En helt okej trerätters

Det finns trerätters som bäst beskrivs med: OJ! WOW! SHIT!
Men, så finns det trerätters som mer känns ”okej, jag blev mätt”.

Egentligen är det inget fel på någon av de övre kategorierna, men klart att det är roligare att äta riktigt bra mat när man väl betalar för en trerätters. Men i alla fall. Utan att avslöja så här på förhand vilken kategori som den här middagen hamnade i, så kommer här en recension av ett fredagsbesök på Aqua.

Aquas lokal är stor, går i färgerna svart, vitt och turkost och restaurangen rymmer många sittplatser. Just den här fredagen var vi ett större sällskap och fick därför sitta i hörnet, vid ett större bord. Helt okej plats, det är avskilt och det gör det lätt att kunna prata med alla vid bordet. MEN – sitter man längst in i soffan, som jag gjorde, är det väldigt omständigt att ta sig ut…

I alla fall. Aquas kvällsmeny består av lite allt möjligt. Pasta, fisk, kött och sallad. Efter rekommendation från en i sällskapet föll mitt val av förrätt på pilgrimsmusslor med tomatmousse och rödbetschips. Musslorna låg upplagda i mitten med tomatmoussen bredvid. Så långt, så bra. Men resten av det som ligger på tallriken känns verkligen överflödigt – kom igen liksom, några salladsblad och tomathalvor? Varför? Antagligen för att fylla ut, men jag tyckte bara det blev konstigt. Hur smakade pilgrimsmusslorna då? Ja, de kunde ha varit bättre tillagade. Jag tänker att pilgrimsmusslor ska ha en lätt stekyta och sedan vara mjuka och goda på insidan. De här musslorna saknade stekyta och var sega på insidan. Men tillsammans med tomatmoussen och rödbetschipsen var smakerna helt okej.

Så var det då dags för varmrätt. Jag valde råbiff som enligt menyn skulle serveras med kapris, äggula, senap och sötpotatis. När jag fick min tallrik undrade jag för mig själv om det var något som hade exploderat i köket? Jag menar – råbiffen var intryckt mot korgen med pommesen, och runt biffen låg (ännu mer) salladsblad, ostskivor och krutonger. Här hade det varit bättre för Aqua att tänka: Less is more. Plocka bort salladsbladen, ostskivorna och krutonger – placera råbiffen (som är huvudpersonen i den här rätten) i mitten, och lägg tillbehören – kapris, senap och rödlök runt. Servera sötpotatispommesen på en separat tallrik eller på ett annat sätt…
Hur smakade det här då? Jo, men det var gott. Biffen var något kompakt för min smak men tillsammans med äggulan, senapen och kaprisen smakade det som en råbiff ska smaka. Jag tyckte om att det var sötpotatispommes till, det höjde verkligen rätten.

Till dessert blev det för mig crème brûlée med hallonsorbet. Brûléen var lagom söt och sorbeten gav det en fin balans. Men, under det knäckiga skalet (som var superbra) var brûléen iskall. Det är en väl en smaksak, men jag föredrar min brûlée lite varm på insidan.

Helheten då? Det var en okej trerätters. Men långtifrån ”OJ! WOW! SHIT!”.

Prisnivå: Maten kostade 439:- totalt.