La Vue – våga vara mer franskt!

Efter ett tags googlande på olika restauranger i Jönköping, som dels ska passa mig själv, men även mitt något kräsna sällskap faller ögat på restaurang La Vue. En någotsånär nyöppnad restaurang i centrala Jönköping, belägen vid Munksjöns spets med det bästa av lägen i hela Jönköping, i alla fall i min mening. Med en fransk framtoning på såväl meny som dryck och namn, tillsammans med en utsikt och ett läge som är svårslaget är förväntningarna minst sagt höga. Men – när jag och mitt ivriga sällskap öppnar dörren och tar ett steg in anar jag oråd. Möts gör vi av ingen. Efter att bli ståendes ett tag tar vi beslutet att testa vår lycka på övervåningen. Där blir vi direkt bemötta och tilldelade ett bord.

Råbiff med tillbehör står det i menyn. När jag frågar vad som ingår i tillbehören får jag ett svajande svar. ”Någon typ av majonnäs och tryffelchips”. Tallriken som ställs framför mig ger mig blandade intryck. Köttet i sig är gott, om något slarvigt hugget. För mig finns det två sätt att servera en råbiff om det ska hålla den nivå som bör förväntas. Antingen huggen med minutiös precision och preussisk ordning eller grovt malen, men då precis innan servering. Framför mig får jag en blandning av de två. Tillbehören består av en äggula, ”någon sorts majo”, kapris och en röd kräm som jag tyvärr inte kan identifiera.

De andra gästerna i mitt sällskapet väljer alla en Toast Skagen. I menyn enkelt beskriven som ”Toast Skagen med forellrom”. Även denna smakar i sig bra med en förvånansvärt tät röra bestående av mycket räkor, något som tyvärr inte tillhör vanligheterna. I mitten av tallriken ligger en quenell-röra med två tjocka skivor grillat bröd. Dock önskar även denna rätt något mer att tillföra. För mig är Toast Skagen högst värdefull. En svensk klassiker hittagen av Tove Wretman. Smörstekt bröd med majonnäs, räkor och dill. Toppad med den finaste av löjrom, inget annat. 

Till varmrätt beställer jag entrecôte. En vällagad, stor bit, gott smör, men med ogenomtänkta tillbehör. En fransk tomatsallad som inte förklaras varför den är fransk, i en skål med halverade tomater, rödlök och vinäger. Till köttet serveras friterad potatis som är en blandning av en klyftpotatis och pommes frites, tyvärr ganska smaklös. Till en biff av den karaktären krävs något som klarar att stå upp mot biffens feta och kraftiga smak. Mer syra, mer potatissmak, mer tomat, ja mer av allting! Övriga i sällskapet väljer köttbullar med gräddsås, lingon och pressgurka – svenskt och gott.

Det är inget fel på maten i sig, men önska vore att göra det något mer franskt. Jönköpings restaurangscen just nu är uppdelad i tre delar. Sportbarer, finare snabbmat och en liten klick som inte tillhör någon av de ovannämnda kategorierna. Vi väljer La Vue för att vi vill äta franskt, vilket tyvärr faller på den spretiga menyn som ligger framför oss.

En crème brûlée och en tryffel ställs in på bordet. Naturligtvis smakar jag av de båda. Tryffeln, som serveras i en liten glasskål med amerikanska blåbär, är tyvärr inte så som en tryffel bör och kan vara. Framför mig har jag en klump choklad som inte smälter i munnen så som en tryffel ska göra, det märks tyvärr att den görs på en choklad av ganska låg kvalitet vilket gör att grädden, smöret och chokladen inte helt och hållet emulsifierats. Den upplevs då som mastig, smaklös och skuren.

Crème brûléen haltar också något, där i smaken. Det brända sockret som gör denna dessert till en av de bästa, är inte helt och hållet bränd, vilket gör att sockret upplevs som en söt sockerlag, och inte som ett bränt täcke av karamell. Likaså försvinner vaniljsmaken, och för ögat till synes få till nästan inga vaniljfrön misstänker jag att denna dessert är inköpt och tyvärr inte gjord på plats.

Förutom de detaljer i maten som tyvärr inte lever upp till förväntningarna är kvällen och besöket överlag väldigt bra. Vi blir ordentligt omhändertagna under hela kvällens gång, flera gånger besöks vårt bord av olika i personalen som häller upp mer vin, fyller på vatten och ser till att vi har en bra kväll. Service och servering är, vilket jag gladeligen säger, ytterst tacksam, omhändertagande och professionell och lämnar inget övrigt att önska.

Maten var bra, vällagad, om inte något feg. Med en gastronomisk fransk framtoning förväntar jag mig ändå, något mer franskt på menyn. Det går inte gömma sig bakom vacker dekor och menyer på skrivstil om inte kärnan i restaurangen och hjärtat i köket är franskt. Missta mig inte, maten är över det stora hela, vällagad, dock inte speciellt genomtänkt. Med vissa svenska, såväl som franska, inslag kan jag inte hjälpa och känna att menyn känns något spretig. Min sammanfattning av kvällen ger mig positiva vibbar, dock önskar jag att maten vågar vara fransk, och att grunden och hjärtat i restaurangen är lika fransk som den fina layouten på menyn lovar.

Lämna ett svar