Det sägs ju att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge.
När det kommer till mitt premiärbesök på Vox Restaurant skulle jag kunna säga att ordspråket stämmer – men jag är inte helt säker.
Jag ska försöka förklara.
Vid det här besöket körde Vox fortfarande med en snacksmeny, men den verkar de ha tagit bort nu. Snacksen bestod helt enkelt av mindre rätter, lämpliga att äta i grupp som förrätt. Kul tänkte jag och mitt sällskap och beställde in ett gäng att dela på.
Det vi tog in var popcorn, edamamebönor, stekt broccoli med en sås på svart vitlök och friterad potatis med löjrom och gräddfil. Och bland de snacks som vi valde fanns det en tydlig huvudrollsinnehavare.
Popcornen var helt enkelt en skål med popcorn som var ordentligt saltade, även edamamebönorna var rikligt kryddade med chili och salt. Inget fel i popcorn och edamamebönor, men jag hade nog förväntat mig något extra med de här ”enkla” råvarorna.
Den stekta broccolin var väldigt stekt och smakade egentligen bara stekt. Synd för jag tror verkligen att såsen och en fin konsistens på broccolin hade varit ett fräsch snacks.
Vi går vidare till snackens huvudrollsinnehavare.
Den friterade potatisen var strimlad i bitar som påminde om spaghetti och sedan ihopsatta i en rektangelliknande form. På potatisen var klickar med löjrom och gräddfil strategiskt placerade och tillsammans skapade ingredienserna en väldigt god rätt. Enkla, klassiska och rena smaker helt enkelt.
Som kvällens huvudrätt valde både jag och mitt sällskap en förrätt. Jag gillar restauranger som låter gästen bestämma vad på menyn som blir huvudrätt. Tack för det, Vox!
Min varmrätt bestod av pilgrimsmussla, äpple, avokado, pepparrotsgrädde, löjrom och forellrom och var löjligt god. Musslan var stekt till perfektion och hade, enligt mig, precis rätt konsistens. Tillsammans med fräschören från äpplet, den mjuka avokadon och sältan från romen var det helt enkelt supergott. Jag ville absolut inte att maten skulle ta slut och tog vad som skulle kunna vara världens minsta tuggor i slutet.
Så. Jäkla. Gott.
Så sammanfattningsvis. Kanske att jag hade väntat för länge på Vox. Kanske att tiden har gjort att mina förväntningar var så höga att inte ens Vox kunde leva upp till dem. Eller så skulle jag bara ha gått dit tidigare för att upptäcka hur gott det kan vara när Vox gör det bra.
Prisnivå: Generellt skulle jag säga att Vox har prisvärd mat. Inte superdyrt och inte superbilligt.
Stället:
Jag tror så här; antingen gillar man Voxs inredning
eller så gör man det inte.
Jag gillar det.
Service:
Det känns som servisen
vill lite FÖR mycket. Det blir med andra FÖR trevligt.
Vilket på mig får helt motsatt effekt.
Det känns inte helt äkta.
Mat:
Två superduperklockrena rätter av totalt
fem ger en fyra i matbetyg.
Slutbetyg:
Vox får en fyra i slutbetyg.
Det är bra, men det är ingen femma som man kanske
kan tycka att Vox ska ha.
