande gårdar.

Topp 5: Libanesiskt

Skriv en kommentar...

Pommes frites – Bada bings största svaghet

april, 2016
Visa / dölj inlägget

Att det, de senaste åren, har pågått något av en hamburgerboom i Jönköping kan inte undgått någon. För mig som ÄLSKAR just kött i bröd har detta varit mycket positivt, även om mina frityroljefyllda vener har börjat protestera den senaste tiden. Det, i mitt tycke, bästa hamburgerhaket i stan är utan tvekan Bada bing, och på skärtorsdagen var det återigen dags för ett besök.

En av de mer charmiga detaljerna med just Bada bing är att det inte går boka bord för mindre sällskap. Det gör att restaurangen i princip alltid utgör ett alternativ – även om jag som gäst får vara beredd att vänta lite. Så även på skärtorsdagen. En dryg halvtimme fick jag och mitt sällskap sitta i baren i väntan på ett bord. Och inget fel i det. Då hann jag i lugn och ro testa deras nya mellanöl, St Eriks Session IPA – en mycket smakrik öl trots den låga alkoholhalten (3,5) och med trevliga citrustoner samt låg beska. Rekommenderas!

När vi väl fick ett bord beställde jag deras dubbelburgare Ekonomen med pommes och chilibearnaise. Det var första gången jag åt just dubbelburgaren och jag blev mycket positivt överraskad. En sådan god hamburgare har jag inte ätit sedan Matbolaget lade ner sin lunchverksamhet häromåret. Köttet var perfekt stekt och lagom saltat och pepprat. Tillsammans med det fluffiga brödet, osten, löken och dressingen var det en match made in heaven.

Jag blev även positivt överraskad av chilibean som var bra avvägd mellan den syrliga dragonsmaken och den heta chilin. Däremot är pommes fritesen fortfarande ställets svaga länk. Dels smakade de lite för mycket frityrolja och dels saknar jag krispet hos en perfekt friterad potatispinne.

Summa summarum var jag som vanligt mycket nöjd efter besöket när jag vaggade hem genom stan, ännu lite mer frityroljefylld. Helhetsbetyget blir en fyra, och jag kommer garanterat gå hit igen. Kanske redan nästa vecka.

Prisnivå:
Medel. Burgaren kostar 125 kronor för 240 gram fint kött. Pommes och dipp kostar 15 kronor vardera och en öl kostar runt 60 spänn.

Stället:

Till skillnad från många andra hamburgerställen i Jönköping känns Bada bing mysigt och rustikt med sin industristil. Att det alltid är härligt stimmigt bidrar också till den goda atmosfären.

Service:

Som vanligt är personalen väldigt trevlig. Men det märktes att det var väldigt mycket folk just denna kvällen. Allt tog lite längre tid än vanligt och personalen verkade något stressad.

Mat:

Hade jag bara ätit hamburgaren hade den varit en femma i sin genre. Däremot drar pommesen ner slutbetyget. Är inte heller helt förtjust i den nya varianten av Bada bings egna lageröl.

Slutbetyg:

Stans bästa hamburgerrestaurang levererade en habil insats. Gott så.

Skriv en kommentar...

Pommes frites-älskande grönsaksskeptiker kliver in som bloggare

mars, 2016
Visa / dölj inlägget

Kocken Stefano Catenacci sa i Kockarnas kamp att han var uppväxt på köttsaft. Skulle jag beskriva mig själv på ett liknande sätt hade köttsaften definitivt bytts ut mot frityrolja. Jag fullkomligt älskar saker som är friterade. Särskilt smala stavar potatis. Däremot är jag inte alls lika förtjust i grönsaker. Om inte pommes räknas som en grönsak då givetvis.

Med tanke på min fäbless för friterad potatis kommer pommes frites vara något återkommande när jag proväter mig igenom Jönköpings matutbud. Och de kommer såklart också bedömas. Hårt.

Mina erfarenheter av mat då? Utöver mitt halvår som hemkunskapslärare får jag nog titulera mig en glad amatör som gillar att båda äta och laga. Denna utveckling har nog förvånat mina föräldrar en del, då min paradrätt länge var lövbiff med påsbea samt rostbröd med Bregott.

Så här på slutet kan det också vara lämpligt att presentera sig själv lite mer ingående:

Jag heter Simon Johansson och är bosatt i Jönköping sedan 2012. Sedan jag förra hösten började arbeta i Jönköping som kommunikatör för ett politiskt parti har dagens lunch snarare varit regel än undantag. Något som troligtvis också kommer att märkas på mina recensioner.

Vad mera kan vara värt att veta om mig?

Jo, jag ÄLSKAR koriander!

Skriv en kommentar...

Stenugnsbakad pizza på gång till Condeco

mars, 2016
Visa / dölj inlägget

På bilden: Pauline Tolf, Condeco

I fjol hamnade Condeco på en hedrande andraplats i kategorin Vegetariskt.
Men 2015 hade kaféet uppenbarligen gjort ett starkare intryck på Jönköpingsborna och vann kategorin.

Vegetariskt, ekologiskt och hälsosamt är viktigt på och för Condeco. Som en del i sin vegetariska inriktning har Condeco något som de själva kallar Green Monday. Det är, som namnet avslöjar, en grön måndag utan kött och fisk.
– De flesta som kommer hit på måndagar tycker att det är bra att vi har Green Monday. Men utöver måndagar försöker vi göra allt så ekologiskt som vi kan. Vi tycker det är viktigt att tänka vegetariskt och vi använder sparsamt med kött. Sedan vill vi även ha ett visst hälsotänk, säger Pauline Tolf, tillfällig platschef och köksansvarig.

Utöver att Condeco serverar mycket vegetariskt och även ekologiskt, vad tror du Jönköpingsborna gillar?
– Det är nog stämningen, det är väldigt mysigt och fint här. Sedan är det en trevlig lokal.

Under 2016 kommer Condeco att fortsätta på den gröna inslagna vägen och senare i vår öppnar man även upp sin populära uteservering. Och sedan hoppas Pauline på att Condeco i Jönköping kan få något som vissa andra enheter redan har…
– Ja, stenugnsbakad pizza är något som vissa andra enheter har och det har varit på gång hit. Det skulle verkligen lyfta vårt utbud!

Och när Pauline själv ska rekommendera en restaurang att besöka i Jönköping är valet enkelt:
– Bada Bing! Burgarna på Bada Bing är riktigt bra. Men sedan gillar jag tapas på N.E.O, El Gordo och Kock & Bar också.

Topp 5: Vegetariskt

Skriv en kommentar...

Smaken viktig på bästa pastarestaurangen

mars, 2016
Visa / dölj inlägget

På bilden: Josef Toma, till vänster, och Charbel Toma

I drygt fyra år har bröderna Josef  och Charbel Toma drivit pasta- och pizzarestaurangen Tortellini. 2014 snuvades de på segern i JKPG Matguide, men 2015 klättrade de upp på förstaplatsen i kategorin Pasta.

Tortellini har blivit en stor favorit hos flera Jönköpingsbor. Anledningen? Smaken om Charbel och Josef får gissa.
– Vi satsar väldigt mycket på smak och utseende. Det ska vara fräscht, säger Charbel.
– Och vi är väldigt noga med smaken, vi är här varje dag för att ha kontroll på vad vi serverar. Smakerna ska vara klassiskt italienska och kännas hemlagat, säger Josef.

Sedan starten har Josef och Charbel hela tiden fokuserat på maten. Under 2016 planerar dock bröderna att ta hand om lokalen.
– Vi känner väl att lokalen har sett ut så här ett tag nu och egentligen är den väl inte jätterolig, säger Charbel.
– Vi vill skapa en hemmakänsla, säger Josef.

Utöver lokalen kommer Tortellini, förhoppningsvis, även få några tillskott på menyn.
– Vi vill satsa mer på laktosfritt och glutenfritt. Vi har det redan som ett alternativ idag, men vi vill erbjuda det mer. Vi börjar hitta rätt, säger Josef.
– Sedan har vi några nya rätter på gång. Mer fylld pasta och sedan ska vi förhoppningsvis iväg på en inspirationsresa till Italien och försöka få med oss lite nya rätter, säger Charbel.

Och om bröderna ska tipsa om en restaurang i Jönköping, utöver Tortellini blir det smaker som inte påminner om de italienska.
– Grekiska Kolgrillsbaren går jag till när jag är trött på all kebab, säger Josef.
– Indiska Köket säger jag då, säger Charbel.

Topp 5: Pastarestauranger i Jönköping

Skriv en kommentar...

Kolonin vill alltid bli lite bättre

mars, 2016
Visa / dölj inlägget

På bilden: Per Samuelson, Den Småländska Kolonin

Även 2015 var det Den Småländska Kolonin som kammade hem segern i kategorin Finmat. En kategori med restauranger som erbjuder det där lilla extra.
Under 2016 vill restaurangen fortsätta att försöka slå gästernas förväntningar.

Jens Markulf och Per Samuelson är hjärnorna bakom Den Småländska Kolonin. Sedan de tog över restaurangen efter Tommy Myllymäki har de utvecklat konceptet och skapat en restaurang med en, för Jönköping, unik atmosfär.
– Vi har börjat hitta vår identitet nu. Det blir lätt spretigt i början, men nu börjar vi landa, säger Per Samuelson.

Vad är Kolonins identitet då?
– Vi blandar olika svenska smaker, ser mycket till de olika säsongerna och inspireras av skandinaviska smaker. Vi vill att gästerna ska vara med om en upplevelse när de kommer hit, det är målsättningen.

Den Småländska Kolonin vann alltså kategorin Finmat i JKPG Matguide i år igen och är utöver det även med i White Guide. Men vad betyder utmärkelserna – egentligen?
– Det är roligt att bli omnämnd såklart. Vi tar till oss och lyssnar dels på det men även framför allt på vad våra gäster säger. Vi vill alltid slå gästernas förväntningar, vi vill alltid bli lite bättre, säger Per Samuelson.

Och om Per Samuelson ska tipsa om en restaurang i Jönköping blir svaret Glädje.
– Där använder man också bra produkter och har duktiga kockar, säger Per.

Topp 5: Finmat

Skriv en kommentar...

Riktig indisk mat på bästa restaurangen

mars, 2016
Visa / dölj inlägget

På bilden: Salim Patel, Indiska Köket.

Det saknades en riktigt bra indisk restaurang i Jönköping.
Ja, det tyckte i alla fall Jehangir Asad och Salim Patel innan de öppnade Indiska Köket. 2015 röstade Jönköpingsborna fram restaurangen till den bästa i kategorin indiskt.

I februari hade Indiska Köket funnits i ett år och tydligen har restaurangen fyllt ett tomrum i Jönköpings restaurangutbud.
– Det fanns inga bra indiska restauranger, men vi vet hur det ska smaka och kände att vi skulle kunna göra det bra, säger Jehangir Asad.

Det är riktig indisk mat som är fokus och målet på restaurangen helt enkelt.
– Ja, vi ville inte göra försvenskad indisk mat. Vi ville göra riktig indisk mat, säger Salim Patel.

Och hur gör ni det?
– Vi maler bland annat våra egna kryddor. Allt är jättefärskt och vi satsar på smak, säger Jahangir.

Varför tror ni att ni vann JKPG Matguide?
– Vi vann självklart tack vare våra gäster. De ger oss jättemycket feedback och det är det bästa sättet för oss att veta att vi gör ett bra jobb, säger Salim.

Och avslutningsvis. Om ni skulle rekommendera en restaurang i Jönköping utöver Indiska Köket, vilken skulle det då vara?
– Tortellini och Baghdad Kolgrill i Huskvarna. Det sistnämnda är riktigt bra på fisk, säger Jehangir.

Topp 5: Indiska restauranger i Jönköping

Skriv en kommentar...

Det var nog den sista måltiden på Twin

mars, 2016
Visa / dölj inlägget

Jaha, hörrni.
Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Men jag måste ju börja någonstans.

Förra helgen bestämde jag och ett gäng vänner oss för att gå ut och äta. Då vi nyligen besökt de ”nya” restaurangerna i Jönköping föreslog jag en klassiker – Twin City.
Twin är en restaurang som har funnits i Jönköping läääänge och som är klassisk, kanske framför allt på sommaren med sin enorma uteservering.

Vi hade i alla fall bokat bord och det var nog tur, för det var mycket folk. Om det berodde på påhittet Restaurangveckan eller något annat låter jag vara osagt.
Innan vi fick vårt bord fick vi stå och vänta en bra stund vid hovmästardisken. Tydligen var ett telefonsamtal viktigare än att hälsa på oss… Men trots det var jag fortsatt positiv när vi satte oss till bords.

Men ja, snart försvann mina glada tankar…
Till att börja med fick vi inte beställa dryck direkt – trots att vi ville. I alla fall, vi studerade menyn under tiden och samtliga vid bordet bestämde sig snabbt.
När servitrisen kom tillbaka fick vi dock inte beställa maten, utan endast dryck. När vi sedan bad henne komma tillbaka fick vi då lämna vår matbeställning.
Bättre sent än aldrig?

Jag inledde måltiden med en carpaccio – gott tänkte jag!
Och det hade nog kunnat vara just det om inte den första tuggan innehöll en isbit. Nog för att carpaccio ska vara kallt för att kunna bli så tunt skuren, men is?
Jag tyckte dock om smaken – limemarinerad oxfilé med parmesan, pinjenötter och pepparrotskräm smakade så gott som det låter. Förutom isen då…

Min varmrätt var för kvällen en Italian Burger som skulle serveras med mozzarella, parmaskinka och soltorkad tomatkompott. Tanken var god, men genomförandet dåligt.
Hamburgaren var seg, mozzarellan torr, brödet ännu torrare och smakerna – ja, inte riktigt där. Tomatkompotten var dock helt okej!

Sammanfattningsvis då? Det var väl typ en av sju vid vårt bord som tyckte maten var god. Resten tyckte den var okej eller inte-alls-okej.

Så, jag tror att det var min sista måltid på Twin.
Varför gå tillbaka till en restaurang med både dålig service och trött mat? Nej, då går jag hellre till ett ställe där man faktiskt känner sig välkommen – och får äta god mat. 🙂

Stället:

Jag gillar Twins lokal. Den är social och klassisk. Och trots att mycket folk får plats i lokalen upplever inte jag den så stökig.

Service:

Som gäst ska jag fanimig bli behandlad som en kung! Eller i alla fall som en prinsessa. HÄLSA på oss i alla fall! SE oss! PRATA med oss!

Mat:

Nej, Twin. Tyvärr. Det här håller inte.

Slutbetyg:

Twin får en etta – här äter jag nog inte mer.

Skriv en kommentar...

Fina råvaror och folkligt på bästa fiskrestaurangen

mars, 2016
Visa / dölj inlägget

På bilden: Michaela Lif, till vänster, Hans Haglund och Magdalena Haglund.

I fjol vann Pescadores kategorin årets fiskrestaurang i Jönköping.
I år gjorde restaurangen det igen – stort.

Med 50 procent av alla röster har Pescadores återigen visat att de har skapat en plats i Jönköping som invånarna uppskattar och tycker om. Och om ägarna bakom framgångsrestaurangen, familjen Haglund/Lif får tänka fritt om anledningen är svaret enkelt.
– Vi lagar opretentiöst mat. Vi har satsat på fina råvaror som vi vet vart de kommer ifrån, de gör att maten blir riktigt bra. Vi har en tanke bakom råvarorna, säger Michaela Lif som tillsammans med Magdalena Haglund, Hans Haglund och Viktor Haglund är lika delar ägare.
– Sedan är det folkligt här. Det är nästan fem år sedan vi öppnade och vi har hittat balansen mellan hamnkrog och sjöbod, säger Hans Haglund.
– Och det vi serverar, det serverar vi för att vi tycker om det själva. Det är också viktigt, då kan vi stå bakom det, säger Magdalena.

Vilken rätt är då den som gästerna tycker bäst om?
– Janets fish’n’chips, helt klart, säger de i kör.
– Det har blivit en bästsäljare. Alla kan äta fish’n’chips, säger Hans.

Under 2016 tänker kvartetten arbeta vidare med sitt koncept men har även tankar på att starta trubadurkvällar och driva events på Tändstickstorget. Och så ska självklart butiken få blomstra.
– Butiken är ett trevligt inslag. Man kan köpa med sig samma kvalitet hem som det vi serverar, säger Hans.
– Tanken är väl att allt vi har på menyn ska gå att köpa, säger Michaela.

Om ni själva ska rekommendera en restaurang som man borde besöka i Jönköping, utöver Pescadores, vad säger ni då?
– Brasserie Park, säger Michaela och Magdalena i kör.
– El Gordo säger jag då, svarar Hans.

Topp 5: Fiskrestauranger i Jönköping

Skriv en kommentar...

Mi Cocina var väl värt att vänta på

februari, 2016
Visa / dölj inlägget

I början av 2016 skrev jag ett inlägg om vad jag såg framemot under 2016. En sak på den listan var att besöka Mi Cocina på Smedjegatan. Och förra veckan var jag äntligen där!

För den som kan Jönköping men inte hängt med på var Mi Cocina ligger, kan jag meddela att den latinamerikanska restaurangen har tagit över lokalen efter Lingon. Men det är egentligen bara utsidan som påminner om just Lingon.

På insidan har nämligen ägarna till Mi Cocina skapat en färgexplosion med starka och glada färger som faktiskt för tankarna (i alla fall mina) till just Latinamerika. Jag kan till och med erkänna att mina redan höga förväntningar höjdes när jag kom in i lokalen… Ett bra betyg bara det, tänker jag.

Menyn bestod till stor del av kött, men det fanns även en vegetarisk- och en fiskrätt. Mitt val föll på den sistnämnda. Och jag behövde inte ångra mig.

Dagens fisk var en fiskgryta som jag tror hade en bas på hummersoppa, sedan var rostad majs och äpple adderat tillsammans med gurkmeja. I fanns även tre rejäla bitar lax, rårivet äpple på toppen och rostad majs.
Och det var väldigt gott.

Rätten var söt, fräsch och väldigt rund i smaken. Men hade även lite sälta. Konsistensen var mjuk och len. Helt enkelt en rätt som jag inte ville skulle ta slut. DET VAR SÅ GOTT!

Okej, så maten och lokalen var på topp. Servicen då? Ja, den var personlig, kändes genuin och serviceminded. Vi blev på ett väldigt framgångsrikt sätt rekommenderade en öl till maten som höjde smakupplevelsen och bartendern lyckades även få mitt sällskap att nästintill jubla över en riktigt bra cocktail.

Jag hade väntat ett bra tag på att besöka Mi Cocina, men när jag väl gick dit blev jag inte besviken. Och jag hoppas att jag får gå dit och äta lite latinamerikansk mat igen. Snart.

Stället:

Unikt och glatt. Här vill man sitta länge och drömma sig bort till sommar och värme. I typ ett annat land än Sverige.

Service:

Riktigt nice! Kändes genuint och väldigt kunnig personal.

Mat:

SUPERGOTT! Det enda negativa var lukten på maten – påminde lite för mycket om svett. Men smaken var långtifrån det.

Slutbetyg:

Det tog ett tag, men Mi Cocina var definitivt något att vänta på.

Skriv en kommentar...

Vi är inte borta. Vi laddar bara för nya grejer!

februari, 2016
Visa / dölj inlägget

Trots att vi inte har publicerat något här sedan nya Sjön hade premiär, händer det faktiskt en hel del bakom kulisserna. Bland annat håller ett superstarkt team just nu på att springa runt hela stan för att träffa lyckliga (?) restaurangägare som tillsammans med sitt restaurang/kafé har vunnit sin matkategori i vår enkät. Spännande va?

Annars då?
Jodå, rent webbmässigt håller vi också på att fundera ut lite smarta lösningar och förbättringar. Men det håller vi för oss själva ett tag till.

2015 var ju året för oss då allt startade, i alla fall vårt liv på webben. Och under det första året (som började i maj) har vi bland annat hunnit skriva 53 recensioner. De recensionerna, tillsammans med övriga inlägg, har lästs 39 663 gånger av drygt 10 000 besökare. Kul! Och tack!

Och vill ni läsa det mest populära recensionen är det den här ”Nonsense – när nörderi blir konst” (den har för övrigt lästs av drygt 1 200 personer!).

Ses!

Skriv en kommentar...

Skön värme på nya Sjön

januari, 2016
Visa / dölj inlägget

Idag fick jag möjlighet att besöka nyinvigningen på Sjön. Tyvärr så var det lite kort om tid för mig idag, för vilket ställe som vuxit fram. Jag hade gladeligen spenderat hela kvällen där.

Om vi backar lite och pratar gamla Sjön, så var det ingen favorit. Stelt och levererade inte i den klass de själva påstod sig hålla i mitt tycke. Nog om det.

Denna svinkalla vinterdag värmdes man upp direkt när man kom innanför dörren, skön musik och en ståtlig Stefan Skotte som stod och välkomnade gästerna. Härlig servis som minglade med gäster och småpratade. Det andas hjärta och själ, men samtidigt hög kvalitet.

Även lokalen och inredningen har fått sig ett rejält lyft, med en härlig bar att hänga vid och en modern, avskalad men ombonad känsla.

nya sjon 2

Kollar man sedan i menyn så längtar jag redan till nästa gång jag kommer dit. Det är genuint, spännande och kittlande. Lokala producenter och ekologiska råvaror i en meny som förändras med årstiderna utlovar Erik.

nya sjon meny 2

Personligen lockar oxrevbenen mest i menyn, eller kanske den svenska bläckfisken. Jag kan lätt se mig själv med en kall öl och mandelpotatischips på uteserveringen i sommar.

När man sedan hör de nya ägarna med entusiasm och glöd berätta om sina tankar och planer inför framtiden så känner jag direkt att det här kommer bli ett av mina favoritställen.

Så en recension kommer snart, det ska bli spännande att se om känslan motsvarar verkligheten.

Jag säger på återseende Sjön.

Skriv en kommentar...

El Gordo kräver nog ytterligare ett besök

januari, 2016
Visa / dölj inlägget

Det är inte svårt att hitta en tapasrestaurang i Jönköping.
En som öppnade under 2015 var El Gordo. Med lokal på moderna och nybyggda Atollen, en före detta HV-spelare och en nuvarande HV-spelare som ägare (bland andra), har El Gordo blivit något av ett måste-testas-ställe.

Så det var vad jag gjorde förra veckan.
Mitt i veckan, en middag med fina vänner och förväntningar som i ärlighetens namn var skyhöga.

Till att börja med ska jag credda El Gordo för smart planlösning. Restaurangen är nämligen delad i två sidor och olika nivåer. Vi trodde först att vi skulle vara helt ensamma på stället, men efter att vi gick in i lokalen såg vi att någon faktiskt hade tänkt. Det var nämligen bara ena sidan som var öppen den här kvällen och där satt sällskap vid nästan varje bord, och det var något som skapade ett mysigt sorl och trevlig stämning.

Maten då?
Credd igen för ett bra upplägg av meny.
Det märktes att El Gordos fokus är tapas, listan i menyn var lång och innehöll både klassiker som Pimientos de Padroñs och några andra rätter som var helt nya för mig. Spännande! Och skönt att både känna lite trygghet, men också lite nyfikenhet…

Jag beställde tre rätter – redan nämnda Pimientos de Padroñs (Friterade chilifrukter), Huevos Crujientes (Frasigt ägg med picklade grönsaker och soyamajonnäs) och Hamburguesa (Liten hamburgare med manchego, picklad lök och aioli).
Och jag blev inte missnöjd på något sätt.
Pimientos är ju en klassiker så det känns som något jag inte behöver analysera så mycket – det är salt och det är gott. Huevos Crujientes var något nytt för mig och jag tyckte det lät som något spännande – och rätt fick jag. Ägget kändes friterat och bestod mest av en rinnig gula. En gula som med krispet, de picklade grönsakerna och majonnäsen var riktigt nice. Det smälte i munnen och bestod av flera smaker som gifte sig perfekt i munnen.
Hamburguesa då? Det här med små hamburgare är något som jag tycker är ganska gulligt. Och gott. Den på El Gordo var också god, men klart en hamburgare kanske alltid är en hamburgare..?

Helheten då?
Ska jag vara ärlig så känner jag mig splittrad.
Det var gott, det är inte det. Men jag hade så sjukt höga förväntningar.
Jag förväntade mig en pangmiddag. En middag som riktigt skulle blåsa mig av stolen. Få mig att hjula och dansa (…).

Men – El Gordo ska få minst en chans till av mig. Det är en trevlig restaurang och jag är säker på att det finns saker på den menyn som kan få mig att bli helt galen…

Prisnivå: 61, 72 och 51 kronor var styckpriset för mina tapas. Lite över medel skulle jag säga – men å andra sidan har ju El Gordo antagligen en hyfsat hög hyra att betala. Haha.

Stället:

Superfint verkligen. Känns som man är på blixtvisit i något annat land. Och smart planlösning som sagt, riktigt smart.

Service:

Helt okej? Trevliga servitriser och så, men inte den där personliga känslan som jag hoppades på.

Mat:

Det var gott, men ingen pangmat som sagt.

Slutbetyg:

Jag trodde faktiskt att El Gordo skulle få en femma… Men det är något som saknas.

Skriv en kommentar...

Önskningar som slår in…

januari, 2016
Visa / dölj inlägget

För någon vecka sedan så skrev jag en lista om vad jag skulle vilja testa och se under 2016 (här)
Idag kan man läsa i vår lokala press att en av grejerna är på gång.

Vad jag önskade var ett större samarbete på Tändsticksområdet med en stor gemensam uteservering och kanske lite livemusik. Nu är det klar att det i alla fall blir en uteservering.

Härligt!

Skriv en kommentar...

Ett stort tack till någon okänd

januari, 2016
Visa / dölj inlägget

För inte alls länge sedan gjorde jag en lista över vilka matsaker jag ser framemot under 2016. Då skrev jag bland annat det här:

+ Koppar
Kafé Koppar på Tändsticksområdet föll jag för vid första besöket. Nu kommer antagligen inte det att öppna igen (i alla fall inte med samma ägare), enligt mina källor. Det suger ju verkligen. MEN tänk vad gött om någon annan tar vid och skapar något ännu bättre av ett redan bra koncept? Hoppashoppashoppas!

Någon dag efter att just den texten var publicerad träffade jag på en väldigt insatt person utanför ICA. Och då fick jag veta en sak som verkligen gör mig genuint glad – glad för Jönköpings skull.

För vet ni vad?
Koppar ÄR sålt. Exakt vem det är sålt till vet jag inte, men jag vet att det handlar om en man som tydligen driver ett bryggeri och det här bryggeriet kommer på något sätt att finnas med på just Koppar. I övrigt förstod jag det som att stora delar av konceptet kommer att vara kvar, men att en del saker (förstås) kommer att förändras/förbättras.

Och det här är ju SÅ KUL!

Koppar var verkligen en personlig favorit. Ett perfekt ställe för att jobba lite med en kaffe, ta en öl med fina vänner eller bara ta en bit mat innan eller efter något evenemang. Mysigt, avslappnat och gott.
Och sedan ska jag inte glömma bort att nämna hur viktigt det är att saker på Tändsticksområdet finns kvar. Tändsticksområdet är en av de mysigaste stadsdelarna i Jönköping och har verkligen potential att bli ännu bättre än vad det redan är.

Så tack till dig som har köpt Koppar, tack för att jag återigen kan få hänga på mitt favoritställe och tack för att du tar över något som är unikt och viktigt för Jönköping.

Update: Efter att det här inlägget hade publicerats på Facebook hjälpte sidan Sveriges Jerusalem till att identifiera det nya Koppar. Namnet är tydligen Idlewild Beer Café och har det här som beskrivande text på Facebook: ”Open early 2016. More than 20 beer styles brewed & served on premises plus a wide range of imports from around the world. BBQ and Smørrebrød.”
Spännande!

Update 2: Ibland gör media saker i rätt tidpunkt – Jönköpings-Posten skrev om säljandet av Koppar och till slut fick den okände personen ett namn. Tack Damien Linsley!

Skriv en kommentar...

Vad jag längtar efter i restaurangväg 2016!

januari, 2016
Visa / dölj inlägget

Okej..
Jag är lite lat idag så jag använder Alices bild, men här är vad jag vill ha och ser framemot under 2016:

+ Nya Sjön
Jag gillar verkligen El Duderino!
Så underbart sköna människor som driver det, men bra humor och lite självdistans. Ska bli oerhört intressant och se vad Sjön tar vägen i deras regi. För Sjön tidigare var ingen personlig favorit direkt.

+ Foodtrucks
Jag skäms lite när jag skriver detta, men jag tror inte jag testade en enda foodtruck under 2015. Däremot så gillar jag konceptet starkt. Det ger ett rörligt och livligt tillskott till stadsmiljön. Sen förstår jag åsikterna om att ”containern” på Hovrättstorget inte var snygg. Men tänk vad bra det kan bli! Tänk om kommunen hjälpte till lite mer och varför inte har några fasta platser där foodtrucks kan hålla till, med kanske lite snyggt väderskydd och ljussatt?

+ Vad blir nästa grej?
Som jag nämnt tidigare så känns det som när det kommer något nytt koncept i Jönköping, så fullkomligt exploderar det. Om 2014 var hamburgarna, får man väl säga att 2015 var tapas. Om man nu inte räknar med alla tröttsamma sportbarer. Nyfiken på vad 2016 års grej blir. Kan det bli Wrap eller mexikanskt kanske?

+ Lalalalatinamerikanska smaker
Den här stjäl jag direkt av Alice 🙂
Under 2015 blev det aldrig något besök på Mi Cocina (skäms på mig), men nu är jag riktigt laddad. Jag förväntar mig smakexplosion och supertrevlig och avslappnad stämning. Och så en drink eller två.

+ Tändsticksområdet
Lite försvinner och lite kommer till på Tändsticksområdet. Jag tycker området är perfekt för mysiga och bra restauranger (som det redan finns en del av) men jag hoppas att det fortsätter att utvecklas under 2016. Lagom långt borta från stadens centrum med skön atmosfär. Här borde det finnas utrymme för lite livemusik utomhus i ett samarbete med restaurangerna på området. Tänk att få sitta där i solen, med en bit god mat, en kall öl och livemusik…

+ En riktig hälsorestaurang…
I ett av mina första inlägg här så gnällde jag lite över att det inte finns en vettig restaurang där man kan få näringsberäknad riktig mat.
Snart är beach 2016 runt hörnet, och det vore riktigt nice att kunna gå ut att äta även fast man är noga med kosthållningen…

+ Jkpgmatguide 2016
Det känns som 2015 var året då det började på riktigt. 2016 ska det bli kul att se om vi kan växa ännu mer, leverera relevanta och intressanta recensioner och hitta lite nyheter i restaurangbranschen. Något som jag hoppas ska bli större är interaktionen med er, tips, idéer och tankar från läsare och restauratörer är vi alltid glada för.

Skriv en kommentar...

Matsaker jag ser framemot under 2016

januari, 2016
Visa / dölj inlägget

+ Käka tapas på El Gordo
Alltså, jag vet att det var ett tag sedan El Gordo öppnade. Men jag har sparat ett besök och deras tapas till ett speciellt tillfälle. Förhoppningsvis blir det besöket snart – och lyckat.

+ Nya Sjön
Det ska bli väldigt spännande att se vad som händer med Sjön. Blir det likt El Duderino eller blir det något helt annat? Spännande!

+ Vinkällaren på Kolonin
Jag tror det var i somras som Den Småländska kolonin öppnade upp sin vinkällare för middagar. Det vore ju supernice att hänga där en kväll med någon speciell person.

+ Blir det något Freddies?
Möblerna är på plats och det ser ut som det händer något nästan varje dag i lokalen – men hur blir det egentligen med Freddies?
Den frågans svar och ett besök känns också spännande.

+ En wrap, tack!
Mmm ja, en wrap på Wrapped Burrito Bar som öppnade i vintras vore ju också väldigt nice. Det här stället känns som något som verkligen kan bli en ”grej” under 2016.

+ Lalalalatinamerikanska smaker
Under 2015 blev det aldrig något besök på Mi Cocina, men nu är jag riktigt laddad. Jag förväntar mig smakexplosion och supertrevlig och avslappnad stämning. Och så en drink eller två.

+ Koppar
Kafé Koppar på Tändsticksområdet föll jag för vid första besöket. Nu kommer antagligen inte det att öppna igen (i alla fall inte med samma ägare), enligt mina källor. Det suger ju verkligen. MEN tänk vad gött om någon annan tar vid och skapar något ännu bättre av ett redan bra koncept? Hoppashoppashoppas!

+ Kan det gå bra med mer tapas?
Ja och när vi ändå är inne på Tändsticksområdet måste jag förstås säga att jag verkligen ser framemot den nya tapasrestaurangen som ska (tror jag?) öppna i gamla Röda Korsets lokal. Också spännande.

+ Årets restauranger
Sedan ser jag självklart framemot att presentera vinnarna av JKPG Matguides enkät. Rekordmånga har varit med och röstat och vi hoppas förstås på att restaurangerna kommer bli väldigt glada för vinsten. Håll utkik på sajten, helt enkelt!

Så, det var några matsaker som jag ser framemot under 2016. Vad ser ni framemot?

Skriv en kommentar...

Vår mänskliga rättighet till frosseri

december, 2015
Visa / dölj inlägget

Julen nalkas och frosseriet är i gång. Likt en åktur på Liseberg äntrar vi julbordet och hoppar av spyfärdigt mätta, för här finns ingen måtta.

Festa loss på frestelser man sällan kommer åt, sedan fasta fram till påska. Äta tryne till knorr och allt däremellan. Det var så historian gick förr. Så varför fortsätter vi nu i dessa tillgänglighetens tider, där allt vi önskar kan serveras?

Ned i frosseriets mecka, men övertygelsen om att det är vår mänskliga rättighet att få äta oss betydligt mer än mätta.

Föråldrigt och trist, onödigt och överflödigt och rentav en spik i kistan. Jönköping-Posten tröttnade också och eftersökte därför nya rätter. För ett tag sedan var de hemma hos mig och smakade på mitt gröna julbord, där jag delade med mig av tips och recept. Vill du själv satsa på en grönare jul kan du läsa mina recept här.

Och! En riktigt god, god jul.

Skriv en kommentar...

En bit av Grekland – i Jönköping

december, 2015
Visa / dölj inlägget

I flera år har Pallas Athena varit det enda(?) stället i Jönköping som har något med grekisk mat att göra. Så när Grekiska Kolgrillsbaren öppnade tänkte jag att det var ju faktiskt något väldigt roligt. Äntligen något nytt som inte är tapas…

För att testa detta grekiska ställe tog jag med mig den enda person jag känner som faktiskt kan uttala sig om grekisk mat. Hon var gift med en grek i 17 år och har ätit en hel del mat som tillagas i Grekland eller av greker.

Tillbaka till Kolgrillsbaren. Själva inredningen och lokalen imponerade inte supermycket på mig. Det var vitt, blått och på väggarna hängde tavlor med fotografier från grekiska öar. Borden stod nära varandra och längst in i restaurangen fanns en lång bar som också gav insyn i köket.

Jag beställde någon slags blandad rätt med souvlaki, grillspett och grillad halloumi. Och jag blev positivt överraskad.

Det smakade ju faktiskt något! Souvlakin smakade inte bara salt och peppar utan hade en djupare smak, grönsakerna som serverades till var krispiga och friska, halloumin var perfekt stekt och grillspettet var också väldigt gott.

Och vad tyckte mitt sällskap då? Ja, hon som har betydligt mer erfarenhet av grekisk mat än jag hyllade den. ”Det här smakar bättre än vad det gjorde på vissa restauranger i Grekland”, och det tycker jag i alla fall är ett ganska bra betyg för något som ligger i Jönköping.

Betyget då? Ja, det blir trea – god mat, helt okej service och en inte så imponerade lokal ger ett betyg som betyder BRA. Men jag tycker att Grekiska Kolgrillsbaren i alla fall är värt ett besök.

Prisnivå:
Jag betalade 145 kronor för min huvudrätt och 69 kronor extra för halloumin. Ett rimligt och bra pris skulle jag säga. Mycket mat för pengarna också kan tilläggas.

Stället:

Ja, alltså det var ju inte jättekul inredning. Men lite känsla av Grekland hade man i alla fall lyckats skapa.

Service:

Helt okej. Trevligt. Inget speciellt. En trea.

Mat:

Jo, men en fyra tycker jag allt att den här maten är värd. Smakrik och ganska grekisk i alla fall.

Slutbetyg:

Som redan nämnt får Grekiska Kolgrillsbaren en trea. Ett betyg i mitten, helt enkelt.

Skriv en kommentar...

Ny ägare på Sjön

december, 2015
Visa / dölj inlägget

Igår kan man läsa i lokala nyhetsmedier (JP.se och jnytt.se) att finkrogen Sjön byter ägare.

Bra tycker jag! För precis som Caroline skrev i sin recension så har inte mina förväntningar införlivats de gånger jag har besökt stället.

Kan inte påstå att jag har superkoll på nya ägaren Eric Beckman, men jag har lite mer koll på gänget bakom El Duderino och det är enligt mig sköna (sjöna nu kanske..) killar med bra känsla för service, mat och dryck.

Enligt jp.se så stänger de i januari för ombyggnation, läget på Sjön är verkligen fantastiskt och det ska bli kul att se vad det tar vägen i herrarnas händer.

Lycka till säger vi på JKPG Matguide!

Skriv en kommentar...

Julbordsguide – Del 4

november, 2015
Visa / dölj inlägget

Då var det dags för del 3 av vår julbordsguide, för er som missade de första så hittar ni de andra här Del 1 & Del 2 Del 3.

Trevlig läsning!

Vi ställde fem frågor till restaurangerna:
1: Mellan vilka datum serverar ni julbord?
2: Varför ska man välja ert julbord, vad är er specialitet?
3: Serverar ni vegetariskt julbord?
4: Erbjuder ni laktos- och/eller glutenfritt julbord?
5: Har ert julbord råvaror som är ekologiska och/eller närproducerade? Om ja, hur stor del av julbordet?

VOX:

Fråga 1: Vi serverar vår julmeny ”Bye-bye julbord, hello lobster!” från den 25 november till den 19 december.

Fråga 2: Vårt alternativ till julbord är en en förrättsduo och dessert med juliga smaker. Till varmrätt har man två val av det bästa från hav och skog; smörpocherad färsk hummer eller oxfilé med ankleversmör och tryffel.

Fråga 3: Självklart har vi både vegetariskt och veganskt.

Fråga 4: Vi erbjuder alltid både laktos- och glutenfria alternativ i vår restaurang.

Fråga 5: Vi arbetar både med ekologiskt och närproducerat och i den här menyn är det ekologisk oxfilé ifrån ett utegångsdjur som är uppfödd på ett helt naturligt sätt och tomaterna är odlade i Viken i Skåne.

Pris: 495 kr

Boka bord på: voxhotel.se/restaurant/

Stora Hotellet

Fråga 1: Vi serverar Julbord mellan 26:e November till 19:e December

Fråga 2: Melker Andersson har fortsatt att utveckla och förbättra Elite Hotels Julbord. Utsökta delikatesser på små fat. Det känns som det är Du som kommer först varje gång!

Fråga 3: Nej men vi har ett modernt Julbord med mycket frukt, grönt och sallader.

Fråga 4: Hela Julbordet är noga uppmärkt!

Fråga 5: Hela Julbordet består av Svenska produkter.

Pris: Från 450 kr per person.
Boka bord på: 036-2155000
www.elite.se

Skriv en kommentar...

Julbordsguide – Del 3

november, 2015
Visa / dölj inlägget

Då var det dags för del 3 av vår julbordsguide, för er som missade de första två så här är Del 1 & Del 2.

Trevlig läsning!

Vi ställde fem frågor till restaurangerna:
1: Mellan vilka datum serverar ni julbord?
2: Varför ska man välja ert julbord, vad är er specialitet?
3: Serverar ni vegetariskt julbord?
4: Erbjuder ni laktos- och/eller glutenfritt julbord?
5: Har ert julbord råvaror som är ekologiska och/eller närproducerade? Om ja, hur stor del av julbordet?

Kroatorpet:

Fråga 1: Realese med vårt eget julöl den 4/12 tillsammans med en julafterwork
Jullunchbord serveras måndag-fredag mellan 11.30-14.00 vecka 50 och 51.
Glöggafton 8,9,10 och 15,16,17 kl 18,00 plockbord med inspiration från julmaten och naturligtvis serveras vårt eget julöl.
Jultallrikar både varma och kalla för både avhämtning och servering finns varje dag från och med v.49 och fram till julafton.

Fråga 2: Vår specialitet är att vi inte kör på med det vanliga gamla på julbordet utan försöker plocka ut godbitarna och servera dem med finess, sedan vårt egna julöl förstås.

Fråga 3: Vegetariska alternativ finns på våra julbord/jultallrikar/glöggkvällar.

Fråga 4: Vi har både laktosfritt och glutenfritt på våra julbord/jultallrikar/glöggkvällar.

Fråga 5: Vi bakar och lagar allt själva, vilket gör nästan allt närproducerat, sedan har vi glögg från Vistakulle samt egen julöl. Det som inte är närproducerat är enklare att berätta. Det är kaffet, vinet, clementinerna, apelsinerna och nötterna som inte är närproducerade:) Vi är en KRAV certifierat café och restaurang verksamhet och i vårt totala utbud måste vi ha inköp på minst 25% ekologiskt för att behålla certifikatet. Vi brukar ligga högre och vårt bröd är just nu ekologiskt till 97%.

Pris: Realese julöl och mat 99 kr, Jullunch 150 kr,
Jultallrik kall 125 kr,kall och varm 195 kr
Glöggafton 100 kr

Boka bord på:036-132286, 0739-332267  
http://www.kroatorpet.se/

Restaurang Elgordo

Fråga 1: Vi serverar Julmiddag 29/11-23/12.

Fråga 2: För att vi erbjuder en annorlunda jul med spanska influenser!
I vår julmiddag ingår 3-4 tapas Paella och dessert.

Fråga 3: Vi erbjuder vegetariska alternativ!

Fråga 4: Vi erbjuder både gluten och laktosfria alternativ.

Fråga 5: Tyvärr så har vi inget av det på Julmiddagen eftersom den är spansk influerad.

Pris: Pris 495 kr. per person

Boka bord på: 036/190010, info@elgordo.se
http://www.elgordo.se/

Sjön

Fråga 1: Vi serverar Julbord och lunch mellan 1/12-23/12

Fråga 2: Vi har endast sittande servering, antingen 3 eller 5 serveringar, med modern variant på julklassiker.

Fråga 3: Absolut, mot förbeställning.

Fråga 4: Absolut, mot förbeställning..

Fråga 5: Nej, det är inte en medveten profil på årets julservering.

Pris:3 serveringar 575kr, 5 serveringar 695kr.

Boka bord på: 036-332050
www.sjon.se

Nästa del hittar ni om några dagar, välkomna då!

Skriv en kommentar...

Högt och lågt på Sjön

november, 2015
Visa / dölj inlägget

Det är lätt, som den lekmannaskribent jag är, att falla in i ordvitsar och snusförnuftiga metaforer. Risken ökar givetvis i proportion med om man ska återge en upplevelse som fladdrar likt en geigermätare (#1) mellan högt och lågt. I lördags gästade jag restaurang Sjön för att avnjuta deras avsmakningsmenyn. Förväntningarna var, som sig bör med den ribban de själva lagt, höga. Sjön, som så gärna vill vara traktens flaggskepp har också en meny och ett kök som på pappret visar på ambition. Men desto högre förväntan, desto tydligare blir också skavankerna. Med Sjöns pretentioner ställs också högre krav på såväl helhet som de enskilda detaljerna (hål i linneservetterna?).

Tillbaka till ordvitsarna. Besöket på sjön övergick dessvärre snabbt till ett race i att formulera en spetsfundig rubrik för att etikettera upplevelsen. Varianter som bottennapp och flaggskeppet som kantrade visslade förbi i takt med att våra förväntningar för aftonen kom på skam.

Som ni förstår var inledningen på besöket inte direkt optimalt. Minst sagt. Det började med att vi fick fel bord och blev placerade i en folktom ödemark bakom baren jämfört med den stimmiga huvuddelen av matsalen som vi bokat bord i. Trots att det fanns bord lediga som inte var uppdukade fick vi svaret att det var fullt och att vi därmed inte kunde byta.

Väl förvisade till vårt bord dök magplask (#2) nummer två och tre upp. I samband med bokningen stämde vi av om det var möjligt att byta ut en av rätterna i avsmakningsmenyn mot en av rätterna i À la carte som vi verkligen såg framemot att få testa. Beskedet vid vårt bord var dock ett annat. Servitören meddelade tämligen bryskt att det absolut inte gick för sig. Ett chicken race senare fick vi servitören att i alla fall dubbelkolla med köket om ett byte gick att lösa. Och kors i taket. Det visade sig inte vara några problem. Vilket ska sägas att vi är synnerligen glada över. ”Kalixlöjrom med potatis- och purjolökscrème, gräddfil och krispig potatis” var bättre än vad man kunde hoppas på. Kvällens höjdpunkt. Ett gastronomiskt chef-d’oeuvre i sin enkelhet.

Vad var då magplask nummer tre? Vi lämnar det därhän för nu. Men ett tips till servisen är att vänta med att servera kvällens hors-d’oeuvre om nu sällskapet sippar på en whisky som aperitif. Det är få smaker som fungerar med en tjärig historia ifrån en obskyrt öde skotsk ö i Nordsjön.

För även om kvällens ouvertyr skulle kunna vara hämtad ifrån Fawlty Towers, är det när maten anländer som Sjön visar sig i ett angenämare ljus. Menyn är ambitiös och köket agerar därefter. Likt en tupp i en annars vilsen hönsgård. Man leker med lokala smaker i spännande skepnader. Skog, åker och givetvis sjö finns med i parlören. Bland annat får det småländska isterbandet en fräsch makeover i form av en krokett med pulver från torkad rödbeta. Köket avfyrar den ena succén efter den andra och vi upplever äntligen det vi så mycket sett fram emot. En smaksensation. Köket går från klarhet till klarhet och jag låter mig nöjd svepas med i köksmästaren Tom Jallows repertoar.

En av favoriterna denna kväll ”Kalixlöjrom med potatis- och purjolökscrème, gräddfil och krispig potatis” har redan berörts men tål att nämnas igen. De olika texturerna på tallriken kittlar och frasigheten av den krispiga potatisen ihop med crèmens deliciöst sammetslena konsistens får smaklökarna att göra glädjevolter. Att mat dessutom kan få en annan att fnissa som en liten skolflicka är ett bra betyg.

Ingen sol dock som inte tar fläckar. Med aftonens tredje rätt börja geigermätaren att fladdra något igen. ”Hummer och morot serveras med morotsemulsion smaksatt med ingefära, chili och citrongräs” var en kombination som vid genomläsning av menyn kittlade smaklökarna. Här får vi dock aftonens första kulinariska kallsup (#4). Samtliga andra smaker dränks (#5) i citrongräs och en ton av thai-krog dröjer sig kvar i munnen.

Hummern följs av kvällens första huvudrätt och dessvärre också den andra kallsupen. På tallriken serverades ”Lättbakad Hjälmargös med ansjovis, Kalixlöjrom samt brynt lök” och om det är något som restaurang Sjön ska leverera felfritt så bör det vara fisk. Det var den dock inte. Gösen är rejält underkokt. Trots att tillbehör och smakkombinationer är ljuvliga lämnas den första huvudrätten kvar på tallriken. Jag kan enkom konstatera att den textade presentationen av denna rätt bokstavligen är ”lättbakad”.

Köket gör nu en stark comeback med sin andra huvudrätt och bjuder på aftonens andra bullseye, ”Betor med svarta vinbär, karljohanssvamp, parmesan och rådjurssadel”. Återigen lekar man med aptitretande färger och texturer i kombination med nostalgiska rena smaker som tar en tillbaka till mormors kök. Just i kategorin ”smak” behöver man inte krångla till det och här vill ja ge köket en eloge för att man utnyttjar råvarornas ädla enkelhet. Varför man inte jobbar med hummern på samma sätt är ett frågetecken som dröjer sig kvar.

sjon2

En avsmakningsmeny gör sig tämligen svårtillgänglig i recensionsform. Texten blir lång och för att inte förlänga den ytterligare drar vi ett streck i debatten. Jag ställer mig slutligen frågande till sockervadden vi blev serverade till kaffet. Även om det må vara ett försök och frieri till barnslig lekfullhet går den tyvärr inte hem hos mig. Uppklädd kvällen till ära blir man besvärligt kladdig av sockervadd och den känns i sig långt ifrån den röda linje och tajta sammanhållning som jag i övrigt tolkat i Sjöns meny. Jag är på finmiddag. Inte cirkus.

Summa summarum blir således att det är högt och lågt på Sjön. Värt att nämna är att är när köksmästaren Tom lämnar för kvällen, vilket råkade vara strax innan gösen serverades, så dyker nivån på tallrikarna. Både servis och kök går från relativt slätstrukna nummer till att stundvis fullkomligt briljera. Sjön känns således ojämn. Frågan som dröjer sig kvar är varför man låter relativt enkla misstag spräcka den ambition som man styckvis bevisar att man kan uppnå. Ambition kräver engagemang. Och brist på engagemang leder till enkla misstag. Onödiga misstag.

I veckan meddelades omvärlden att Tommy Myllymäki lämnar Sjön. Det oroar mig föga. Tvärtom ska det bli spännande att se vart Tom Jallow kommer att rikta skutan framöver. Med ett CV innehållandes några av Sveriges vassaste kök finns onekligen kunskapen att göra Sjön till ett verkligt flaggskepp för regionen. Frågan är om modet finns att hitta en egen identitet med en tydligare förankring i den småländska myllan än vad Sjön idag har.

Prisnivå: Varmrätter på À la carte ifrån 265:- och en 6-rätters avsmakningsmeny för 850:- får anses vara en synnerligen prisvärd nivå för det kök Sjön stoltserar med.

Stället:

Den avskalade miljön är ett beprövat men inte alltid fungerande knep för att ”lyfta fram” maten som den verkliga stjärnan. Ett restaurangbesök är dock alltid mer än bara vad som serveras på tallriken. With smart interior comes great responsibilities.

Service:

Ooops! En dålig dag på jobbet räcker inte som ursäkt i en matsal med Sjöns ambitioner. Ett byte av servis rättade ut den sliriga starten som annars hade kraschlandat med ett streck i betyg.

Mat:

Ambitionen är hög och överlag levererar köket därefter. Några enkla misstag drar ner totalupplevelsen men köket visar att det kan när de vill.

Slutbetyg:

Geigermätaren pendlar mellan en trea och en fyra. Maten är en klar fyra men servicen drar ner betyget. Rejält. Med så ojämn nivå blir slutbetyget en trea. Sjön var som sagt i sina bästa stunder en ljuvlig smakupplevelse.

Skriv en kommentar...

Det var inte ren Glädje

november, 2015
Visa / dölj inlägget

En fredagskväll bestämde jag och en god vän att kvällen skulle spenderas på Restaurang Glädje. Anledningen? Jag var nyfiken på maten och vi kände nog båda två att vi behövde lite glädje…

Sagt och gjort, klockan 20.00 var vi på plats och efter att ha haft lite problem med att hitta in (det kan ju vara bra att dörren ser ut som en dörr?) satt vi till slut vid ett bord. Vi blev placerade precis vid köket, i hörnet mot den kaklade väggen. En bra plats skulle jag påstå.

Jag hade, som nästan alltid inför ett resturangbesök, redan kollat menyn på nätet och blev då inte jättesugen på något. Det såg mest ut som det var kött och potatis, typ.
Till slut beställde jag i alla fall en fisk- och skaldjursplanka och det är något som jag absolut inte ångrar.

VILKET KÄK!
Alltså, jag överdriver faktiskt inte. Plankan bestod av en laxfilé och en vit fisk som jag gissar var torsk. Båda var hur som helst perfekt tillagade och föll isär på ett sätt som nästan fick mig att fälla en tår. Utöver det fanns även musslor, rotfrukter och en kall sås. Till serverades dillslungade pommes frites.

Maten var ett riktigt glädjeämne (…) men det finns faktiskt några saker som inte var lika roliga.
Ljudvolymen – visst, det brukar vara hög volym på restauranger och det är en del av upplevelsen men det här var faktiskt hemskt. Det var knappt att jag och mitt sällskap hörde varandra.
Entrén – för en som inte besökt Glädje tidigare var det väldigt svårt att veta hur man skulle gå tillväga när man väl var inne i lokalen. Det fanns ingen skylt som sa ”Vänta på servering” eller liknande och jag tror vi hade tur som lyckades se en servitör nästan direkt. Jag tycker det ska vara tydligt vad gästen ska göra.
Servicen – personalen kändes vid varje kontakt väldigt stressad och inte särskilt intresserad av att hjälpa till eller förklara något på menyn. Det var nästan att man kände sig lite ovälkommen. Nästan.

Sammanfattningsvis då? Maten var magisk. Men i övrigt känns det som det finns saker som kan förbättras för att det ska bli ren glädje på Glädje.

Stället:

Jag gillar inredningen. Men det känns väldigt hippt. Och kanske att borden känns konstigt placerade.

Service:

Bättre kan ni nog.

Mat:

Som sagt: VILKET KÄK!

Slutbetyg:

Det är helt och hållet ljudvolymen och servicen som drar ner Glädjes betyg.

Skriv en kommentar...

Julbordsguide – Del 2

november, 2015
Visa / dölj inlägget

Då var det dags för del 2 av vår julbordsguide, för er som missade del 1 hittar ni den här.

Trevlig läsning!

Vi ställde fem frågor till restaurangerna:
1: Mellan vilka datum serverar ni julbord?
2: Varför ska man välja ert julbord, vad är er specialitet?
3: Serverar ni vegetariskt julbord?
4: Erbjuder ni laktos- och/eller glutenfritt julbord?
5: Har ert julbord råvaror som är ekologiska och/eller närproducerade? Om ja, hur stor del av julbordet?

Restaurang Glädje:

Fråga 1: Vi serverar Julbord mellan den 27/11- 23/12

Fråga 2: Vi serverar ett klassiskt och vällagat julbord. Vi lagar allt från grunden, med de bästa råvarorna. Efter maten är det alltid fullt ös, om man så väljer att fortsätta sin kväll i baren.

Fråga 3: Vi serverar utöver vårt vanliga Julbord, ett vegetariskt alternativ. Man får självklart äta från det vanliga bordet också, men man får också en huvudrätt vid sidan.

Fråga 4: Våra kockar förklarar vilket som innehåller laktos/gluten på plats, men vi försöker så långt vi kan även märka upp dessa rätter.

Fråga 5: Eftersom hela vårt koncept är uppbyggt på närproducerat och ekologiskt, jobbar vi stenhårt med detta. På vår hemsida står det vilka lokala gårdar och fiskare vi samarbetar med. Under ”Julbord” står det även med var vissa rätter har sitt ursprung. T.ex. ”Vår kära vän Bonden Björn som har sitt fantastiska kalvkött, så att vi kan göra våra köttbullar med kryddpeppar och ingefära”.

Pris: 495 kr
Boka bord på: 
Restaurang Glädje
Tel: 036-712160
www.restauranggladje.se/jonkoping/

Stockmakaren
Fråga 1: Vi serverar lunchjulbord alla vardagar i december tom 22/12.
Vi serverar kvällsjulbord följande datum 4/12, 5/12, 11/12, 12/12, 18/12 och 19/12 samt söndagen den 13/12.

Fråga 2: Svensk klassiskt julbord med egengjord kalvsylta och heminlagda sillar mm.

Fråga 3: Till viss del exempel picklade rotfrukter med kryddpeppar och kanel samt bakad rotselleri.

Fråga 4: Ja

Fråga 5: Ja, ca 25%

Pris: Pris för lunchjulbord 225:- och kvällsjulbord från 395:-

Boka bord på: 036-130410
www.stockmakaren.se

Tabergstoppen

Fråga 1: Vi serverar julbord 21 nov-20 dec. Måndag-fredag 12,00, Måndag-fredag 18,30, Lördag 13,00 & 18,30, Söndag (22/11, 29/11 & 20/12) 13,00 & Söndag (6/12 & 13/12) 12,00 & 16,00.

Fråga 2: Vi erbjuder ett hemlagat och välsmakande julbord med julmys. På 343 meter över havet erbjuder vi Smålands högst belägna julbord med en fantastisk utsikt över det småländska landskapet. Stugan är julpyntad och upplyst för att skapa rätt stämning.

Fråga 3: Vi erbjuder många vegetariska alternativ, som finns tillgängliga för alla, så som röror, sallader med mera. För de som förbeställer gör vi extra en separat kall och varm tallrik med många olika rätter så som vegetarisk ”sill”, veg. ”köttbullar”, veg. ”Jansson” och liknande.

Fråga 4: De flesta av våra rätter är glutenfria. Där det är möjligt att undvika gluten så gör vi det. För de som förbeställer gör vi några extra varma rätter glutenfria som exempelvis glutenfri Janssons frestelse. De laktosintoleranta har också många rätter att välja på från det ordinarie julbordet, men förbeställer man så gör vi flera separata rätter för den enskilde personen.

Fråga 5: Vi använder råvaror av så hög kvalité som möjligt. Där bra alternativ finns använder vi både ekologiska och närproducerade råvaror. Förra årets julbord låg runt 20 %.

Pris: Vardagar lunch 275 kr exkl. dricka.
Vardagskvällar och helger 349 kr exkl. dricka.
Barn 20 kr/år upp till 12 år.

Boka bord på: 036-64 111
www.tabergstoppen.se

Nästa del hittar ni om några dagar, välkomna då!

Skriv en kommentar...

Julbordsguide – Del 1

november, 2015
Visa / dölj inlägget

Vi har frågat samtliga restauranger i Jönköping om och hur de serverar julbord. I tre delar presenterar vi deras svar. Förhoppningsvis kan vi förenkla jakten på det perfekta julbordet… Trevlig läsning!

Vi ställde fem frågor till restaurangerna:
1: Mellan vilka datum serverar ni julbord?
2: Varför ska man välja ert julbord, vad är er specialitet?
3: Serverar ni vegetariskt julbord?
4: Erbjuder ni laktos- och/eller glutenfritt julbord?
5: Har ert julbord råvaror som är ekologiska och/eller närproducerade? Om ja, hur stor del av julbordet?

Harrys:

Fråga 1: Mellan 21 november och 19 december.

Fråga 2: Vi erbjuder ett stort julbord och efter maten har man tillgång till tre olika dansgolv på Red, Harrys och Sliver.

Fråga 3: Ja.

Fråga 4: Ja.

Fråga 5: Ja, 20 procent av vårt julbord är ekologiskt och/eller närproducerat.

Pris: 475 kr
Boka bord på: 0706-573500,  Jon@harrysjonkoping.se
www.harrys.se

Sofiehof kök & bar
Fråga 1: Mellan 27 november och 19 december.

Fråga 2: Vi serverar ett klassiskt vällagat och närproducerat julbord.

Fråga 3: Vid förfrågan serverar vi vegetariskt julbord.

Fråga 4: Vid förfrågan serverar vi gärna laktos/glutenfria alternativ.

Fråga 5: Vi försöker ha så mycket ekologiskt som det bara går, mycket av köttet är från lokala producenter.

Pris: Onsdag och torsdag 395 kr, fredag och lördagskväll 495 kr, familjejulbord lördagsförmiddag 395 kr.

Boka bord på: 036-300390,  info@sofiehof.com
www.sofiehof.com

Mäster Gudmunds källare

Fråga 1: Vi serverar julbord varje dag från 27 november till 22 december lunch som kväll och vi har dessutom catering på självaste julafton!

Fråga 2: Vår specialitet är utan tvekan kombon miljö och mat. Vi är en klassisk restaurang med idel bra mat. Julbordet består i allra högsta grad av hemlagat, alla sillar görs på plats, gravad och kokt lax, Janssons osv. Det vi inte gör själva tar vi från de bästa leverantörerna t.ex. Vaggeryds chark, Falkenbergs laxrökeri osv. Helt enkelt det skall vara en upplevelse i mat och lokal!

Fråga 3: Vi har ambitionen att göra det, dock bara mot förbeställning.

Fråga 4: Vi märker ut allt, så att var och en vet vad som innehåller laktos eller gluten.

Fråga 5: Självklart gör vi det! Utsträckningen är svårt att ge exakt, men så mycket som vi kan. Julbordet består till stor del av fisk, det är ju då frågan om vad som är närproducerat? Vi köper fisk från Norden, är det då närproducerat? Ekologiskt, ja det är samma svar.

Pris: Lunch från 199 kr. Kväll från 399 kr.

Boka bord på: 036-100640, info@mastergudmund.se
mastergudmund.se

Det var första delen i vår julbordsguide, del två kommer på onsdag.

Skriv en kommentar...

En favorit som alltid levererar

november, 2015
Visa / dölj inlägget

”Va, kan man verkligen äta där?”

Ja, så sa faktiskt en bekant till mig när jag berättade att jag hade valt att njuta av en middag på Ester Kök & Bar. Anledningen till att personen frågade var för att Ester är en restaurang som tillhör John Bauer Hotel och är kanske inte det första man tänker på när det är dags för middag i Jönköping.

Men det är faktiskt något jag tycker är väldigt konstigt. Låt mig utveckla.
Esters lokal är för det första, enligt mig, väldigt mysig. Restaurangen är inte särskilt stor och varje bord är på ett härligt sätt just ett eget bord, inte jobbigt nära något annat. Det gäller framför allt de bord som är placerade mot Södra Strandgatan, där kan man nämligen på ett lite storstadsaktigt sätt titta på människor som går förbi.

Utöver lokalen som jag då alltså tycker är väldigt mysig har både servicen och maten alltid varit femstjärnig när jag har besökt Ester. Servicen för att personalen alltid på ett trevligt, avspänt och kunnigt sätt både tar emot bordsbeställningar, placerar en till bordet och serverar mat och dryck på ett utmärkt sätt. Men kanske har det att göra med att restaurangen är lagom stor? Det känns som personalen har koll på exakt alla gäster och då blir det självklart enklare att skämta personligt och behålla ett avspänt tilltal.

Maten då? Ja, som jag skrev tidigare har jag aldrig blivit besviken. Tidigare har Ester valt att köra tapas, men har nu ändrat till ”mellanstora rätter, så för att bli mätt och glad rekommenderar vi att man tar ett par rätter per person” (obs taget direkt från restaurangens hemsida). Ett kul koncept tycker jag och även bra om man som jag ofta ingår i ett sällskap där alla har ätit olika mycket innan och där alla oftast är olika typer av matätare (vissa äter mycket, andra äter lite och så vidare).
Ett genomtänkt koncept skulle jag säga, helt enkelt.

Just den här kvällen fastnade jag direkt för två rätter på menyn – Pankofriterade havskräftor från Västkusten och Citronrisotto.
Så jag inledde måltiden med havskräftorna som serverades med apelsinsmörsås och glaserade morötter. Och det var S Å gott. Ni vet när man äter något och man inte vill att det ska ta slut så varje tugga är pytteliten? Och när man äter upp varje droppe av såsen? S Å gott var det.
Den krispiga pankofriteringen passade perfekt med havskräftans mjuka och salta smak. Tillsammans med apelsinsåsen och morötterna gjorde det att smaklökarna jublade.

Men efter den rätten var jag inte mätt. Jag funderade ett tag på att ta in ytterligare en tallrik av havskräftan men det kändes ju ändå lite tråkigt… Så det fick bli en citronrisotto. Det jag funderade på när jag såg rätten på menyn var om man lyckas smaksätta med citron utan att det bara smakar surt. Och det hade Esters kock gjort. Det smakade så mycket citron, men utan att bli surt. Väldigt god risotto. Verkligen.

Som ni förstår är Ester ett väldigt bra ställe att avnjuta en middag på. Servicen, maten och lokalen är för mig en riktig fempoängare.

Prisnivå: Havskräftan kostade 165 kronor och risotton 115 kronor så det där med mer mat för pengarna tycker jag ändå känns rimligt om man jämför med en förrätt + varmrätt på en annan restaurang.

Stället:

Lokalen är riktigt bra, lagom stor som sagt. Kanske att inredningen är lite opersonlig? Lite hotellig känsla.

Service:

Det här är service! Avspänt, trevligt och personligt. Gillar även atmosfären som personalen lyckas skapa i restaurangen.

Mat:

Kul koncept och riktigt bra mat! Kan tillägga att hamburgaren som jag har testat tidigare även den är värd höga poäng.

Slutbetyg:

Min första femma? Ja, men typ. Ester är en favorit som alltid levererar.

Skriv en kommentar...

Molto buona La Locanda

oktober, 2015
Visa / dölj inlägget

I min värld är det fortfarande Amadeus som ligger på Östa Storgatan, men det är ju helt fel. Det är ju faktiskt La Locanda som numera huserar där.

Krogen ägs av två italienska kockar som startade så sent som i september i år. Menyn är helt italiensk och man har till och med handplockat pizzabagaren från Neapel.

Eftersom jag tillbringat många av mina barndoms somrar i Italien må jag vara en smula lättköpt, men jag tycker det är trevligt när ägaren kommer ut och hälsar, italiensk musik i bakgrunden och framför allt att man får en historia till maten när man beställer den.

Ta bara en sådan sak att vattnet till pizzadegen importeras för att den ska bli exakt som i Italien, eller att man även importerar alla ingredienser och satsar på ekologiska råvaror. Man tummar helt enkelt inte på kvaliteten och det märks.

Pizzorna är tunna, krispiga och tomatsåsen är riktigt bra. Vid anblick tycks det vara en vanlig pizza men det är mer än så. Det är ju fasansfullt klyschigt, men det är en smak av Italien. Har man en gång ätit en bra pizza på en trattoria så vet man.

En sak som utmärker La Locandia är att man gör allt för att hela familjen ska trivas. Barnen tas emot med stora famnen och pennor och papper kommer snabbt fram tillsammans med barnmenyn. Dessutom får barnen hemgjord glass till dessert.

Det finns många som hävdar att man serverar äkta italienska pizzor i stan, men det här ÄR äkta vara.

Prisnivå: Pizzor från 65 till 145 kronor. Barnmeny 69 kronor och då ingår dryck och dessert.

Stället:

Ett ställe jag hoppas fler
hittar till för god service och god mat. Miljön har dock lite mer att önska.

Service:

Tar sig tid för sina kunder och man känner sig välkommen. Stort plus hur man bemöter barnen som besöker restaurangen.

Mat:

Nu testade vi enbart pizzamenyn därför låter jag det vara osagt hur resterade meny är, men pizzorna är väl värda sitt pris.

Slutbetyg:

Molto buono, diventa un quattro voto per La Locanda. Eller, det blir en fyra i betyg för La Locanda.

Skriv en kommentar...

Fort Vox satte guldkant på söndagen

oktober, 2015
Visa / dölj inlägget

En alldeles för slumrig söndagseftermiddag, efter en alldeles för livad lördagskväll, slog jag ihop frukost med lunch och gled in på brunch. Efter lång väntan, premiäråt jag på Vox Hotel.

Klockan 13.30 tågade vi in i den väldigt dunkla lokalen. Höll de på att släcka ned? När vi satte oss märkte jag att ljusen belyste precis lagom runtomkring vårt bord. Omgivningen låg i periferin, dold i mörker, och vi undvek alla andras lika trötta söndagsbekymmer.
Den välbemötande personalen bar alla samma dress. Svart och elegant, med en guldkantad väska över axeln. Stämningen var trivsam. Vi hade lika gärna kunnat vara stamkunder, för vi var redan polare med värdinnan.

Brunchen var uppdelad i tre sektioner. Förrättsbuffé, valfri varmrätt och efterrättsbuffé. Det påminde om ett julbord med finess, en micromatfestival.

Steg ett – beställa varmrätt.
Tre valmöjligheter. Fisk, kött eller vegetariskt. Lax, entrecôte eller bruschetta.
Jag valde bruschettan, och hoppades i smyg att få smaka av laxen.

Steg två – förrättsbord.
Ett gottebord för gourmander. Ostar i olika skepnader, nakna och dressade sallader. Ägghalvor med hemslagen(?) majonnäs och skivor av rökt lax, mjäll och saftig. Där fanns frukter från land och frukter från hav, charkuterier och bröd av två sorter.

Inga skyltar om vad som dukats fram – man fick lov att fråga. Trevlig tanke men under hektiska timmar; svårgenomförbart.
Jag imponerades av besticken, uppradade och nypolerade. Men när jag besteg bufféberget försvann förnöjelsen, och mina händer kletades ned av diverse redskap. Hade Vox glömt att byta bestick? Visste de inte att människor är monster som älskar att kladda ned? Slabbigt, helt enkelt.
Men maten, maten! Den hade tillagats med finess, varsamhet och kunskap. Musslorna, aningen överkokta, smakade hav och gav förnimmelse om ostron. Mineraliska och fräscha. En kallsup utan obehag, en lavett som dödar söndagssjuka.

Så, varmrätten. Bruschettan var en surdegsskiva. Grillade grönsaker under ett täcke av ost, salladsblad och majonnäs bredvid. En liten rätt med stor smak, en smal kropp omsluten av en kappa av för- och efterrätt. Jag sneglade på laxen bredvid, saftig och glansig. Var nästan rädd att andas ifall den hann falla isär innan gaffeln hann flika sönder sönder den. Den föll isär så sorglöst och elegant.

Steg tre – efterrättsbord.
Viktigast är kaffet, och tårarna kom ur maskin. Jag påmindes om att jag befann mig på hotell, gick vidare och dök rakt ned i efterrätten. Plättar med sylt och grädde, färsk frukt, ivrig att få doppas i chokladfontän. Skålar med godis, chokladmousse och petit-fourer. Jag var i himlen, jag var i godisbutiken i Pippi Långstrump.
Den lille, lille chokladmoussen – exploderande med poppande godis i – retade smaklökarna, medan den syrliga citronmarängtarteletten bidrog med fräschör. Som ett duntäcke kom vallmo- och citronkakan, sammetslen frosting på, och svepte in hela mig i behaglig tillfredsställelse.

Ja Vox, upplevelsen ni bjöd på lyfte söndagen rejält.

Prisnivå: 199 kr per kuvert.

Stället:

Fräsch och innovativ design. Varje bord var utrustat med kontaktuttag. Men det var fortfarande en hotellobby.

Service:

Mycket trevlig personal. Sneglade in i köket och stämningen var god mellan kockarna. Städpersonalen, också, verkade trivas.

Mat:

Hög standard, med en bit kvar till mållinjen.

Slutbetyg:

Vox landar på en stark 4.

Skriv en kommentar...

Smakar maten bra?

oktober, 2015
Visa / dölj inlägget

När jag går på krogen i goda vänners lag väljer jag exalterat spenderarbyxorna. Eller ja, i mitt fall klänning. Jag lägger gärna en slant på en god middag på ett bra kök. För mig är upplevelsen av en restaurang så mycket mer än en ”mysig” fredagsmiddag. Missförstå mig inte, jag kör gärna en tacoskväll i soffan men en riktig bra servering kan jag leva gott på i flera veckor efteråt.

Ett restaurangbesök är som en symfoniorkester. Alla instrument, stora som små, högljudda eller näst intill obefintliga för örat utgör tillsammans ett mästerverk. Noga framarbetat med mycket eftertanke och engagemang. Även de till synes allra minsta toner som tycks drunkna i allt annat har vävts in och i sin helhet blir det ett fulländat verk.

På en restaurang finns lika många komponenter som ska fungera tillsammans. Här spelar miljö, ambiance och menykomposition liksom service, råvaror och det man får på tallriken lika stor roll. Väldigt sällan levererar en krog en ”jackpot” men när man väl får chansen att uppleva det går man salig därifrån. Dessvärre upplever man oftare kulinariska nitlotter än sakralt välkomponerade smaker. Och inte allt för sällan går man därifrån med ett stort ifrågasättande av sin gastronomiska tro till landets kockar och kök.

Vid de mindre trevliga restaurangbesöken tillhör jag den delen av sällskapet som i dessa fall för oväsen av mig. Med all rätt, enligt mig själv. Varför ska jag sitta tyst och inte säga något när svaret på frågan om maten smakar bra är nej. Mina middagskompanjoner är inte alltid lika entusiastiska över min ärlighet och läktaren där min hejarklack borde stått ekar allt som oftast tom.

Klagoarenan är en obehaglig plats och långt utanför gränsen av mångas bekvämlighetszon. Mitt sällskap skruvar obekvämt på sig i sina stolar och böjer urskuldande bort blicken åt ett säkert håll långt ifrån skottlinjen. Att klaga på något så att den ägnade mottagaren hör är inget bra. Man gör det dock gärna och rikligt sinsemellan över bordet. På så sätt undviker man etiketten ”besvärlig gäst” och bevarar samtidigt friden och stämningen för man är ju trots allt ute för att ha trevligt tillsammans.

I Sverige är man rädd för att sticka ut och säga ifrån. Men varför ska jag acceptera att den oxfilé som jag är beredd att betala en ansenlig peng för är stekt well done istället för mitt beställda medium rare. Eller att fisken är så överkokt och torr att den smular sönder som toalettpapper på tungan. Vem hade inte krävt pengarna tillbaka efter upptäckten av ett stort hål i den nya tröja man nyss köpt på H&M? Eller nöjt sig med att bli avsläppt i Nässjö om man bokat en biljett till Stockholm? Svaret är ingen. Här hade allmänheten istället utbrustit i ett ramaskri och snabbt skickat ett sms till Aftonbladets redaktion om hur dåligt SJ levererar.

I vårt kulinariska Sverige anses det dock näst intill ohyfsat att påstå att maten kocken lagat inte smakar bra. Jag tror att detta är en allmän uppfattning långt ifrån verkligheten och hur det egentligen ser ut. De professionella köken är nog ödmjukare än vad vi vill tro och hade antagligen hanterat klagomål likt alla andra serviceinriktade verksamheter med ambitionen att i slutändan få gästen nöjd och gå därifrån med viljan att återkomma.

Genom att låta en middag passera i stumt missnöje är vi vår egna största fiende. Valet att påverka middagen är till syvende och sist ens eget även om man tvingas lämna sin trygghetszon. Det handlar inte bara om att ”klaga” då frågan ställs på om maten smakar bra. Det är kockens sätt att fukta fingret för att se åt vilket håll vinden blåser. Att i dessa fall ge ärlig feedback, bra som dålig, är i de allra flesta kök varmt välkommet.

Skriv en kommentar...

Mycket var riktigt bra på ”nya” N.E.O

oktober, 2015
Visa / dölj inlägget

Sedan ”nya” N.E.O öppnade för ett tag sedan har jag längtat efter att besöka det.
Instagram och andra sociala medier har fyllts med bilder på bord med olika tapasrätter. Bilder på middagar där man äter länge och gott.

Så blev det då min tur.
Förväntningarna var, som ni säkert förstår, SKYHÖGA.

Den här fredagskvällen hade vi bokat bord, och det var nog bra för det var nästan fullt. Vi fick ett bord på ovanvåningen, bredvid baren och just placeringen av vårt bord kändes som ett sätt att göra en matsal större än den borde vara. Det kändes mer som att sitta i en bar och vänta på en middag, än att faktiskt vara på middag.

Maten då? Jag beställde tapas och valde friterad spansk getost med honung, tryffel och hasselnötter, mozzarella, basilika och solmogna tomater, vongole med linguine och en charkbricka med serrano-skinka. Och jag blev inte besviken.

Getosten var magisk. Precis sådär lagom söt som jag vill ha den, bra balans i konsistensen mellan den friterade osten och hasselnötterna. Mozzarellan smälte i munnen och tomaterna var antagligen de godaste tomaterna jag har smakat, så gott. Pastan, linguine, hade kokats perfekt tid och såsen hade både en bra konsistens och smak.

Men allt var faktiskt inte lika gott. Mitt sällskap beställde en rostad grönsaksröra med mandel, ricotta med grillat bröd och det smakade faktiskt ingenting. Totalt smaklöst.
Så jag antar att det även på N.E.O finns bra och mindre bra rätter…

Sammanfattningsvis då. ”Nya” N.E.O levde upp till mina förväntningarna när det kom till de maträtter jag valde. I övrigt anser jag att det finns en del som borde bli bättre, atmosfären och bemötandet av personalen till exempel. Men jag kommer definitivt gå dit igen.

Stället:

Tydlig inredning skulle jag säga. Valet av stil genomsyrar hela lokalen.

Service:

Det blir lätt förvirrande när tre personer har hand om samma bord under en kväll, tycker jag i alla fall. Och inte superservicevänliga eller supertrevliga faktiskt, som jag tycker man kan förvänta sig av en restaurang som N.E.O. Bättre kan det bli.

Mat:

Som sagt – både riktigt bra och mindre bra.

Slutbetyg:

Inför besöket hade jag faktiskt gissat att N.E.O skulle få en stark fyra. Så att sätta en trea gör mig faktiskt lite ledsen. Men lär komma tillbaka och äta igen. Kanske ett högre betyg då, vem vet?

Skriv en kommentar...

Högt betyg till Rekohörnan

oktober, 2015
Visa / dölj inlägget

Jag är vegetarian av miljöskäl. När jag blev vegetarian för nästan tio år sedan, äntrade jag en kufisk värld, där jag kan bekräfta att vissa fördomar om att vegetarianer är riktiga. De äter konstigt och har ingen teve (jag äter konstigt och har ingen teve).
Men något har hänt sedan dess, och vegetarismen har normaliserats. Affärskvinnan som trycker en falafel till lunch. Tekniknörden som lägger ned timmar för att komponera det optimala receptet till fulländade vegoburgaren.
Barnen som väljer böna över höna, och konsumenten som ifrågasätter köttindustrin.

Men, nu handlar det ju om eko, eller reko. Rekohörnan, butiken som kör på 100 % ekologiskt. I slutet av augusti återöppnade Rekohörnan efter ett ägarbyte. Mina förhoppningar var höga, och det var med ett barns nyfikenhet jag hoppade in i butiken för att kirra käk. En snabb lunchdejt med min sambo, i slutet av september.

Jag kollade in menyn efter något vegetariskt, men var tvungen att fråga för att få ett svar. Mannen bakom disken kom av sig, och blev nästan lite generad när jag avbröt honom mitt i salladsuppläggningen. ”Tja… jo… Ja, vi kan erbjuda säsongens sallad, fast utan köttet”, fick jag till svar. ”Det blir bra”, svarade jag och drömde mig bort till ostdisken, vaknade till och beställde snabbt men tydligt två ”Säsongens sallad”. En utan kött, en med kött. En till mig, en till min sambo.

Medan mannen fortsatte med den föregående beställningen, sög jag in butikens atmosfär. En ganska mörk lokal för att ha så stora fönster. Sedan nyöppningen hade några nya hyllor dykt upp, några andra hade försvunnit. I övrigt var skillnaden inte märkbar. Den största skillnaden var att den italienska anda som fanns innan, hade ersatt av något slags gårdsbutikskänsla i city. Som en drive-through, där man kunde uppleva gårdslivet on the go. Lite nedbantat med andra ord, men lika sömnigt. Utbudet av varor var ungefär som innan – pesto, pasta och choklad. Tyckte mig se en tvål eller två, eller var det en kryddburk? Något märkligt i luften, ett lugnt tempo, och jag lade märke till hur solens strålar belyste de kringvirvlande dammkornen i rummet.

Nästan en kvart efter att jag klev in i Rekohörnan, påbörjades monteringen av min köttfria sallad, och i samma stund dök även min sambo upp. Jag frågade om man kunde sitta inne och äta, men Rekomannen såg tämligen förvånad ut, mumlade och gestikulerade att ”det går nog bra”. Trots att det fanns både bord och stolar i butiken, utrustade med bestick och vattenkaraff.
Vi kände oss förvirrade, och lite konstiga, så vi valde att ta en take away-sallad och sit outside in the sun. Stillsamt såg jag på när min sallad lades upp. Sakta, försiktigt, och med vördnad. Nästan som nattandet av ett barn, och nästan lika sövande. Rekomannen fyllde den ekologiska pappersskålen med dressade salladsblad, lika delikata som spänstiga. Med försiktighet lades några rostade rotfrukter i. Lila morötter, palsternackor i ojämna former och tunt skivad fänkål.

Iväg vi gick, men våra sallader, träbestick och varsin skiva surdegsbröd (riktigt surdegsbröd med bra skorpa) och satte oss i solen. Jag hoppade rakt ned i salladsskålen, simmade runt bland smakerna. Upp och i igen, utan att låta mina smaklökar torka. Doftade, iakttog och kände. Jag kände mig hemma – hemma i trädgården där jag växte upp. När jag bet i en av de alla olika stora tomaterna, kunde jag likaväl ha pallat en tomat från mammas växthus.
Just den smaken.
Smaken av sol och värme, och förväntan. De där rostade rotfrukterna var krispiga, och alldeles lagom salta, dressade i en kappa av ekologisk olivolja och touchad av syran från vinäger. Kan det ha varit äppelcidervinäger? Inte vet jag, men smaken kändes så äkta.
Vitkål, rostade frön, pesto alla Genovese (helt fri från potatisflingor) dansade runt i min mun, och för en stund var det fortfarande sommar, långt in i september. Pricken över i:et, slaget i magen, körsbäret on top, var delikata små kaprisknoppar och tunna skivor av parmesan. Sältan, åh sältan, var perfekt.

Men, precis som ett körsbär on top, skulle man önska mer än vad som fanns. Emellertid är det kanske så det ska vara. (Eller nej, jag hade verkligen velat ha mer ost).

För att knyta ihop min berättelse, så återgår jag till vegetarismen. När jag blev vegetarian, upplevde jag en kufisk värld, för att sedan se den utvecklas och bli något som idag inte är särskilt märkligt alls. Kanske är det likadant med den ekologiska kulturen, att just nu när allt fortfarande känns så nytt och främmande är det kufiska eldsjälar som syns. Ge det lite tid, och ät ekologiskt med hull och hår. Låt Rekomannen få ta sin tid med sin salladsuppläggning; det är i grund och botten inte det påklistrade leendet som gör maten, utan råvarorna. Och tro mig, råvarorna – de fanns på riktigt.

Prisnivån: Jag fick betala fullpris på min sallad, som var identisk med original men där köttet hade uteslutits. Runt 85 kronor.

Stället:

Sömnigt och vardagligt, ville ha något som gav större intryck.

Service:

Stället drivs av någon som har mer passion för mat än förståelse om service.

Mat:

Allt ekologiskt bör hyllas, så även denna hörna. Det kändes autentiskt.

Slutbetyg:

Genuin mat, men synd att alternativen var så få. Varför inte kasta i lite extra ost? Småsaker, småsaker som gör så mycket.

Skriv en kommentar...

Skamsköljning och falukorv

oktober, 2015
Visa / dölj inlägget

Häromdagen så ringde det på min telefon, det var Torbjörn Berlstedt på Jönköpings-Posten som ville träffa mig och prata om den internationella vegetariska dagen.
Helt ärligt så skiter jag fullständigt i sådana temadagar och hade i ärlighetens namn inte ens koll på att den existerade.
Men jag blev väl smickrad antar jag – så jag tackade märkligt nog ja och fick panikartat röja undan det värsta kaoset i vår lägenhet och googla lite snabbt om vad den här dagen ens gick ut på. Det gäller ju att vara förberedd tänkte jag. Listig är mitt andranamn.

Intervjun blev hyfsad, jag fick fram det jag ville ha sagt, åtminstone något sådär. Jag pratade lite om mina samvetskval, något som jag berört på den här sidan innan tror jag? Hur jag kände mig som en skurk för att jag var högst delaktig i att äta vår planet till döds.
Som om inte det var tillräckligt så plågades jag av en skam över att jag inte kunde ta steget, det enkla lilla steg att lämna köttet bakom mig och inte se mig om igen, någonsin.
Ni som känner mig vet ju att jag är lite neurotiskt lagd, för att uttrycka det milt, så de här tankarna plågade mig o det grövsta.

Samtidigt som mina husgudar skaldade att veganism minsann var det yttersta tecknet på barmhärtighet och medkänsla så stoppade jag i mig falukorv och stuvade makaroner med gråten i halsen.
Nu raljerar jag förstås, någon gråt hade jag aldrig i halsen, men ångest – det hade jag!

Sen kom den, dagen D – eller natten N kanske man säger? För det var inte på dagtid, det var under arla morgontimme jag tog beslutet.
Jag lämnade animalierna bakom – och jag har inte för en sekund ångrat det, tvärtom, det var det bästa beslut jag någonsin tagit.

För djuren, för miljön, för mig själv.

Skriv en kommentar...

Pizza Hut – lovar runt och håller tunt

oktober, 2015
Visa / dölj inlägget

Broschyrerna och reklamen lovar högtidligt att Pizza Hut är platsen där man kan ”Frossa i världens bästa pizzor” och eftersom jag behövde något snabbt och enkelt i lunchväg föll valet på Jönköpings senaste pizzeria.

Pizza Hut är en internationell restaurangkedja som har funnits sedan 1958 och säger sig ha över 12 000 restauranger världen över. Men restaurangen på A6 har enbart funnits i knappt en vecka och jag antar att det är nyhetens behag som gör att restaurangen fortfarande är full fastän lunchtiden med råge är över.

Restaurangen är fräsch, allt är ju nytt men den känns genast bekant på något sätt och plötsligt inser jag vad det är, det är en skolmatsal.

Borden är utplacerade lite här och var, några bås, en disk för sallad, en disk för pizza och en disk för dryck. Nästan så man förväntar sig att en mattant ska komma fram och påminna en om att ställa bort tallriken i disken när man är klar.

Ljudnivån är hög och det är varmt, jag får börja med att armbåga mig fram för att ta något att dricka, vilket innebär att jag samtidigt måste passera den långa kön av hungriga gäster som väntar på att pizzorna ska bli färdiga.

Jag förstår att det är nytt och man har inte riktigt funnit rutinerna, men det mest primära borde väl ändå vara att man har mat så det räcker till gästerna? Har man lunchbuffé fram till 15.00 varje dag så borde man planera därefter.

Själv fick jag vänta 15 minuter för att lyckas slita åt mig en liten pizzaslice innan all pizza var slut, sedan var det bara att ställa sig i kön igen och hoppas på att få någon av de tre pizzasmakerna som serveras under lunchen.

Det är väl bara att konstatera, har man en gång ätit på Pizza Hut, tja, då har man ätit på alla. Det är standardiserat och ärligt talat, det smakar absolut ingenting. Knäckebröd med smör i skolmatsalen hade förmodligen varit en större smakupplevelse.

Pizza Hut kommer med all säkerhet att överleva i Jönköping, läget är bra bredvid E4:an och A6. Men man åker till Pizza Hut för att få något snabbt, man åker inte till Pizza Hut för att man vill ha en bra pizza.

Det spelar ingen roll hur än mycket man försöker indoktrinera gästerna att man har världens bästa pizza, då måste man också leverera.

Prisnivån: 85 kronor för lunchbuffé och då ingår dryck och kaffe. För 10 kronor till så får du tillgång till glassbuffén.

Stället:

Det är ju helt nytt, så allt är ju givetvis fräscht.

Service:

Jag har svårt för när personalen står bakom baren och SMS:ar samtidigt som borden är fulla av disk och folk inte har någonstans att sätta sig.

Mat:

Bara nej. Det räcker så.

Slutbetyg:

För att använda skolspråk, helt klart ett F.

Skriv en kommentar...

Ta chansen krögare!

oktober, 2015
Visa / dölj inlägget

Hej alla och speciellt du som driver restaurang i 036-området.

Vi på jkpgmatguide.se kommer i år att sätta ihop en liten Julguide.  En Julguide med en lista över vilka restauranger som serverar något som på något sätt är speciellt för julen. Så, serverar ni julbord eller har något annat julerbjudande?

Kontakta oss så får du vara med i vår julguide! Du når oss på hej@jkpgmatguide.se

Alla ni andra som läser det här. Boka inte julbord innan ni har läst vår guide, förhoppningsvis kommer den underlätta själva planeringen. Och förresten, tipsa oss gärna om restauranger att recensera eller andra saker i mat-Jönköping!

Hörs och ses!

//Bloggredaktionen, JKPG Matguide

Skriv en kommentar...

Freddies ger sin syn på saken

oktober, 2015
Visa / dölj inlägget

Det händer faktiskt ganska ofta att restaurangägare eller andra hör av sig till oss efter en recension eller ett blogginlägg. För ett tag sedan (typ förra veckan) skrev jag ett inlägg om Freddies. Det där stället som skulle bli en sportbar vid Munksjön men som då presenterades som något mer åt bistro/kafé-hållet.

Men i alla fall.
Efter just det inlägget fick jag, eller vi, faktiskt ett mejl. Ett mejl signerat av Ken Strand, som är fastighetsrådgivare för just Freddies i Jönköping. Han ville utveckla det som stod i artikeln, från Jönköpings-Posten, och förklara lite mer om upplägget.

Och SJÄLVKLART är det här mejlet inte bara något som jag eller de andra i JKPG Matguide-gänget ska ta del av. Vi skriver ju för läsarna och Jönköpingsborna.

Så varsågoda, här kommer mejlet från Ken Strand – eller en del av det i alla fall:

”Fredrik Ljungbergs restaurang-/franchisekoncept ändrar namn till ”Freddies” i samband med öppning av verksamhetens etablering i Jönköping. Freddies har med stöd av Ken Strand på Epiphany Invest och Fredrik Hansson på Okidoki Arkitekter utvecklat ett nytt Designkoncept som hämtat sin inspiration och bygger på kvaliteter från en modern bistromiljö och en vardagsrumsmiljö.

”Freddies kommer fortsatt att bjuda på sportupplevelser. Samtidigt vill vi att Fredrik Ljungbergs vision om att skapa en miljö och en upplevelse för kvinnor och familjer ska komma till sin rätt. Ambitionen med Freddies är att det ska vara en lika trivsam upplevelse när kompisar eller föräldralediga vill ses över en fika, när tjejgänget vill ta ett glas champagne efter arbetet, som när kollegor vill ta en lunch eller när det är dags för familje- eller klubbmiddag, och då med eller utan sport. Freddies har fördelen att inte ha en lång historik med kopplingar till den traditionella Sportsbaren och vi väljer därför flexibla lösningar för både teknisk utrustning och bra lokalplanering. Det ger besökaren möjlighet att trivas i olika trygga zoner i våra bistro- och vardagsrumsmiljöer. Vi hoppas upplevelsen ska kännas mer modernt, lätt, varm och ljus.” Säger rådgivaren Ken Strand.””

Ni får tolka det hur ni vill, men det är framför allt en sak som jag hänger upp mig på… Men mer om det när Freddies har öppnat…

Skriv en kommentar...

Jag fick mina fiskar varma…

oktober, 2015
Visa / dölj inlägget

Körde lite lunch ute på stan häromdagen med en kollega, och vi testade ett för mig nytt ställe.
Vi hamnade på Sushi Latino en enligt de själva sushibar som förenar traditionella österländska smaker med det bästa i det västerländska och latinamerikanska köket.

In går vi i en vad det ser ut som utifrån, en oansenlig liten lokal. Men inne är det fräscht, ljust och trevligt med härlig bakgrundsmusik. Skönt att slippa de traditionella drakarna, guldfiskarna och allt annat som tvunget ska vara på sushirestauranger. Restaurangdelen är ganska liten men upplevs inte som trång, snarare mysig.

Vi blir glatt välkomnade av personalen och från lunchmenyn väljer jag alternativet businesslunch.
Man beställer i baren, för att sedan sätta sig och så blev det bordsservering.

Här kommer den lilla twisten, det är en blandning mellan varma och kalla sushi, samt även små vårrullar och dumplings.

Jag är väl ingen van sushiätare, men jag gillar det och har testat andra sushiställen i stan. Men det här passar mig perfekt. Gott, fräscht och en bra mix av varmt och kallt. Lite mer än den vanliga sushilunchen alltså.

Sushi-latino

Prisnivå:
99 kronor för businessvarianten, vanlig 10 bitars kostar 80kr. Måltidsdricka, misosoppa, kaffe och kaka ingår.
Ett högst rimligt pris.

Stället:

Härligt fräscht.

Service:

Trevlig personal och bra lunchservice.

Mat:

Det här är bra mat. Allt känns fräsch och allt är gott.
Även ni som inte vågar sushi i vanliga fall, våga prova de varma. Mums.
I mitt tycke bäst i stan hittills.

Slutbetyg:

Det får en fyra, jag är supernöjd för att vara lunch. Kör all in på bordsservering och kanske en lite roligare dessert istället för torr kaka så är femman snart där.

Skriv en kommentar...

Tänk smart istället, Freddies!

september, 2015
Visa / dölj inlägget

I början av september tyckte jag att det var dags att försöka reda ut vad det är som händer i mat-Jönköping. Då skrev jag den här listan, men eftersom det tydligen händer hur mycket som helst i den här staden är det nog dags för en liten koll av vad som har hänt sedan dess.

Till att börja med tänkte jag lyfta Freddies. Ett ställe som den förre fotbollsspelaren Fredrik Ljungberg har något att göra med och som ska öppna i nybyggda Atollen precis vid Munksjön. När nyheten släpptes var det med orden om att det skulle vara en sportbar som skulle öppna i mars. Nu är det september och Freddies har inte öppnat och verkar även, inför den så kallade öppningen i höst, byta bana. Nu blir det mer åt kafé- och bistrohållet, enligt Jönköpings-Posten.

Och det är så klart superknäppt. Varför?
Självklart är det så att det kryllar av sportbarer i Jönköping. Det vet vi. Men precis på samma sätt som det kryllar av sportbarer finns det en hel del ställen med just inriktningen kafé och bistro vid Munksjön. Jag tänker främst på grannarna i form av Coffeehouse by George och Bryggan. Varför öppnar man då ännu ett sådant ställe?

Ja, antagligen för att Bryggan och Coffeehouse går bra. Det är ofta mycket folk och det kan ju säkert få den som nu ska driva Freddies att tro att det är lätt att lyckas med det konceptet. Så tror jag inte är fallet, och jag tror att Freddies vore mer smarta om man satsade på sportbarkonceptet. Ett koncept som de inte skulle bli ensamma om i Jönköping, men i alla fall vid Munksjön.

Och så var det en annan nyhet då.
Snart öppnar Pizza Hut vid ”nya” A6. Här kan man se bilder från restaurangen och visst ser det fräscht och inbjudande ut?
Jag kan i alla fall lova att det antagligen blir ett besök till Pizza Hut hyfsat tidigt efter öppningen…

Skriv en kommentar...

Familjär stämning och bra Sushi på Öster

september, 2015
Visa / dölj inlägget

Under min studietid i Borås spenderade jag en och annan CSN-krona på Sushirestaurangen EEST. Jag skulle faktiskt kunna drista mig så långt att säga att det var ett stammisställe.

Men sedan när jag flyttade tillbaka till Jönköping har det inte blivit så mycket Sushi. Därför passade jag på att testa Samurai Sushibar när jag ändå var nere på Öster.

Samurai är en av Jönköpings sju sushirestauranger och har väl inte världens bästa läge på Östra Storgatan. Lokalen är liten men mysig (läs: en smula kitchig). Stämningen är familjär, personalen hejar glatt och man får ett trevligt snack samtidigt som man beställer maten.

Jag valde en mellansushi, eller nio bitar. Inte för att det kanske är favoriten, men för att man då får smaka både av både Nigri och Maki.

Maten serveras på speciella tallrikar som är gjorda för Sushi, vilket gör att det är trevligt upplagt men också förenklar ätandet.

Man får rejält med mat, fina stora fiskbitar som är väl proportionerligt tillsammans med riset. Ingefäran är dessutom inte alls så besk som den ibland kan vara.

Sojan är inte för salt och jag uppskattar att varje Maki har sin egen smak. Det enda att klaga på är väl att det är en aningens för mycket Wasabi i Nigrin, men å andra sidan är det ju en smaksak.

Vill man ha läsk till maten får man dock gå någon annanstans. För här säljs endast vatten på flaska samt olika drycker från Japan. Kul och annorlunda, då det passar väl in i konceptet.

 

 

Prisnivå:
89 kronor för en mellansushi är väl lite av standard när det inte är dagens lunch. Misosoppa kostar 15 kronor. Dryck kostar mellan 15-25 kronor.

Stället:

Lite kitchig med japanska inslag.

Service:

Välkomnande och glatt.

Mat:

Klassiska Sushirätter med generösa portioner.

Slutbetyg:

Den goda Sushin och den trevlig personalen gör att det blir en stark trea.

Skriv en kommentar...

Kocklandskapet 2.0

september, 2015
Visa / dölj inlägget

Söndag morgon. Kaffe. Mitt lugna reflekterande jag återupplivas sakta men säkert efter en vecka med uppkavlade ärmar och snabba fötter snarare än filosofiska långkok.

Tankarna vandrar åter till gårdagskvällens vanligt förekommande fråga från gäster på hotellet. Fantastisk mat! – har du utbildning i kök? Repliken på den frågan är alltid lika försynt besvarat med ett blygt nja; jag har gått Hotel & Restaurant Management-utbildning. I den ingick ett halvår i kök. Här vacklar jag på mina annars så självsäkra fötter.

Jag följer upp med att som född och uppvuxen bakom en receptionsdisk, i ständig kontakt med portierer, städerskor, servitörer och inte minst kockar, har man sett och lärt sig en hel del. Med en mor och far som har arbetat i hotellbranschen i över 40 år har de alltid varit och fortsätter att vara goda lärare. Mor har lagat mycket mat på sina hotell.

Jag har lärt mig av de bästa, utropar jag och ler nu övertygande. Trots det känner jag mig genomskådad och skrapar nervöst med ena foten. Känner att svaret inte riktigt duger. Jag har ju ingen ”riktig” kockutbildning.

Reflekterandes över varför jag alltid ska försöka övertyga folk i den här frågan, som om jag stod inför en jury med en slutgiltig avvaktande dom, kommer jag fram till att jag uppfostrats så. Inte av mina föräldrar men av branschen. Det gamla gardets övertygelse om att förutsättningen för att klassas som en ”äkta” kock är en gedigen och framförallt lång utbildning. Gärna ett par år i Frankrike under någon Michelinbelönad mentor.

Förlegat, tänker jag. Förlegat som i att eran av denna typ av kockskolning inte längre är allenarådande. Passion är lika viktigt som hantverksskicklighet. Kunskap är inte längre något exklusivt. Förvärvat och förärat av ett utvalt få. Skråets makt bryts av en generation vars naturliga kunskapsinhämtning kommer ifrån nyfikenhet och passion snarare än katedrar och pekpinnar. Ny teknik, mångkulturella samhällen, nya resevanor. Ja, ni har säkert hört trollformeln i andra sammanhang.

I mina ögon blåser idag en stark vind av acceptans igenom restaurangbranschen. Den andas reform där kockar likt konstnärer accepterar genier utan korrekt och ansenlig utbildning. En persons smaklökar måste kunna anses vara goda och raffinerade utan diplom ifrån en lång utbildning eller skola med anrikt namn. Och de goda smaklökarna tillsammans med passion bör väl vara krav nummer ett för att lyckas som kock. Jag måste säga att jag trivs i den amerikanska ryggdunks-kulturen där man pushar någon annan med ett ”klart du kan” istället för det svenska ”du ska inte tro”.

Själv kan jag inte påskina att min sex månaders långa utbildning bidrog till speciellt mycket vad gäller mina egna färdigheter i köket. Jag hade en fransk lärare med namnet Javier som älskade att dela med sig av sin exceptionella förmåga i att göra mandelflarn och ägnade 180 dagar av mitt liv i en minibuss med att pendla fram och tillbaka till Nässjö där skolan hade sitt kök. Inte lika fancy som Paris kanske.

Faktum är att jag aldrig haft tanken på att jobba i kök men i samband med övertagandet av hotellet föll denna uppgift på min lott. Dels för att jag älskar att laga mat, dels för att ingen annan fanns att tillgå. 2146 dagar senare kan jag konstatera att övning ger färdighet.

Med detta vill jag absolut inte förminska vikten av kulinarisk utbildning utan snarare hålla med om att min utbildning i kök var alldeles för kort. Man blir inte kock på sex månader.

Jag vill slå ett slag på förändringens trumma för andra som likt mig själv får privilegiet att ta plats på matlagningsarenan. Jag är och lär aldrig bli en mästerkock. Likväl älskar jag smaker, dofter och matlagning lika mycket som vilken annan ”chef” som helst. Jag huserar dock gladeligen bland mina kastruller i mitt lilla kök på Hotel Amalias Hus, det räcker för mig.

Så, till alla er där ute som likt mig kämpar på i era restaurangkök utan att vara utbildad kock hoppas jag ni håller med mig om att vi och kocklandskapet 2.0 är här för att stanna.

Skriv en kommentar...

Ett lunchställe med potential

september, 2015
Visa / dölj inlägget

Att byta arbetsplats kan bli ett ypperligt tillfälle för att utforska och hitta nya restauranger. Så har det blivit för mig som sedan ett tag tillbaka nu huserar på Ljungarums Industriområde under arbetstimmarna.

Vad har jag då hittat under den här första tiden? Ja, ett par ställen faktiskt. Några som jag inte visste fanns, några som har imponerat och några som har blivit en besvikelse.

På Industrigatan ligger Bangkok kök, en lunchrestaurang som faller inom den första av de ovannämnda kategorierna. På min arbetsplats går den under smeknamnet ”Thaistället”, men det avslöjar inte särskilt mycket om vad stället erbjuder.

Utan att direkt veta antar jag att grundtanken med Bangkok kök är att erbjuda en snabb lunch som består av rätter ur det thailändska köket. Lunchen består av en buffé som, den dagen jag besökte, bestod av bland annat friterad fisk, vårrullar, nudlar, wok och ris. En bra blandning och mycket av en ”klassisk” asiatisk buffé. Tyvärr.

Nu är jag inte expert på det thailändska köket och jag har inte heller smakat någon klassisk rätt på plats i Thailand – men enligt vad jag har hört finns det thailändska maträtter som är riktigt bra. Därför kan jag tycka att det är synd att Bangkok kök inte har satsat fullt ut på det, utan istället blir ännu en asiatisk bufférestaurang. Att de utöver den Thailand-inspirerade (?) buffén även serverar svensk husmanskost gör mig både förvirrad och besviken. Förvirrad för att svensk husmanskost inte har några släktskap med Bangkok (borde ju inte ha det i alla fall…) och besviken för att de som driver restaurangen uppenbarligen tänker att thailändsk mat inte räcker för att få lunchgäster.

Men men. Maten smakade gott och det var faktiskt mer smakrikt än vad en asiatisk lunchbuffé brukar vara… Det kanske inte säger jättemycket om maten, men det var en okej lunch (= det gick snabbt och jag blev mätt).

Jag tycker att idéen är god med en lunchrestaurang som serverar thailändsk mat, men det når helt enkelt inte riktigt hela vägen fram. Det finns med andra ord gott om potential.

Lokalen då? Här skulle jag också säga att det finns en stor dos potential.
Matsalen består av två delar; den ena med utsikt mot parkeringen med stora fönster och då också mycket ljusinsläpp. Det var ett trevligt inslag och fick den i övrigt tråkiga lokalen (gult trä är inte supernice) att kännas speciell.

Jag tror att ni redan har förstått hur jag kommer att sammanfatta det här?
Bangkok kök var okej och är en restaurang som helt klart att chans att bli något bra. OM man nyttjar lokalen och låter den thailändska maten spela huvudrollen.

Prisnivå:
79 kronor för lunchbuffén. Ett bra lunchpris tycker jag och buffén tillsammans med smör, bröd, salladsbuffé, räkchips, dryck, kaffe/te och kaka ingår.

Stället:

Det är okej.

Service:

Väldigt tillmötesgående och trevlig personal.

Mat:

Jo, men det var gott.

Slutbetyg:

Ett medelbetyg till ett lunchställe som jag tror kan bli betydligt bättre.

Skriv en kommentar...

Tapas, ägarbyte och flytt – fem matnyheter i JKPG

september, 2015
Visa / dölj inlägget

Först och främst ska jag vara tydlig med att förklara att det här med listor inte kommer att bli någon supervanlig grej här på JKPG Matguide. Även om jag tycker att det kan fylla sin funktion ibland är det ju faktiskt ganska tråkigt med, hehe.

I alla fall.
Här följer fem nyheter som på något sätt rör restauranglivet i Jönköping. Både positiva och negativa. Men mest positiva vilket nog bara kan betyda en sak – Jönköpingsborna gillar mat.

+ För ett tag sedan blev det klart att den asiatiska snabbmatsrestaurangen Mr Rice kommer att öppna på Atollen. Snabbmat är väl inte jättekul, men kul med asiatisk snabbmat i alla fall.
Förhoppningsvis kan Mr Rice bjuda på bra råvaror, ”äkta” asiatiska smaker och något helt unikt för Jönköping.

+ Hasse på Sjökanten, som Henrik Cato recenserade här, kommer att byta ägare. Eller det är i alla fall vad den nuvarande ägaren hoppas när hon nu säljer restaurangen. Försäljningen förväntas ta drygt ett halvår och under den tiden kommer verksamheten att fortsätta som planerat.

+ Ännu en tapasrestaurang (suck….) ser ut att möta Jönköpingsborna under hösten. Det är på Tändsticksområdet, vägg-i-vägg med Tegel och i Röda korsets gamla lokal (till vänster på bilden ovan), som Aydin Tassel kommer att öppna en restaurang med fokus på spansk mat med tapas och pinchos. Spännande, men lite tråkigt kanske (här är lite mer tankar om alla tapasrestauranger).

+ Tommy Myllymäkis ”restauranggrupp” förändras och i samband med det flyttar Jönköpings Matbolags cateringverksamhet till Spira. I Matbolagets lokal flyttar Taste of Beirut, som i nuläget finns på Torpa nära nya Munksjöstaden, in och utökar sin verksamhet.

+ La Vinoteca Ruedas har varit stängt för ”renovering” ett tag men nu är det äntligen klart vad det är som händer bakom de stängda dörrarna. Det nya konceptet, som kallas Peppinos Deli (till höger på bilden ovan), ska erbjuda take and bake-pizza (du bakar klart pizzan hemma) och kallar sig för pasteria och pizzeria. Kan bli ett spännande koncept, bra läge är det i alla fall.

Skriv en kommentar...

Lyxig avslutning på helgen

september, 2015
Visa / dölj inlägget

Vox Hotel har i november funnits ett år i Jönköping och det är faktiskt första gången som jag testar brunchen.

Det är trendigt, modernt och det första man gör är att mötas av tjejer i korta svarta klänningar med små handväskor (?) som käckt hälsar oss välkomna. De ger oss en guide i hur brunchen fungerar och innan vi får vårt bord får vi gå till receptionen för att välja vad vi vill ha till huvudrätt.

För Vox har ingen vanlig brunch, man får nämligen äta förrättsbuffé, beställa huvudrätt och sedan avsluta med en efterrättsbuffé.

Som nästan alltid är det fullbokat och vi får ett litet bord mitt i smeten där det är både trångt och mörkt. Vilket är sådär när man har med sig en 5-åring som har svårt att sitta still.

Jag förstår att man eftersträvar en avspänd miljö och man har tydligt profilerat sin önskan om att bli ”Jönköpingbornas nya vardagsrum”, men jag vill gärna se mitt sällskap och vad jag äter. Något jag verkligen inte vill känna är bordsgrannens armbågar i sidan när hen skär sin mat.

Men förrättsbuffén är gedigen och det finns allt ifrån flertalet vegetariska alternativ till plockmat, ostar och en farligt god räkröra. Köerna är långa, men faten fylls på hela tiden och det går smidigt att få maten.

När vi har ätit klart förrätten kommer en servitris och plockar bort tallrikarna och meddelar samtidigt köket att vi är redo för våra huvudrätter. Bara ett par minuter senare är maten klar och vi får in en entrecôte som i sin enkelhet är riktigt bra.

Avslutningsvis är det dags för den lyxiga efterrättsbuffén. Till 5-åringens stora förtjusning finns det både chokladfontän och pannkakor. Styrkan är dock att det finns något för alla, vare sig man vill ha några karameller till kaffet eller frossa loss på pajer och kakor.

Prisnivå:
Priset 199 kronor kan tyckas saftigt, men då ingår måltidsdryck och kaffe. Ett stort minus är att barn betalar fullt pris.

Stället:

Trevlig inredning med öppet kök. Tyvärr är det mörkt och trångt i restaurangdelen.

Service:

Oklanderlig service. Ett väldigt trevligt bemötande.

Mat:

Varierat utbud. Det finns något för alla preferenser.

Slutbetyg:

Bra mat. Bra service. Bra brunch. Vox Hotel är väl värt ett besök. Men ett tips, boka fönsterbord.

Skriv en kommentar...

Hej, jag är också ny här!

september, 2015
Visa / dölj inlägget

Nu för tiden skriver jag mest formella mejl, drar iväg en och annan tweet, försöker skriva något fyndigt på Instagram eller formulerar rutiner på jobbet.

Så när Alice frågade mig om jag ville skriva för JKPG Matguide jublade jag. En chans att få skriva något annorlunda men också ett sätt att få ett legitimt skäl till att äta mig igenom Jönköpings växande restaurangutbud.

Jag är född och uppvuxen i Huskvarna och valmöjligheterna där bestod väl mest av Thögersens grill, Biblos och Huskvarna Stadshotell. Vi får inte heller förglömma den riktiga skolmatsalen för oss Sandaelever, Pizzeria Jamaica vid Huskvarna Station.

Vem är då jag?

Jag heter Ellinor Magnusson, bor i Jönköping med min man och 5-åriga dotter.
Vanligtvis arbetar jag som rektor i grannkommunen Ulricehamn. Min vardag består därför mestadels av antingen skolmat eller dagens lunch. Det innebär att jag i princip har varvat det snäva restaurangutbudet som finns i Ulricehamn. Flera gånger om.

Min egen matlagning kanske vi ska tala tyst om, jag har mina paradrätter men uppskattar desto mer bra käk och speciellt när någon annan har tillagat det.

Det finns två saker som jag aldrig tackar nej till i matväg och det ena är skaldjur, det andra är efterrätt.

Till sist är det väl lika bra att erkänna, ja, jag är kräsen när det kommer till mat!

Skriv en kommentar...

Höga förväntningar, men Brasseriet nådde inte fram

september, 2015
Visa / dölj inlägget

Brasserie Park, Brasseriet. Bakgården till allas vår koloni och Jönköpings hetaste matduo.

Med minnet färskt av Tegels smaksensationer, och kollegors lovord om rödbetssalladen, gick jag alltså på AW, med min far. Klockan 20.00, en halvljummen sommarkväll i juli när vindarna svalkade som mest.

Första intrycket, var ganska intetsägande. Folk satt och åt, några stod vid baren, och alla verkade ha det ganska lagom trevligt. Lite sådär som man har en fredag, när jobbveckan glider över mot ledighetsdagarna. Lokalen försökte anamma en fransk, industrialistisk anda och lyckades något sånär. Vanligtvis gillar jag höga tak, men takhöjden fick den där personligt pittoreska franskheten att tonas ned. Det kändes inte riktigt genuint. Speglarna däremot, dem gillade jag.

När vi frågade efter bord för två, blev vi erbjudna att sitta i baren och dricka ett glas vin innan vårt bord skulle bli ledigt, men den unge och något ivrige bartendern var snabb med att påpeka att vi sedan skulle behöva betala för drycken.

Vinet var gott, och det fanns klassiska viner inte bara från Frankrike. Men inget ekologiskt.

Menyn. Ja, den var fransk! För en vegetarian fanns det flera alternativ, tyckte min far. Det fanns tre. Men jag hade redan bestämt mig sedan innan och såg rött, det vill säga; jag beställde rödbetssalladen. Klassisk rödbetssallad med diverse småblad, surdegsskiva och feluttalad chèvre, självklart toppad med runny honey och valnötter. Varken mer eller mindre klassisk än så. Vilket inte är fel, men kanske inte heller vad jag hade förväntat mig. Men om det säger mer om mig eller restaurangen, är upp till er.

Så till kvallen, kvaliteten upphöjt med kvantiteten. Nå, kvantiteten var väldigt lagom en fredagskväll i juli. Salladsbladen var pigga och krispiga, och visst hade de lyckats få till balansen mellan syran och sötman. Honungen slog igenom på ett ypperlig sätt, både med rustik smak och nedtonad sötma. Däremot var den saltbakade rödbetan inte sådär mjäll och rostad som man vill; sötman hade inte riktigt nått sin maximala styrka. Inte heller getosten var riktigt där, utan förblev lite halvtillagad med endast viss förnimmelse om karamellisering. Surdegsbrödskivan var emellertid rostad, men till den grad att mina tänder hade problem att tugga isär den. Hade det inte varit en enda stor skiva i botten av salladen, utan små krutonger, hade den säkerligen höjt salladen istället för ett bli lämnad kvar jämte min honungsnedfläckade linneservett.

Personalen var trevlig, men något okunnig. Jag uppskattar när personalen är engagerad och upplyser mig om de där smådetaljerna som gör just deras mat speciell just den kvällen.

I slutändan är jag kluven. Jag gillar stuket och det är definitivt ett av Jönköpings bästa matställen, men Brasseriet känns ungt och behöver mogna. Klassiska rätter, utan konstigheter, som en finfransk krog driven av en hipster som inte vill vara hip. Det här är bra, men det kan definitivt bli bättre.

 Prisnivå:
139kr för min sallad, som var en ”lite mindre” rätt,  kändes ändå som ett helt okej pris.

Stället:

Kändes stelt och lite kallt, vackert men inte så mysigt.

Service:

Personalen var ivrig och oprövad.

Mat:

Levde inte upp till förväntningar, alls.

Slutbetyg:

Varken mer eller mindre. Lagom, men lagom är inte alltid bäst.

Skriv en kommentar...

Bloggare