Efter en lång väntan av att dels hitta en lämplig dag, dels ”spara ihop” pengar för att kunna njuta ordentligt var det äntligen dags att besöka Vesterbrunn och testa deras 7-rätters-meny. Inför besöket hade jag hört lite blandat så förväntningarna var absolut höga, men samtidigt beredda på att inte uppnås. Så låt oss landa i känslan ”nyfikenhet”.
Vi har bokat bord och ramlar in i lokalen några minuter före utsatt tid. Jag och mitt sällskap har en bubblande fredagskänsla i kroppen och den smittar nog lätt av sig vid vår entré. Vi får ett bord vid fönstret och börjar snart kika på menyn.
Vid bokning fick jag välja vilken typ av meny vi vill äta och under veckan fick jag även bekräfta att vi kommer dit. Ett bra sätt att köpa in rätt råvaror, tänker jag. Vi har valt menyn ”En kväll på Vesterbrunn” som består av sju rätter och några snacks före och ett efter. Menyn ändras efter säsong, årstid och säkert tillgång också så läs den här mat-recensionen som en ögonblicksbild.
Efter en kort stunds överläggning väljer vi att köra det rekommenderade vinpaketet till som innehåller sex olika viner. Vi beställer in ett glas bubbel att börja med och dricker det till snacksen som snabbt serveras.
Det första är en inlagd rädisa som serveras med en gremolata gjord på rädisans blast. Här går inget till spillo, förstår vi snabbt. Runt rädisan är lufttorkad skinka virad och det bidrar med en god sälta. Ett gott snack och jag gillar gremolatan extra mycket.
När det andra snackset serveras börjar vi förstå att vissa rätter har väldigt många steg i sin tillagning. Den korta versionen är att gammalt bröd har blivit nytt och vi serveras ett hårt krispigt knäckebröd som har toppats med två olika såser. Den ena med chili och den andra med libbsticka. Till serveras en buljong gjord på gröna tomater. Som helhet är det syrligt och lagom mycket hetta. Och väldigt gott. Stort plus i min bok för serveringen på stenblock, så otroligt fint!
Sedan serveras den första ”riktiga” rätten som består av en tartar på nöt som serveras toppad med olika saker, bland annat inlagd rabarber. Som helhet är det en god rätt, men jag saknar något krispigt som bryter av. Det blir lite samma typ av konsistenser. Till serveras ett bubbligt rosévin som är väldigt gott. Och självklart får vi en lång berättelse om vinets historia, varje rätt har en tydlig story.
Nästa rätt är grön sparris som serveras med en krispig del av kyckling som jag tror är skinn, en sås på kyckling (visst var det lever?), gula betor och en otrolig ost-sås. Till serveras ett vin av spritkaraktär och tillsammans med det på tallriken blir det en spritig smak. För mig är huvudrollsinnehavaren på den här tallriken såsen som är gjord på Wrångebäck-ost. En ost som jag får lära mig kommer från Hjo och snabbt läggs i mat-minnet. För mig hade den här rätten varit godare utan delarna från kycklingen, de fyller ingen funktion för mig och känns ”inkvoterade”. Men trots det, är det väldigt väldigt gott! Sparris är ju gott.
Inför nästa rätt serveras vi ett vitt vin som är djupt och smörigt. Väääldigt gott. På tallriken ligger regnbågslax från Sjöarp. Fisken ligger på en bädd av rödkål, är toppad med omogna vinbär och en OTROLIG sås. Det här är en rätt som känns relativt enkel i sin uppbyggnad, det är några få delar som alla bidrar och spelar en stor roll i helheten. Såsen skulle vi kunna äta med sked och det är inte en droppe kvar när vi har ätit upp. Rätten har bra syra och balans mellan de olika delarna och det binder sig perfekt med vinet. Absolut en av de bästa rätterna för kvällen!
Det är svårt att glömma den otroliga rätten som vi nyss avnjutit men strax därefter serveras en till favorit. I glaset får vi ett orange-vin som är syrligt och fullt med smak. På tallriken får vi surdegspasta med zucchini, smör och gräslök. I botten finns en rödbetsemulsion och över hela rätten ligger smörsåsen. Här är det svårt att definiera varje del och zucchini försvinner i helheten. Men med det sagt; helheten är jäkligt god! Det är syrligt och visst tuggmotstånd i pastan vilket är trevligt. En mycket spännande ur ett smakperspektiv och god rätt, tycker jag.
Klockan närmar sig 21.00 och vi har snart suttit i två timmar, men det känns som mycket kortare. Utanför fönstret har sommarhimlen skiftat karaktär och blivit sommarkväll. Nästa rätt är lamm, från närliggande Säby gård, gula ärtor, tomat och persilja. Eller ja, så står det i menyn i alla fall.
På tallriken ligger en hummus i botten, toppad med krispiga gula ärtor, inlagda tomater, ännu krispigare gurka och blommor. Vi får även ett mjukt bröd till som är perfekt att äta rätten med. Någonstans i mitten finns även ett lamm som är tillagat i så många steg att jag inte minns ett enda. Och det är också avsaknaden av tydlighet kring lammet som gör att det känns överflödigt i den här rätten. Den här hade varit precis lika god som en vegetarisk rätt. Jag gillar hur de krispiga delarna möter hummusen och det är väldigt gott. Hög syra och många olika smaker. Även detta är väldigt gott!
Den nästsista rätten är också lamm men på ett mer klassiskt sätt. I glaset får vi ett rödvin från USA. På tallriken ligger köttet, innanlår, till vänster och på andra sidan en blandning av potatis, nässlor, vårlök, blommor och blad. I mitten en klassisk rödvinssås. Och så finns det ett örtigt smör.
För min smak har lammet lite för mycket tuggmotstånd och det sänker min helhetsupplevelse. Såsen är god, men det är kanske inte så konstigt. Dels har ju såserna varit superbra hela måltiden, dels är det svårt att misslyckas med en rödvinssås för en proffs-kock, tänker jag. Den glödtillagade potatisen är god men sticker inte ut på något sätt. Smöret är svårt att njuta av, det är lite för hårt. Som helhet är det goda smaker men det är inget som sticker ut.
Och så är det då dags för sista riktiga rätten. På menyn står det palsternacka, rabarber, lök och havre. Vilket känns långt ifrån en dessert, så förväntningarna handlar mer om en avrundande rätt och inget sött. Till får vi en Cream Sherry som smakar väldigt gott och framför oss serveras en skål med havregryn (karamelliserade kan de ha varit) i botten, en skopa palsternacksglass toppad med vinkokta rabarber och lökolja. Det är väldigt gott med den osöta glassen. Det finns syra, krisp och smakmässigt binder det sig fint med sherryn. Just den här rätten är lite av en vattendelare vid vårt bord; jag tycker den är spännande, men mitt sällskap saknar en sötare dessert.
Som sista snack får vi in varsin godisrem gjord på skalet från rabarber. Precis som inledningsvis och under hela måltiden påminner Vesterbrunn oss om deras ta-hand-om-allt-filosofi.
Klockan närmar sig 22.00 när vi har landat lite efter maten och bestämmer oss för att betala och tacka för oss. Mitt sällskap är fortfarande sugen på något sött som avslutning, så vi tar svängen förbi Max och en milkshake innan vi går hemåt i sommarkvällen. Kanske ovärdigt en 7-rätters-måltid att avslutas så, men samtidigt talande för upplevelsen.
För ett tag sedan skrev jag om ett besök på Lyckta Dörrar och resonerade kring att maten inte fick mig att trilla av stolen. Hos Vesterbrunn är det mer en sådan upplevelse, framför allt utifrån kreativitet.
Varje rätt är verkligen en upplevelse men det är också svårt att känna av de olika stegen och det hårda arbetet (både i tid och kreativitet) som antagligen ligger bakom. Jag landar i att det känns lite övergjort. I slutet av måltiden blir det tydligt att de rätterna som är tillagade utan de där 54 stegen har smakat mest och gjort störst intryck på oss. Det är också svårt att avgöra om det är drycken eller maten som egentligen är kärnan, och det är inte i alla kombinationer som de passar perfekt utan drycken tar lätt över.
Men för den som är ute efter något extra och verkligen UPPLEVA mat i kombination med dryck är Vesterbrunn ett av Jönköpings bättre ställen. Vi satt i cirka tre timmar och pratade till större delen om maten, drycken och miljön. Vi var verkligen i nuet och det om något uppskattar jag otroligt mycket.
Vesterbrunn har fler koncept än sin 7-rätters-meny så jag ser framemot att testa dem och se om jag summerar det på samma sätt.
STÄLLET – 4
Insidan är betydligt mer spännande än utsidan. Visserligen är Munksjöstaden inte färdigbyggt, men byggnaden som Vesterbrunn ligger i matchar inte insidan, konceptet eller upplevelsen tycker jag.
SERVICE – 5
Avslappnat, kunnigt och på tårna. Jag uppskattar extra mycket att vi får service av olika personer under kvällen vilket ger en bredare upplevelse. Kan inte tänka mig en bättre servicenivå med den kunskap som finns och som bjussigt delas med av.
MATEN – 4
Betyget snuddar på en femma men det är något i det över-ambitiösa som skaver hos mig. Regnbågen, pastan och det ena snackset är mina favoriter från måltiden. Skulle absolut vilja gå dit igen och endast beställa de tre. Så otroligt gott!
SLUTBETYG – 4
Det blir en stark fyra i betyg. Det som drar ner betyget är kombinationen mellan mat och dryck samt de olika stegen i vissa rätter som känns övergjorda på något sätt. Men! Jag är väldigt glad för upplevelsen och uppskattar kreativiteten, ambitionen och kompetensen.
