På Anna Gretas har tiden stått still

maj, 2020

Att behålla sitt koncept, inredning och meny år in och år ut kan vara både positivt och negativt. Om gästerna stannar visar det självklart att man erbjuder något som känns tryggt och värt att återkomma till. Om det är tomt kanske det är dags att göra något nytt.

När jag besöker Anna Gretas en tidig lördagskväll är det tydligt att gästerna kommer dit. För det är fullt. Vid varje bord sitter sällskap av olika storlek och med blandade åldrar. Kanske är det så att Anna Gretas kan locka gäster från olika åldersgrupper?

Konceptet är fortfarande samma som senast jag var där för några år sedan. På menyn finns tapas och musslor. På bordet står lapparna där du ska kryssa i dina val. Inredningen ser likadan ut och lokalens förmåga att inte samla upp ljud visar sig snart då det blir bullrigt och högljutt. Allt är som vid mitt senaste besök.

Vid det här besöket är det, som redan nämnt, fullt i lokalen. Det gör tyvärr att det tar lång tid innan vi får beställa dryck och lämna in våra lappar. Personalen känns oengagerad, slapp och stressad – det känns inte välkomnande eller hemtrevligt. Vi ser över menyn och jag tycker att det känns som många rätter är samma som för några år sedan. Jag väljer några olika – fetaost med melon, rödbetor med chèvrecrème, melon med serranoskinka och chorizochips, pimientos de Padrón och friterade chili- och cheddarkroketter.

Vi får vår dryck efter en stund men sedan dröjer det länge innan maten serveras. Visserligen är det fullt i lokalen men det tar lite för lång tid. Precis när vi ska fråga om var maten är serveras den. Mina enklare tapas smakar absolut okej. Det är enkelt, min mat och mitt sällskaps känns som kökets säkra kort.

När maten är uppäten vill vi beställa dessert. Jag väljer, som ofta på Anna Gretas, en crème brûlée med hallonsorbet. Det tar ännu en gång en lång stund trots att lokalen nu börjar bli lugnare. Desserten smakar okej, crème brûléen har ett väldigt tjockt lager av socker på vilket gör det lite väl krispigt. När vi vill betala tar det ännu en gång lång tid och bemötandet från personalen är fortsatt kort och stressat. Vi sitter inte längst in i något hörn men verkar trots det vara svåra att se eller komma ihåg att fråga hur maten smakade eller om vi vill ha något mer.

Är förväntan att Anna Gretas är ett säkert kort som är ungefär samma som när du var där för några år sedan – kör! Men om det hade varit kul att testa något nytt men klassiskt är inte Anna Gretas rätt ställe.

Tiden har stått still och det behöver faktiskt varken vara positivt eller negativt. Det kan ibland bara vara så.

Stället:

Lokalen ser ut som den "alltid" har gjort. Visserligen fortfarande ganska mysig, men ljudvolymen är riktigt dålig och det blir lätt gapigt.

Service:

Oengagerat, slappt och stressat. Trots mycket gäster går det att hålla en hög servicenivå mot sina gäster. Det går att vara trevlig.

Mat:

Menyn känns som samma som när jag för några år sedan besökte restaurangen. Även smaken på maten känns bekvämt och inte särskilt kreativt.

Slutbetyg:

Som helhet känns det trött. Både i servicen, att lokalen ser likadan ut, på menyn och tallriken. Här har tiden stått still och jag får inte en mysig nostalgisk känsla utan något annat, mindre positivt.

    Skriv en kommentar

    * Copy This Password *

    * Type Or Paste Password Here *