Ärligt talat, Duden – Vad är det här?

augusti, 2020

Har ett minne av att jag för några år sedan sa till mig själv att ”hit behöver jag inte gå igen”. Men förra veckan gjorde jag det. Bokade bord för två på El Duderino alltså. 

Besökarna var få, men snart blev det fullt. Solen sken så där somrigt, luften var varm och för ett ögonblick befann vi oss på en uteservering utomlands. Covid-19 existerade inte, världen bara var som förr. Vi slog oss ned.

Servitören, snabb på plats, var nyfiken och vaksam. Nästan lite sådär naivt ivrig. Vi beställde dryck, och även fast man ibland bara vill ha en halvtråkig svennebananmojito, var Dudens drinkutbud lite kittlande. Grape, kakao och salt, i den ordningen på tungan. Något krånglig, men smakerna tog varandra i hand och följde varandra som andungar på led. 

Förrätten. En grön sparris med modifikation. Utan sidfläsk blev den vegetarisk. Syrlig citronette och salt parmesan, som nästan kändes krispig i munnen. Den mjälla grönsaken smälte i munnen.

Jag höll precis på att ändra inställning till stället när servitören blev frånvarande, nästintill kort. Fåordig och ointresserad. När han kom in men den enda vegetariska varmrätten på menyn fanns ingen nyfikenhet eller vaksamhet kvar. 

Maten ställdes fram och där stod den. En variation på majrova. Vid en första anblick såg det ut som kalla tjocka skivor av ej tillagad kassler som lagts på några halvt rostade klyftor rotfrukt. Därunder låg en tjock klyfta spetskål. Allting osade kallt och otillagat. En honungsglaze flöt lite vid sidan av och de där örterna och valnötterna som fanns med på rättens bild på restaurangens hemsida? Obefintliga. Ska jag vara ärlig fanns det inga likheter alls. Typ som en annan variation av en variation på majrova. Det var knastrigt och tuggigt och det kändes som att äta kall syrlig kålsallad med lite honung på. 

Ärligt talat, vad var det jag fick in?  Vad var det här för en rätt, egentligen? Vem, vegetarian eller ej, hade varit nöjd med att få in den här rätten, på riktigt?

Det finns ett ansvar hos krögare. Att ge mer, alltid mer. Att gå dit som gäst och betala för mat som man känner sig oartig om man inte äter upp, är aldrig rätt. Det kan ha varit en dålig kväll, visst, men det finns fler fel i länken från kök till bord. Någon borde sagt stopp innan rätten hamnade hos mig.

Bilden till vänster är lånad av El Duderinos hemsida.

Stället:

Ganska rustik inredning med fuck-whatever-känsla. Mysigt.

Service:

Nja, här favoriseras stammiskunder. Ganska trött service generellt. Svårt att få kontakt när vi skulle betala. Betalade med ett presentkort där det saknades 4 kronor. Fick dra dem på kortet innan vi gick. Inget hej då, inget har ni haft det bra. Bara en långsam suck från en trött servitör.

Mat:

Förrätten var god. Tryffeln till efterrätt var god. Drinkarna var spännande. Huvudrätten? Nej.

Slutbetyg:

Kom igen Duden, varför så slappa om ni kan mer?

    Skriv en kommentar

    * Copy This Password *

    * Type Or Paste Password Here *