I januari öppnade El Duderino en systerrestaurang på Väster med namnet Yonder. Då var tanken att skapa ett hak med känsla från den amerikanska södern och med fokus på öl. Och jag skulle säga att Yonder togs emot positivt av Jönköpingsborna, bland annat av vår skribent Simon.
Men till sommaren bestämde sig Yonder för att stänga och justera konceptet. Så under hösten har stället nyöppnat – tagit bort det stora fokuset på öl och flyttat in osten istället. Eller det är i alla fall min analys.
Jag hann aldrig besöka Yonder i våras men under en två veckors-period har jag nu faktiskt besökt dem två gånger. Och bara det är väl ett gott betyg?
Att jag vid båda tillfällena har ätit deras fjällröding med vitvinssås med messmör, mandelpotatis, fänkål och haricot verts är också ett gott betyg. Men vi tar det från början.
Mitt första besök görs en lördag och det andra en måndag. Nämnvärt eftersom besöken skiljer sig ganska mycket åt – på flera sätt. Lördagen hade vi bokat bord för ett ”större” sällskap och blev vänligt mottagna vid entréen. Vi fick vårt bord och började ganska direkt diskutera innehållet på menyn.
Måndagen var det betydligt lugnare i lokalen men vi fick ett bord med ett leende och under kvällen kom ytterligare sällskap. Stämningen var mysig och avslappnad.
Tillbaka till lördagsbesöket där vi bestämde oss för att starta med en drink. Jag valde en variant med namnet ”Chase me if you can” som består av bland annat gin, sherry och prosecco. På menyn utlovades en fräsch drink med smak av citrus. En bra start på middagen, tänkte jag.
När den serverades kom ett högre glas med guldfärgat innehåll. En bartender förklarade att den här drinken kallades för ”Inget svinn-drinken” då den bestod av delar från andra drinkar. Kan ärligt säga att det inte gjorde mig mer sugen på att testa, snarare tvärtom. Och när det väl var dags för första smakprovet blev det väldigt svårt att dricka. Glaset innehöll en stor isbit som gjorde det väldigt svårt att få i sig något av drinken. Så från mitt perspektiv kändes det inte helt genomtänkt. Vi bad om sugrör som snabbt serverades till bordet och då blev det visserligen lättare, men lite av känslan försvann.
Hur som helst, nu pratar vi mat istället! Hos Yonder serveras alltid en mini-förrätt. På lördagen en getostkräm med tillbehör och på måndagen burratta med tomat. Vid mitt första besök valde jag Yonders Tartar till förrätt. En rätt som hos Yonder består av skuren och sotad tartar på innanlår, rostad lökcréme, ostemulsion och krispigt bovete.
När förrätterna serverades kom ett gäng ur personalen med vår mat. Att den som tillagat maten serverar verkar vara en viktig del av Yonders koncept. Kocken förklarade rätterna till vårt sällskap och när han kom fram till min började han med att säga ”Ja, det här är en rätt simpel rätt”. Vad menade han med det? Att rätten var enkel att tillaga eller att jag hade gjort ett fegt val på menyn?
När presentationen var klar, kocken lämnat och första tuggan intogs upplevde jag rätten som allt annat än simpel. Visserligen få ingredienser, men det har ju också en klassisk tartar. Här tycker jag att Yonder verkligen fått till en egen variant av en populär rätt. Bovetet tillförde ett fint crunch som jag verkligen tyckte om. Lökcremén var väldigt god och köttet riktigt gott. Det kändes nästan tillagat vilket nog var mycket tack vare sotningen. Totalt sett en väldigt god förrätt.
Vi beställde varmrätten samtidigt som förrätten och trots att det var mycket folk i lokalen, men inte fullt, tog det 40 minuter att få varmrätten serverad. Lite för lång tid i min bok.
När varmrätten väl serverades var det smakmässigt förlåtet. Fjällrödingen som låg på min tallrik med vitvinssås med messmör, fänkål, dill, haricots verts och regnbågsrom intogs med mandelpotatis. Även den här rätten presenterades av kocken och även den här rätten presenterades som ”Simpel”. Vad är en avancerad rätt hos Yonder?
Vid lördagens besök var fisken något kall, det kändes helt enkelt som min tallrik stått lite för länge i köket innan servering. Såsen var väldigt god och fin ihop med fisken som var fint tillagad med en rosa kärna. Rätten smakade av smör och det var mjuka smaker som gick ihop på ett bra sätt. Tillsammans med haricot verts, fänkål och potatis var det väldigt gott. Ännu en fiskrätt där det är svårt att motivera att äta något annat – när fisk är gott, är det svårslaget.
Nämnvärt här är att vid mitt andra besök var fisken varm och rätten var minst lika god om inte godare. Smakerna var även då fint avvägda och konsistenserna i rätten riktigt bra. Ah, så gott!
Premiärbesöket avslutades med ytterligare en drink som serverades med en tryffel. Den var god och rundade av det besöket på ett bra sätt.
Mitt andra besök avslutades med att dela på bland annat Yonders dessertgodis och det var väldigt gott. De fyra godisbitarna smakade enormt mycket och avslutade på ett fint sätt. Bland annat serverades en fudge smaksatt med likören Southern Comfort och ett hemmagjort geléhallon. En kreativ och välsmakande avslutning.
Så hur skulle jag då sammanfatta mina besök på Yonder? Först och främst är det ju ett stort plus att både dryck och mat presenterades så ingående av bartender och kock. Det är trevligt. Dock är tonen inte alltid lika välkomnande, att till exempel presentera rätterna som ”simpla” känns bara drygt.
Matmässigt tycker jag att det är riktigt bra. Att en varmrätt är något kall en lördag kan hända på alla ställen, det är inget att dra för stort på. Smakerna var väldigt bra i förrätt, varmrätt och dessert.
Dock tycker jag att Yonder borde våga låta osten ta mer plats. Varför är inte osten smakbiten innan maten för de som inte beställer ost? Även på menyn faller osten något i skymundan, om det är en viktig del i konceptet hade jag placerat det högst på menyn. Så det inte går att missa.
Yonder är trevligt och erbjuder god mat, men personligen föredrar jag stämningen som blir en lugn måndag. När restaurangen mer känns som en kvarterskrog med riktigt bra mat. En miljö att inspireras och njuta av.
