Mr Brown: Kan maten kompensera för läget?

augusti, 2016

En viktig aspekt att tänka på när du går i öppna-restaurang-tankar är att välja rätt läge. Geografiskt alltså. Och det är just läget som får mig att tveka på den nya restaurangen Mr Brown Äterias möjligheter till långsiktig framgång. Men mer om det senare. Det bör däremot redan nu sägas att restaurangen ligger i korsningen mellan Klostergatan och Kungsgatan i Jönköping, i Kaffe Paus och Kaffecompagniets gamla lokaler. Detta är en av Jönköpings mest trafikerade korsningar, och när jag rangordnar ord för att beskriva utemiljön kommer inte ”mysigt” på topp 100.

På semestern läste jag om en fransk kock – vem kommer jag inte ihåg just nu – som sade att om inte läget är attraktivt måste man kompensera detta genom att laga godare mat än konkurrenterna. Det var också med dessa ord i mitt huvud jag nyfiket bokade bord på Mr Brown för att testa deras a’la carte-meny.

I sin marknadsföring lägger ägarna stor vikt vid att du som gäst ska köpa in mat tillsammans med någon i ditt sällskap och dela på den. I menyn kallas det ”groupie”. I marknadsföringen ”som det nya”. Restaurangen har också så kallade selfie-rätter, det vill säga rätter som är beräknade till en person. Kanske berodde det på att Mr Brown just startat, men när jag besökte stället med ett antal vänner hade vi i sällskapet en del problem med att förstå vilka rätter som var vad. Men efter visst huvudbry och hjälp från personalen beställde vi in en så kallad grillåda att dela på. I den ingick kyckling, flankstek, ribs och lammkorv. Till dessa serverades tre olika såser: mojo jojo, chimichurri och citronmajjo samt pommesfrites. I glaset? En av de minst hippstriga ölsorterna på marknaden: Åbro Bryggmästaren.

Är du typen som behöver mycket mat för att bli mätt är detta stället för dig. Grillådan innebar, kanske föga överraskande, väldigt mycket kött (köttkoma: check). Av de olika rätterna var det framförallt kycklingen som föll mig i smaken. Välkryddad och väldigt varsamt stekt. Även de andra kötträtterna var goda, men kycklingen var en klass för sig. Men om det var mycket kött var däremot såserna snålt tilltagna, och det blev snabbt huggsexa om citronmajjon, som vi upplevde som den godaste av dem tre.

För att liksom spä på känslan av mättnad beställdes det givetvis också in dessert. För min del blev det någon slags glasshistoria med minimarshmallows, jordnötter, en rad olika såser och sist, men inte minst, ministrutar. Om denna var en groupievariant eller inte låter jag dock vara osagt. Det jag däremot kan säga är att glassen var god, om än väldigt svåräten. Att få plats med både glass och topping i de minimala strutarna skapade vissa, kladdiga, bekymmer.

Men åter till där vi startade. Läget. Som jag sade tidigare finns det en kurva med bra/dåligt läge längs ena axeln och bra/dålig mat längs den andra. När det gäller den första har jag redan nu konstaterat att Mr Brown ligger dåligt till geografiskt, även om ägarna hävdar annat i de intervjuer jag läst. När det gäller den andra skulle jag placera restaurangen någonstans i mitten: bra mat, men inte bättre än restaurangen med samma prisnivåer och bättre lägen. Detta gör att jag känner mig tveksam om detta kommer bli någon framgångshistoria. Nu återstår det att se om Mr Brown lyckas få mig (och dig) att omvärdera detta nästa gång.

Prisnivå: Övremedel. Huvudrätten kostar runt 300 pistoler per person. Efterrätten runt 100. Som gäst går du där ifrån med känslan att du fick vad du betalade för. Varken mer eller mindre.

Stället:

Som Alice skrev i sin recension: Nyrenoverat, modernt och snyggt. Jag skulle dock vilja lägga till: om än lite opersonligt. Och inomhus vill säga. Jag skulle inte vilja sitta på uteserveringen och andas in avgaser.

Service:

Trevlig personal som tog sig tid att prata och förklara. Tummen upp!

Mat:

En svag fyra. Gott. Du får vad du betalar för helt enkelt.

Slutbetyg:

Bra mat. Återstår att se om det kompenserar för läget. Gör ett besök själv och bedöm.

    Skriv en kommentar

    * Copy This Password *

    * Type Or Paste Password Here *