Ibland när jag skriver recensioner beskriver jag en känsla av att ”besöka en annan plats” eller ”att det känns som utomlands fast i Jönköping”. Lite, eller kanske exakt så, skulle även besöket på Habesha kunna beskrivas, men samtidigt skulle det säga för lite. Så jag ska utveckla.
Habesha, för den som missat, är den nyöppnade restaurangen som huserar i Pique Niques tidigare lokaler i korsningen Gjuterigatan-Klostergatan. Mitt i västra Jönköpings hjärta (typ…) har svensk husmanskost bytts ut mot smaker från det etiopiska och eritreanska köket. Något helt nytt, med andra ord.
Det är fredagskväll när jag premiär-besöker Habesha efter att nyfiket ha gått förbi och följt lokalens omvandling. Äntligen, får jag väl säga, görs det om och något nytt på riktigt istället för dåliga Pique Nique-kopior. I mitt mat-minne eller mat-bagage från det eritreanska köket finns en middag hos en kompis för många många år sedan där vi fick smaka på en gryta med den typiska ”pannkakan”, eller injerabrödet som det egentligen heter. Ett smak-minne som jag nu plockar fram inför besöket.
Vi har inte bokat bord men det finns relativt gott om plats, i alla fall till oss. Lokalen har fått en ny look och känns väldigt genuin, genomtänkt och unik med en stor väggmålning som huvudperson. Vi slår oss ner vid ett bord efter att ha kikat på menyn vid kassan och bytt några ord med personalen. Vi rekommenderas att testa en ”Tsaeda Tibsi” som ska vara deras specialitet. Efter en kik på menyn bestämmer vi oss för att dela på en ”Tsaeda Tibsi” och en ”Beyeaynetu”.
Det tar ingen lång stund innan maten serveras på två stora brickor. I botten ligger injerabrödet och upplagt på de två olika rätterna på varsin bricka. Vid första anblick sänker skålen med sallad, rödlök, gurka och paprikan förväntningarna men de är snabbt uppe igen när doften sprider sig.
Rätten ”Beyeaynetu” består av Shiro, Ades (linser), Hamli (spenat), kål, rödbetor och sallad. En snabb-googling beskriver Shiro som ”en len och mättande puré på gula, kluvna ärter eller kikärter”. Ades är en linsgryta baserad på röda linser med en fyllig smak. Hamli är en rätt gjord på stekt spenat som varsamt har tillagats med lök, vitlök och kryddor. Med andra ord är vegansk och innehåller olika röror.
Rätten ”Tsaeda Tibsi” är något helt annat och består av biffkött, lök, vitlök, grön chili och rosmarin. Även här serveras en sallad till.
Vi hugger direkt in på ”Beyeaynetu” genom att dra av en bit av injerabrödet, rulla ihop och samla upp en röra. Det smakar mycket och det är gott att blanda flera delar i samma tuggan. Rätten som serveras i lergryta är lättare att fånga upp och har också en tydligare smakbild än de andra mer linstunga rörorna. Som helhet är det gott. Och den syrliga ”pannkakan” tillför något spännande till maten.
Kötträtten faller oss inte riktigt i smaken. Dels är det inte så mycket smak från köttet och det är lite för tuggigt och segt för att det ska vara gott. Men själva buljongen smakar en del ihop med injerabrödet.
I vissa röror och delar finns en hetta, men den möter fint det syrliga brödet och skapar en balans.
Det är annorlunda mot vad jag ofta äter, men det är absolut gott.
Vi äter så mycket klarar av, men lämnar tyvärr en del, och sitter kvar en stund innan vi betalar och går. Under tiden vi har varit på Habesha har det fyllts på med gäster och det är en härlig stämning i lokalen.
Det trevliga bemötandet vi fick när vi kom är detsamma när vi går. Vi tackar för oss och kommer ut på Jönköpings gator.
STÄLLET – 4
En fyra till en konceptuellt stark inredning som känns genomtänkt och unikt.
SERVICE – 3
Det är inte ”mycket” service, men det är trevligt och välkomnande.
MATEN – 3
Jag sätter inte betyg på hur maten var tillagad eller om det är ”exakt” som det ska vara, utan på smakupplevelsen. Sett till det är det den veganska rätten som sticker ut, medan kötträtten sänker upplevelsen. Som helhet dock kul att få testa den här typen av mat.
SLUTBETYG – 3
Det är välkomnande, spännande och unikt för Jönköping! Kul med nya smakkombinationer och att det finns nytt att testa.
